Fråga

Hej!

Du har redan kommit en lång väg i och med att du har insett att du behöver berätta hur du mår för att kunna få hjälp. Det är klart att det är svårt att öppna upp sig och berätta hur man egentligen mår och vad man funderar över, så sätt inte en sån stor press på dig själv. Vad är det som känns svårt? Är du rädd på nåt sätt att bli missförstådd? Tycker du det är svårt att förklara hur du mår?

Skriv ner på telefonen eller på ett papper det du känner, hur du mår och vad du funderar över. Sen när du skrivit ner det, läs igenom det och fundera ifall det finns någon del i texten som du skulle kunna tänka dig att berätta för kuratorn. Innan du går till kuratorn så kan du öva dig att säga orden – upprepa det högt för dig själv. Det kan kännas lite konstigt att göra det här, men det är helt okej! Poängen med det här är att du inte behöver berätta allt åt din kurator på en gång, ta små steg och berätta en liten del varje gång. Uppmärksamma även ifall du berättat något nytt till hen, och beröm dig själv för att du öppnat upp dig lite mera. Du kan även ge kuratorn texten som du skrivit ihop, så hen får läsa den. :)

Kom ihåg att kuratorn finns där för att hjälp och finns där för att lyssna på dig. Ta hand om dig!

Kram, Ida