Dyslexi och Deppression

Hejsan!

Tack för din fråga!
Ledsen att höra att du blir retad, dyslexin är ju inget du kan något åt att du har. Alla har vi olika talanger och styrkor, vi är inte alla likadana. Alla har vi något område som är mera utmanande, och andra områden som vi är bra på. Och tur är ju det, att vi inte alla är samma, i så fall skulle ju ingenting gå framåt i världen!

Du är bra och fin precis som du är, oavsett vad andra säger.

Det skulle vara bra om du kunde tala med någon om hur du känner, och berätta om mobbningen för någon vuxen. Till exempel för kuratorn, hälsovårdaren, eller specialläraren på er skola.

Känslor av depression kan vara tunga att bära på ensam. Det är lättare att börja må bättre om man får hjälp av en professionell. Det är tyvärr ganska vanligt att människor som har dyslexi också börjar känna sig deprimerade i något skede av livet. Kanske för att man börjar jämföra sig med andra (vilket sällan är en bra idé). Men det finns som sagt hjälp att få, så ta kontakt med någon trygg vuxen och våga prata om hur du känner dig!

Det du kan göra själv så att de jobbiga känslorna inte blir värre är att ta hand om dig själv. Sov regelbundet, ät bra mat, motionera ibland, håll rutiner, gör sånt du tycker är roligt, och unna dig något extra ibland.

Kom ihåg att du är värdefull och ingenting någon säger kan ändra på det! Människor som mobbar gör det ofta för att de själva är osäkra. Deras ord har ingenting med ditt värde att göra, det säger mera om dem än om dig!

Många kramar, Kix