Hetsen kring utsénde gör mig så svag!

09.10.2016
Hej på er!

Här kommer en annorlunda berättelse om mina tankar och hur jag reagerat vid ett speciellt tillfälle. Jag vet inte vad som hände med mig där. Hoppas någon varit med om liknande. Känner mig verkligen konstig. Tillsist har jag några frågor för jag är ganska nyfiken själv vad som kan påverka mitt betende?

Jag skulle beskriva mig själv som en väldigt glad och social person, ganska känslig dock. Jag har en bra och stabil relation och mitt liv är stabilt och mitt liv är bra skulle jag vilja påstå. Jag har för det mesta ett bra självförtroende/självkänsla men det finns också dagar då jag är väldigt osäker, speciellt för mitt utsénde av någon konstig anledning. Jag har inga större problem eller ångestkänslor överlag. Ibland kan jag hamna i perioder då jag känner mig nere, men det antar jag är normalt.

Jag & min pojkvän hade pratat om att fara på en fitnessmässa eftersom min pojkvän också ska tävla i ett senare skede, han har ett väldigt stort intresse för bodybuilding och ville så gärna fara på mässan. Nå,jag förstod ju att detta var väldigt viktigt för honom så efter mycket tjat/bråk/irritation så bestämde vi oss att fara tillsammans han och jag.

Det jag tycker är konstigt är att redan från början reagerade jag till detta på ett aggressivt sätt, jag velade fram och tillbaka därför att jag inte var intresserad av "sporten", jag tyckte att det var alltför utsendefixerat, mycket människor med perfekt kropp i mina ögon, personerna som jag sett på youtube, bloggar osv.. såg så jäkla bra ut, jag vill också se ut sådär tänkte jag.

Nå, direkt vi parkerade utanföre mässan så fick jag en jättestor klump i min mage, jag fick en aggressionsattack kan man väl säga. Jag var så frustrerad/irriterad, och direkt någon person som var mera tränad/såg bra ut gick förbi bilen blev jag HELT PAFF. Jag började liksom tappa tårar/gråta. Jag kände på samma gång att SKÄRPING, det här går nog bra, att detta blir en bra erfarenhet, och allt jag är orolig för förstärker mig som person, och jag tänkte också att jag är nog minst lika bra person fast jag inte är lika tränad och självsäker som alla verkar vara.

Så vi gick in dit, och det var en helt ny värld för mig på något sätt. På mässan fanns så klart så otroligt snygga kvinnor med silikonbröst, lösnaglar, löshår, smala och verkligen såna som motsvarar mitt ideal, dom fanns överallt. Jag bara kände mig så liten, så svag, så jäkla ful, så tjock fastän jag inte är överviktig, så världelös trots att min pojkvän berättat för mig hur viktig jag är för honom, att han inte kollar på någon annan än mig och jag litar till 100% på honom. Ändå gjorde jag inget annat på mässan än kollade in alla som är "perfekta" enligt mig och "bättre" än mig.

Jag gick till toaletten för att bokstavligen samla mig kraft. Jag bara grät, jag vet inte vad som hände där? Jag bara kände en slags ilska/hån mot dessa vackra tjejer som var bättre än mig. Jag ville sparka dom till afrika samtidigt som jag visste att mitt beténde var urlöiligt.

Jag har inte vetat att jag varit en SÅ svartsjuk/avonsjuk person? Det kändes som jag var SÄMST den dagen, no matter what, det spelade liksom ingen roll vem som skulle ha sagt vad till mig så skulle jag inte ha fått en bättre magkänsla. Jag kände mig också väldigt tom. I ena sekunden ville jag seriöst sätta mig under ett tåg och bara dö. Det är inte likt mig.

Hela dagen från 9-13 surade jag, jag var SÅ SUR. Jag bara klagade ständigt på min kille om hur fula alla tjejer var, fastän jag egentligen tyckte att dom var så vackra alla.

Jag har lätt för att ha fördomar om folk om jag är på det humöret, och denna dag hade jag verkligen fördomar mot precis alla och allt som hade med Fitness att göra. Domdär väldigt tränade männen tyckte jag var ok. Men däremot alla fitness kvinnor som inte behöver ha mycket muskler och inte heller träningserfarenhet, endast en hård diet, det tål jag inte. Har lite allergi för dom pga. Enligt mig sprider dessa fitness kvinnorna en bild av "perfektion" och något jag MÅSTE sträva till.. jag har ständigt en press på att bli bättre, endast utseendemässigt varenda gång jag är med i någon folkmängd. Annars bryr jag mig lagom hemma osv..

