Han skadade mig psykiskt

Hej Rädd!

#"%&$£@  vad jag blir förbannad på folk ibland när de gör något eller kläcker ur sig något, som i deras ögon är "smått" och bara "på skoj", utan att fatta eller ens tänka tanken att det där kan betyda väldigt mycket för en annan människa. På ett väldigt negativt sätt.

Folk kastar dagligen ur sig en massa saker, som andra kan ta väldigt skada av, ta illa upp av eller åtminstone inte bli gladare av att höra, utan att tänka efter. Eller så gör de det för någon egen vinnings skull. Din klasskompis till exempel kanske bara ville verka cool som visste om att du hade blivit smättad på rumpan, och bredde på med en extra nedlåtande kommentar som antydde att du skulle ha bett om det. Det är typiskt killsnack nuförtiden, fattar inte varifrån de har fått för sig att det är okej att säga sådana saker (även om man nog hört liknande uttryck i porrfilmer), men har hört det många gånger i skolkorridorer. Och jag antar ju att de yngre killarna apar efter de äldre, tror att det är okej att tala så där till tjejer. Samtidigt var ju din klasskompis förfärligt feg, för han vågade ju inte göra likadant själv (menar alltså inte att han borde ha gjort det, bara att han var en liten feg efterapare...)

Men det ursäktar absolut inget att "alla andra" gör något. Bara för att andra säger liknande saker betyder det inte att det automatiskt blir okej och tillåtet att göra så. Vet ju att killarna i din skola har hört det här, för vi har varit dit och pratat om de här sakerna. Men det har tydligen inte gått upp för dem att det är sexuella trakasserier att smätta någon på rumpan (fast vi uttryckligen hade det som exempel) och att nedlåtande fråga om någon gillade att bli sexuellt trakasserad.

Så VARFÖR gör de de här idiotiska sakerna fastän de vet bättre??? En tänkbar förklaring är att de här killarna inte ansåg att dessa regler gäller även dem, precis som att vissa tror att just DE inte kommer att få mera finnar av att röka. En annan är att de medvetet går emot reglerna, på samma sätt som att många kör på bakhjulet med mopederna för att visa sig tuffa och skickliga, fastän de vet att de skulle bli av med körkortet om de blev fast. En tredje är att de fungerar som mobbare brukar göra: att de kränker andra för att de tror att de ska klättra på rangstegen själva då, att de blir bättre genom att hacka ner på andra, att det på sätt och vis handlar om makt. "Janå hon är nu värt mindre än mig, för henne kan jag smätta på rumpan"... En fjärde är att de som sagt tror att det är så man ska tilltala tjejer. Att det är den gällande tonen, och att de därmed passar in i mönstret på hur killar borde prata? Eller ve och fasa: Att de på något sjukt och förvrängt vis i värsta fall försöker visa uppskattning genom det? Som om det skulle vara en komplimang. Lite som det där med "bråkkär", som i årtionden varit en urusel ursäkt för skitstövel-beteende. Det är något allvarligt fel på de killar som ännu tror att man kan få tjejer att bli kära i en genom att vara elak mot henne...

Ingen av de här förklaringarna är godtagbara eller ger en giltig ursäkt till den där typen av beteende. De gör det inte okej. Och att veta varför brukar inte hjälpa så mycket. För oavsett varför, så har det hänt. Och efter alla sorters sexuella trakasserier, så är det offret som måste leva med händelsen och dess konsekvenser. Det går inte att göra ogjort. Och det går INTE att bestämma hur illa man ska få lida av det som hände, hur hårt någon annan får ta en viss händelse. Det kan ingen annan värdera eller avgöra, det kan bara offret själv. Ingen har rätt att säga åt dig att du överdriver eller överreagerar, är för känslig eller att du bara inte fattade att de inte menade allvar. Det är subjektivt, det är bara vi själva som vet hur ont i hjärtat det gjorde, hur kränkta vi kände oss eller hur länge efter vi har trauma efter en händelse. Som sagt, de kommer kanske inte ens ihåg att de gjort och sagt något åt dig, men DU minns det.

