Diagnos

Hejsan!

Tack för dina tankar. Jag märker att du känner dig frustrerad när du inte blir förstådd av din psykolog. Jag ser det som att ni har lite rätt båda två. Det är helt förståeligt att du är angelägen om att få en förklaring till dina problem som säkert påverkar din vardag mycket. Det är viktigt för dig för det gör dig olycklig och påverkar ditt hopp att må som du gör nu. För att få rätt hjälp idag så behövs en diagnos, sådant är systemet och därför är det också viktigt med utredningar. Och du verkar ju motiverad att få hjälp vilket är fint. Bland det svåraste som finns är nog att avgöra om depressions-och ångestsymptom hos en person i tonåren är tecken på sjukdom eller friska reaktioner på en utmanande livssituation i den ungas liv.  Men det är inte heller bra att låsa sig fast i ett diagnostänk och glömma bort att man trots alla problem man har ändå är en unik, enastående människa. 

Det din psykolog säger baserar sig på psykologisk kunskap, forskning och erfarenhet. Hen säger det inte för att vara av annan åsikt än dig. Hjärnan är inte färdigt utvecklad förrän vid ca 24 års ålder och puberteten vänder minsann upp och ner på humöret. Att känna extremt starka känslor samtidigt som man har en känslomässig sårbarhet som gör det svårt  att kontrollera dem är typiskt för tonårstiden men kan också vara ett tecken på att man har en personlighet som fungerar så. Ju mer problem det medför  i vardagen med konflikter, destruktiva beteenden, impulsiva handlingar och raseriutbrott desto mera handikappande blir det. 

Emotionell instabil personlighet (som BPD egentligen benämns) ser ofta ut så. Den tysta varianten som du skriver om är inte en diagnos ännu i alla fall. Skillanden mellan dem är att den första kan andra inte undgå att märka medan reaktionerna vad gäller den tysta varianten händer mestadels inuti personen och märks inte utåt. Precis som högkänslig personlighet (HSP) som du också nämner,  är även emotionell instabil personlighet och den tysta varianten inga sjukdomar utan de är personlighetsdrag som beskriver olika sätt hur man uppfattar och förhåller sig till andra människor, hur man förstår sig själv och sin omgivning. Det som de alla har gemensamt är risken att drabbas av depressioner och ångest , som är betydligt högre med en känslig personlighet.

Börjar man stämpla sig för mycket med alla diagnoser så glömmer man bort att man har en förmåga också att hjälpa sig själv. För det har varenda människa. När det gäller människans personlighet, oberoende av om man är HSP, emotionellt instabil eller något annat så finns det ingen bot eller någon medicin som kan lägga "pusselbitarna" på plats. Det handlar väldigt mycket om att acceptera att man är sån som man är och hitta strategier för att hantera sig själv. Ibland kan man behöva medicinering och kognitiv beteendeterapi samt dialektisk beteendeterapi är terapimetoder som visat sig ha väldigt bra effekt på de svårigheter som är kopplade till en emotionellt instabil personlighet. I takt med att man blir äldre så börjar också ens personlighet "lugna ner sig" lite. 

En psykologisk utredning borde du kunna få på den hemort om du önskar det själv.  I väntan på det så kan du tillsammans med din psykolog börja träna på strategier för att hantera dina svårigheter, te.x hur du bättre kunde börja förstå dina egna känslor, olika sätt att öka din förmåga att lösa problem som uppstår i vardagen, hur man kunde förstå och läsa av andra människor.

På websidan Psykporten finns ett egenvårdsprogram på svenska man kan gå gratis online som ger dig redskap hur du ska hantera din känslomässiga instabilitet.
Där finns också andra egenvårdsprogram om t.ex. ångest och depression.

Allt gott till dig!

Hälsar Camilla