Såå, det blev en lång historia.
- Men vad borde jag göra? varför får jag en sån ilska?
- Hur blir man snällare till sig själv?
- Har jag dåligt självförtroende eller vad?
- Är det normalt att reagera så starkt?
- Varför har man fördomar?

Jag kom också på ett exempel hur jag reagerar i vardagen när jag ser något liknande, att jag ser någon kvinna som uppnål ett slags ideal. Vältränas osv.. Väldigt sällan men när jag t.ex. går i stan och ser en kvinna som motsvarar mitt ideal på något sätt, och att hon har tex. snygga byxor på sig, så börjar jag ofta googla på såna byxor, kolla instagram osv.. sen när jag gjort det vill jag ha precis samma byxor för att hon jag såg på stan var så snygg med dem. Så jag köper dem. Jag kan aldrig hitta egna i MIN EGNA STIL. För att någon är alltid "bättre", så känner/ tänker jag. Detta gör att jag aldrig riktigt kan känna mig bekväm eller något? Sen på den där mässan så fanns det 1500 st. med olika saker jag också ville ha som var mycket snyggare än mig. Då var det väldigt svårt för mig att hantera situationen. Varför är det så? Hur ska jag kunna vara nöjd när det ständigt finns massa andra som bara förstör min självkänsla? och nej det är ingen annans fel förutom att min hjärna bara fungerar så här men det är så svårt för mig..

Jag vill kunna säga att innerst inne är jag väldigt snäll o empatisk. Jag vill inte tänka dåligt om människor eller ha fördomar. Åh, detta är så hemskt, en så hemsk dag och jag känner mig som en hemsk människa verkligen. Jag mår så dåligt också över att jag förstörde vår resa dit och hans dag. Jag borde ju liksom stöda honom, han tränar så hårt och vill delta där någon dag. Sen frågade min pojkvän efteråt om jag tyckte att mitt betende var vuxet. Nej verkligen inte. å nu i efterhand mår jag igen helt bra, och är nöjd med mig själv igen trots att allt det där hände?

namnlös
Alexandra Sippus

Sjukskötare och socionom Alexandra svarar

Ungdomsinformatören Sanna svarar

17.10.2016

Hejsan, namnlös

Jag ska ännu sätta din fråga till en av våra experter som har egna erfarenheter av Fitness. Det kommer här under sen.

Det är svårt att säga vad det var som gjorde att du reagerade sådär starkt. Men det är ju sådär ibland att vi plötsligt reagerar helt underligt och oväntat så vi själva blir överaskade. Trist att det skulle bli sådär jobbigt för dig. Jag skulle säga att du är en helt normalt fungerande tjej med helt normala funderingar. Men av någon underlig anledning blev det sådär då den gången. I ett förhållande så gäller det ju att både ge och ta, så biland far man med på sånt som man kanske inte skulle fara på om man valde själv. Men man gör en massa saker för sin älskling :)

Jag skulle tro att du reagerade sådär starkt på grund av att du på något sätt kände dig i underläge, fast du innerst inne vet allt det där om att din kille gillar dig och inte far dit för att spana på tjejerna osv. Visst skulle väl alla vilja se väldigt tränade och snygga ut, men vi kan ju inte alla bli fitness brudar heller, lika lite som att vi alla kan börja tatuera oss och ha en massa piercingar, eller att alla skulle alga rastaflätor. Vi är olika och det ska vi också vara, världen skulle bli så mycket tråkigare om vi alla vara stöpta i samma form. Men allt det där vet du ju.

Sen är det ju också så att vi inte kan vara intresserade av samma saker alla heller. Vissa gillar fotboll medan andra inte tål det och tycker det är urtöntigt att springa efter en boll. Någon gillar fitness medan andra tycker att det är en helt onödig sport. Kanske vi inte ska utsätta oss för sånt som vi inte gillar, kanske vi kan säga att nej gå du bara men jag gör hellre något annat så träffas vi sen.

Eftersom du reagerade så starkt tycker jag att du inte ska utsätta dig för fitness tävlingar igen, någon annan kanske tycker att det är just vad du ska utsätta dig för. Om man läsar lite Kbt (kognitiv beteende terapi) så lär man sig att man ska utsätta sig för saker man inte gillar/har obehag för. På det sättet kan man komma över sina känslor. Du kan själv bestmma vad som är bäst för dig. HÄR, kan du läsa om Kbt. Och HÄR.