Problemet är nu att du inte bara minns det, utan du lever fortsättningsvis som om det skulle kunna ske igen när som helst. Du ställer ditt liv enligt möjligheten att bli utsatt igen, du till och med bokstavligen ställer dig med ryggen mot väggen. Och så borde det ju inte få vara. Du borde inte vara tvungen att ändra på dig och du borde inte behöva vara rädd för dem.

Du gjorde heller inget fel, de hade ingen orsak att välja ut just dig av alla tjejer för rumpsmätten och kommentaren. Därför borde du under inga omständigheter ta på dig skulden för det de gjorde. Det var inte ditt fel, det är inget fel på dig. Du skulle till och med få gå omkring näck i skolan, de har ändå ingen rätt att ta på dig eller kommentera dig eller din kropp.

Och till sist, det spelar heller ingen roll att en massa andra tjejer utsatts för samma sak eller värre. En är ändå för mycket. Det spelar ingen roll ifall de "tagit det bättre än du gjorde" - det kanske bara är en mask utåt, men de kanske är lika rädda som du inuti. Det spelar heller ingen roll ifall något annan tjej som blivit smättad på rumpan gillade det, såg det som en komplimang, bad om det eller ansåg sig värd det - du är inte de och de är inte du. Du har inte bett honom om att bli smättad på rumpan och då ska han inte göra det, punkt slut.

Men angående rädslan. Jag förstår den. Och i en perfekt värld skulle du inte behöva vara rädd. Och absolut inte behöva "härda dig" eller skydda dig inför liknande händelser, inte lära dig stå ut med dem eller något. Det är inte du som ska ändra på dig, det är han. Men om jag får be dig om något, hoppas om något för din skull, så vore det att du hittade tillbaka till den dag då du kunde stå hur du vill utan att behöva fundera på vem som går förbi. Det som hänt behöver inte forma dig för resten av ditt liv, det är du som bestämmer om det är han (och andra killar) som ska bestämma hur du ska stå i korridoren eller om du tar makten över ditt eget liv och står hur du vill. Du talar om att lita på folk, och det tar länge att bygga upp tillit för någon annan människa. Men du kan lära dig att lita på dig själv.

Du kan exempelvis tänka ut olika sätt att reagera ifall det skulle ske igen, vad du skulle säga och göra. Skulle du säga "Tafsare, håll dina händer för dig själv!!!"? Forskning om sexuella trakasserier i tunnelbanor har visat att det har bäst effekt om man högt och inför andra påpekar exakt vad den andra gör, med dess rätta ord. Du tafsar. Det är sexuellt ofredande. Jag vill inte att du gör det! Du har ingen rätt att säga något om min kropp. Då vänder sig automatiskt folkmassan MOT tafsaren, och han/hon slutar genast. Och skäms för det mesta.

Du kan även börja lita på dig själv genom att berätta för dig själv att hans åsikt om dig betyder piss och ingenting. Att han inte kan dömma dig, han kan inte göra dig värdelös, han kan inte göra dig till ett objekt. Det är vad du själv tycker om dig som spelar roll, och du har lika mycket rättigheter som vilken annan människa som helst att stå orörd i korridoren. Stärk självkänslan, bland annat med tips från de här sidorna, och försök att inse att du är värdefull bara genom att finnas till, oavsett vilket skal du än har. Det är mest dina tankar och handlingar (rädslan och att stå med ryggen mot väggen) som gett honom makt över ditt liv. Den ska han väl inte få behålla, va? Ta tillbaka rätten till dig själv!

Stooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaam för att du vågade berätta det här för oss <3 Jag önskar att jag kunde komma och ta ett snack med de här killarna, och ge dig en kram, men hoppas du känner värmen, uppmuntran och styrkan genom orden här!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott