Hejhallå

Hej på dej och vad starkt av dej att ta kontakt och fråga! Jag förstår att detta är saker som är svåra att få ut ur huvudet, och särskilt nu när många minnen har börjat komma tillbaka. Det här är såklart också saker som du inte ska behöva bära själv. Nu framkommer det inte i din fråga om du har någon att prata om saken med eller har sökt hjälp, men jag hoppas att du har någon som du känner att du kan prata med. Saker som du beskriver ovan kan skapa trauman för livet om de inte bearbetas genom att t.ex. prata med någon professionell. Du kan t.ex. vara i kontakt med hälsovården, skolpyskolog eller kurator om du studerar, ungdomsstation Klaara (om du bor i Vasaregionen) ifall du inte redan har en samtalskontakt av något slag.

Jag vill börja med att säga att din fråga är mycket viktig och också väldigt komplex. En hel del detaljer här kan ha betydelse (åldrar, vad, när och hur det hände osv.) för att jag ska kunna ge ett så korrekt svar som möjligt. Jag ska försöka svara så tydligt och bra jag bara kan, men om du vill ha mer information och känner att du vill gå igenom ditt fall ordentligt och utreda möjligheter till att polisanmäla osv. så rekommenderar jag att du tar kontakt direkt med mej på Brottsofferjouren. Vi kan då träffas om du vill och se på saken tillsammans, och du får också ställa frågorna rakt till mej. Jag har såklart tystnadsplikt och det kostar inget att få vår hjälp. Jag skriver mina kontaktuppgifter längre ner i mitt svar så får du fundera på saken ????

Angående din fråga om det du råkat ut för är våldtäkt så kan jag tyvärr inte ge ett rakt svar på om det är en våldtäkt enligt lagen eller inte, men mitt svar till dej är att om du själv upplever att du har blivit utsatt för en våldtäkt så är det så oavsett vad lagen eller en domstol säger. Jag menar alltså att det är viktigt att skilja på vad man själv upplever och vad en domstol skulle döma. Eftersom det krävs mycket bevisning för att någon ska bli dömd för en våldtäkt i Finland, och särskilt om det är länge sen våldtäkten skett, så är det ofta ännu svårare med bevisningen. Med mycket bevisning menar jag t.ex. att man har sökt läkarvård eller sökt sig till professionell hjälp efter händelsen, att man har berättat åt någon (t.ex. vän, anhörig, skolpersonal) när det har hänt. Dvs. att man kan bevisa det på annat sätt än bara sin egen berättelse, trots att den också förstås är ett viktigt bevis. Minnet är ju också förstås en lite problematisk bit när det har gått en lång tid, vår hjärna vill ju också gärna försöka trycka bort och glömma delar av våra mest obehagliga och traumatiska minnen. Tyvärr försvinner de ju sällan aldrig helt och kan som sagt börja besvära en längre fram om man inte får hjälp med att bearbeta händelsen. Det fungerar ju ofta precis så som du skriver att en ny traumatisk händelse i livet kan framkalla och väcka gamla traumatiska minnen till liv, men sällan kommer ju alla detaljer osv. tillbaks i minnet vilket kan ställa till det lite med tanke på en rättsprocess (dvs. om det skulle tas upp i domstol).

Vi har också något i Finland som kallas preskriptionstid, dvs. om det har gått för många år sedan händelsen kan polisen längre inte utreda brottet eller domstolen kan inte behandla det. När det handlar om sexualbrott mot minderåriga personer är denna preskriptionstid ofta 10 år.

Andra saker som spelar in här är åldrar, om offret är under 16 år (18 år om gärningspersonen är t.ex. en närstående) vid ett sexuellt övergrepp så räknas det i lagen som att man är ett barn. Då ses det som ett ”allvarligare” brott enligt lagen och det är hårdare straff. Åldern på gärningspersonen spelar också roll, om personen vid händelsen var under 15 år är hen inte straffskyldig. Det betyder att hen inte kan dömas för brottet i en domstol eller få ett straff, däremot kan hen bli skyldig att betala dej skadestånd dvs. ersättning i pengar om du själv ansöker om det.

Jag hoppas att jag gjorde dig lite klokare, och med allt det här sagt så får du mer än gärna vara i kontakt med mej och diskutera mer ifall du känner att du t.ex. skulle vilja pröva anmäla brottet eller har fler frågor. Då kan vi tillsammans konsultera polis och de kan ge svar på om det är för lång tid sedan det har hänt och om bevisen är tillräckliga. Ibland hjälper det en långt att man bara har tagit reda på och försökt göra något åt saken, för att man sedan ska kunna släppa det och gå vidare. Fundera i lugn och ro, du får kontakt med mej oftast på vardagar mellan kl. 8-16 på nummer (ring, WhatsApp, sms) 044 0371050 eller på min mejl nathalie.wingren@riku.fi.

Sköt om dej och kom ihåg att du är värd att må bra och inte ska behöva gå och grubbla på detta ensam! <3

Kramar,

Nathalie Wingren, Brottsofferjouren Vasaregionen