Det låter som att du fick något av en panikattack när ni kom till fitnessmässan. Månne du hade funderat så mycket över detta att du på något sätt jagade upp dig över alltihopa? Så fick det alldeles för stora proportioner? Det var ju iaf bara en fitnessmässa. Jag kan tänka mig att det kan bottna i att du på något sätt kände dig sämre än de där snygga tjejerna och kansk började tvivla på din kille. Men då ska du komma ihåg att det finns en orsak till att han vill vara med dig och INTE med de där tjejerna. Han GILLAR dig, han har roligt tillsammans med dig, ni har en massa bra och trevliga gemensamma minnen. Han kanske är intresserad av fitness för egen del men han har inga planer på att vara tillsammans med en likasinnad. Han vill ha DIG som har andra intressen.

Som jag ser det så var din reaktion helt normal, vi kan alla känna sådär ibland. Men lite trist att du var sur och klagade på tjejerna såklart. Ingen blir ju glad över att umgås med en surkart ;) Jag vet att det är svårt men ibland är det bättre att bita ihop om vissa saker, fast det är super svårt. Försök att jobba med dig själv och din känsla över att duga som du är. Du behöver inte sträva till att bli som de, om det inte är ditt intresse så kan du totalt strunta i det. Visst kan man hålla sig i trim och inte förfalla helt och hållet men inom rimliga gränser. Alla behöver inte vara bäst på allt, vi har olika gåvor i livet och så ska det vara. Ingen är bäst på att men alla har något som är deras specialgrej.

Om jag var du skulle jag klicka in mig på våra sidor om självkänsla, jag skulle tro att det är där du ska börja. Hitta dina styrkor och lär dig att prata snällt till dig själv. Tänk på vad du skulle säga till en kompis som kände likadant? Skulle du säga samma som din inre röst säger till dig? Vi är oftast snälare mot andra än mot oss själva. Vi borde stötta och peppa oss själva istället för att dra ner och förringa. Men det är bra att vara uppmärksam på sina jobbiga känslor, på det sättet kan man också komma över dem. Försök att inte döma dig själv, lär av dina misstag, kanske ska du inte fara med flera gånger på fitnessmässor. Prata med någon som du litar på, det var jätte bra att du hörde av dig hit till oss. Kom ihåg att vi alla har både styrkor och svagheter. Försök hitta dina styrkor, det kan vara svårt att komma igång med listan men bara du får en början kommer du säkert på mera. Var din egen bästa vän, säga inget till dig själv som du inte skulle säga till din bästa vän. Man behöver inte tro på allt vad ens inre röst säger, den har inte alltid rätt. När man ställs inför ett problem, tex din reaktion när ni skulle på fitnessmässa. Försök dela upp dina känslor i mindre bitar, ta ett steg i taget till att komma förbi hindren.

Fördomar har vi när vi är rädda för något, när vi inte känner till en sak eller en person. Som ett slags skydd mot det okända. Sluta med att jämför dig själv med andra. DEt finns bra och dåliga saker med oss alla. Du ska inte tro att de där fitness tjejerna lever det perfekta livet, det gör de inte. De kan aldrig njuta och unna sig något gott, de måste hela tiden leva med en psika på ryggen och en rädsla för att inte duga. Kanske en ännu större rädsla än vi vanliga "dödliga". Det finns ingen som har det perfekt i livet, är det inte det ena så är det något annat. Vi får alla vår beskärda del av både bra och mindre bra i livet.

Vi ska alla lära oss saker i livet, vi lär oss genom våra misstag. Du kommer inte att utsätta dig för detta igen, eller så kommer du att göra det men du kommer inte att reagera på samma sätt, för nu har du lärt dig att du är jätte bra och att din kille älskar dig och att du inte behöver känna dig hotad av de andra tjejerna.

Jag sätter in mera svar här under, så håll utkik.

Varma kramar från ungdomsinformatören Sanna

Mera svar:

Hej!

Jag ska försöka ta mig an din fråga  Jag kan lite ana hur du känner. Min syster är en av de som står där på scenen och tävlar i bikini fitness så jag har hunnit vara med i publiken på flera tävlingar. Den där känslan att var man än rör sig där, så känner man sig som en så väldigt liten person då man börjar jämföra sig med alla som är mera tränade. Det är lite som att man går in i en helt annan värld, för fitnessvärlden är lite sån. Men det kan jag säga: det är bara en känsla man har där bland de vältränade människorna och det är bara vi själva som tänker så. Ingen annan! Det är vårt eget huvud som spelar oss ett spratt.

