Hej igen

Hej!

Tack för din uppdatering, förlåt att du fått vänta ett tag på svar, det är inte meningen att man ska behöva vänta mera än 5 arbetsdagar men vi har haft väldigt mycket på gång vid Decibel på sistone. Förhoppningsvis hittar du ändå tillbaka hit till ditt svar!

Det att du har svårt att förklara din upplevelse så tyder också på att det eventuellt kan vara dissociation (jag vet, stavningen är knepig, jag måste googla den typ varje gång jag ska skriva ut ordet :D ) eftersom det ÄR en upplevelse som är hemskt underlig när man försöker förklara den.
I så fall så kan du fundera på om det hänt nåt skilt som varit jobbigt (antingen nu eller under din uppväxt), som du kanske borde bearbeta tillsammans med någon professionell? Eller om det helt enkelt ”bara” är så att det varit lite för mycket på en gång överlag i livet på sistone så att det liksom klumpat ihop sig och gjort att du mår dåligt..?
Men man kan också zona ut och få liknande ”overkliga” känslor ifall man sover för lite, så jag rekommenderar också att du ser över dina sov-vanor för säkerhets skulle. En person i din ålder ska sova mellan 8-10 timmar per dygn, så du kan försöka att sikta på typ 9 för att ta medeltalet, och se hur du mår då.

Det är bra att du försöker ditt bästa att hålla dig från att relapsa <3 Spara gärna tipsen som jag gav i mitt förra svar, om saker som man kan försöka göra istället för att skada sig. Kanske du kan skriva upp dem i ett eget häfte? Ibland kommer man ihåg saker bättre om man skriver upp dem för hand. Kanske kommer du också på några egna saker som du kan försöka göra istället, när ”suget” kommer?

Vad ledsamt att du känner dig värdelös. Det är du inte! Men jag kan också förstå ifall det inte känns som en så stor tröst att jag säger så, men det är ändå sant. Alla människor har ett eget värde, även om man inte alltid känner det själv. Du kommer hitta en känsla av mening igen, våga tro det, men du behöver först rida ut den här perioden av jobbigheter. Ofta lär man sig mycket om sig själv från de jobbiga perioderna. Vi ska ändå hoppas att den här jobbiga perioden inte varar så länge. För att vara på den säkra sidan med det så är det alltid bäst att gå och prata med någon som kan hjälpa! Hoppas det finns någon vuxen i ditt liv som du litar på, som du kan vända dig till för att prata eller be om hjälp vidare från den situation du är i nu.

Du är bra, du är ung och du har tid på dig att ännu upptäcka hur fantastisk du är! Ditt framtida jag kommer att tacka dig för att du orkade genom den här perioden.

Kram, Kix