Diskriminering

Hej,

Fint att vårt arbete uppskattas. Vi är tacksamma för alla frågor och tankar vi får. På det sättet din fråga var ställd, kunde den uppfattas som diskriminerande.

Enligt diskrimineringslagen 3 kap 8§: Ingen får diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person. Diskriminering är förbjuden oberoende av om den grundar sig på ett faktum eller ett antagande i fråga om personen själv eller någon annan.

Med hänvisning till diskrimineringslagen 3 kap §9 togs frågan bort.

3 kap §9: Sådan proportionerlig särbehandling som syftar till att främja faktisk likabehandling eller att förhindra eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering är inte diskriminering.

Nu med din nya information kan jag svara på din fråga. Det verkar som om du är upprörd och inte vet hur du skall hantera dina tankar och beteenden angående detta, är det så att du inte har kontroll över dina tankar om psalmen och annat angående detta? Håller oron för hur din situation skall urarta i sig, föreslår jag att ta kontakt med skolans kurator eller skolhälsovården. Olika tankar och tvångstankar är helt normala, det försvinner efter ett tag. Speciellt under ungdomstiden uppstår de, det är helt normalt.

Dina tankar har heller inte makt att få dig att bli eller bete dig på ett  visst sätt. Du kan testa det genom att sätta en bok på bordet tänka att: jag skall inte lyfta upp den här boken från bordet med min hand, och på samma gång göra just det. Fastän du tänker att du inte skall göra det, så kan du gå tvärtemot dina tankar. Vill du inte göra eller bli på ett visst sätt, kan inte dina tankar få dig att bli det utan din vilja. I vissa situationer kan själva oron bli ett för stort problem. Ifall oron inte lägger sig och det blir ett stort problem i vardagen, löns det att få hjälp och stöd av en psykolog eller terapeut.

I första hand kan du prova att utmana dina tankar på egen hand, sedan föreslår jag att du pratar med någon i din familj eller kompis. Om du vill tala med någon utomstående kan du ta hjälp av kuratorn eller skolhälsovården. Ett sista förslag är att prata med någon från församlingen, som har eller inte har kopplingar Læstadianismen, om du känner att du vill utmana dig lite.

Hoppas det svarar på frågan och ha det bra!

Mvh. Torbjörn