För det första: du är PRECIS LIKA VACKER som alla andra kvinnorna! Det får du inte tveka på! Vi är alla olika individer och vackra som vi är!

Det att du for med din pojkvän på mässan visar ändå att du stöder honom i hans intresse. Och det är jag helt säker på att din pojkvän uppskattar! Han ville åka dit, inte för att se på andra, utan för att lära sig om sitt intresse och sin framtidsdröm. Se hur det går till på en tävling, hur de tävlande beteer sig på scenen, få tips på hur de poserar osv.

Vad borde du göra så du inte ska känna såhär då? Det är ditt tankesätt du bör jobba med, precis som du själv säger, eftersom det är bara du, och endast du, som tänker såhär om dig själv. Varför ska vi tycka så illa om oss själva och nedvärdera oss själva, vi mår ju inte bra av det!

För att ha ett liv man älskar och vill leva så är det viktigaste att du trivs med sig själv precis som du är och som du vill vara. Du skriver att du för det mesta har bra självförtroende och självkänsla och då är du på god väg. Alla har vi våra stunder då vi av en eller annan anledning börjar tvivla på oss själva och det är i de stunderna vi måste säga till på skarpen åt våra egna tankar. Det kan bli lite som att föra en dialog med dig själv inne i ditt huvud.

Säg att du åker med honom på en likadan mässa igen och du börjar tänka att du inte duger och du jämför dig med andra kvinnor. Fråga dig själv varför. Varför gör du det för du är du, du är inte dem. Får du tanken ”jag duger inte, jag borde träna mera” (till exempel) så ifrågasätt den tanken genast. Varför duger du inte, varför borde du träna? Vill du verkligen träna och skulle du göra det för egen skull eller någon annans? Ifrågasätt varje tanke helt enkelt. Det här går inte i ett nafs och plötsligt känns det bättre, det kan krävas lite träning. Men efter ett tag så lär du dig att få bort de negativa tankarna för du inser även i ditt huvud att du är perfekt precis som den individ du är.

Det är inte alls ovanligt att reagera såhär starkt. Jag vågar påstå att det är väldigt vanligt, speciellt då man går in i något nytt man inte är van vid. I ditt fall gick du in i den så kallade fitnessvärlden var alla människorna lever för träning och kost. Det är deras livsstil. Därför kanske reagerade du såhär aggressivt också, för att du hade en rädsla och kände på dig vad som komma skall. Du visste att du skulle känna de känslorna du kände och aggressiviteten var ett skydd emot rädslan. Jag hoppas du kan försöka se det ur den synvinkeln att din kille valde att ta med DIG dit! Han ville göra det tillsammans med dig!

Nu ska du inte mera tänka tillbaka på det som var och hur er resa gick. Nu ska du fokusera på att arbeta på dina tankar för det är därifrån allting kommer. Fundera på hur du vill vara som person, hur du trivs och vad du vill åstadkomma. Även om någon ser väldigt bra ut i ett par byxor, fundera om byxorna faktiskt är snygga eller om de bara råkade passa personen i fråga.

Det är en utmaning för alla människor att kontrollera sina tankar och det är upp till var och en om man vill göra det och hur mycket man vill jobba på det. Kom ihåg att alltid ha följande som utgångspunkt: Jag är perfekt precis som jag är! För det är du <3

Kramar Alexandra

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hur får jag slut på ett porr beroende?
Läs mera

Hejsan, jag är en tjej på 14 år/09. Jag mår inte bra alls och skulle vilja ha chatterapi. Dock är jag antingen för ung eller så kostar det eller så behöver föräldrarna veta. Jag har inte så bra relati...
Läs mera

Jag kan inte prata om mina känslor alls fö jag tycker de låter så fel och blir så akward. Jag har varit tillsammans med en kille i ca 1.5 månader å har inte sagt att jag älskar honom (Han har inte sag...
Läs mera

Jag har ny cylinder kolv och tändstift. Och jag får bensin till förgasaren men inte cylindern (tändstiftet är snus torr) och jag har tvättat förgasaren och membranen är i skick. Jag misstänker att det...
Läs mera