Hur långt får ni egentligen gå?

Hej 18åringen!

Hm, det här är en mycket bra fråga. Eller egentligen en mycket svår fråga. En fråga vi funderat hårt och länge på här på Decibel och som vi fortfarande inte kan ge ett enkelt svar på. Så i varje enskilt fall - fråga - där vi blir oroliga, så funderar vi mycket noga igenom hur vi ska göra, använder mycket förnuft och empati och medmänsklighet innan vi gör något.

Å ena sidan är vi ju nämligen skyldiga att rapportera om vi misstänker att någon far illa, på samma sätt som varendaste medborgare i Finland är skyldig att rapportera det till myndigheter. Det ingår i allas vår samhälleliga plikt, men faktiskt också i Finlands lag, eftersom det går före allt annat att skydda barn från allvarliga faror mot deras liv eller hälsa. Inte heller tjänstemän som har officiell tystnadsplikt, som kuratorer eller läkare, kan hålla tyst ifall det finns en konkret fara för en persons liv eller hälsa. Inte har vi ju som medborgare heller rätt att hålla tyst när vi vet att ett brott begåtts, då blir vi ju medhjälpare och medskyldiga till brottet. Skulle vi som anställda hålla tyst om någon allvarlig fara för liv eller hälsa eller om ett brott, så skulle vi begå tjänstebrott och kunna bli av med våra jobb.

MEN det som folk ofta inte håxar i sådana här fall är att bara för att någon konsulterar polisen eller socialen, så betyder det inte att hela världen får reda på det. Även myndigheterna är oftast mycket diskreta och hänsynsfulla när det kommer till fall där barn eller unga är inblandade. Dessutom heter det ju barnskydd av en orsak, poängen är att SKYDDA barnet.

Å andra sidan vill vi behålla ungdomarnas förtroende. Decibel ska vara ett ställe dit man kan vända sig anonymt, speciellt när man inte vågar fråga någon annan, och där vi svarar seriöst på allt, oavsett hur pinsamt eller känsligt eller fånigt det känns. Därför känns det inte okej för oss att "avslöja" ens exempelvis någons hemkommun. Det kan ju i värsta fall orsaka att svaret inte blir lika bra, tex att vi inte kan skriva ut kontaktuppgifter till hjälp just i den kommunen, men det får vi leva med. Huvudsaken ska vara att alla som använder Decibel ska känna sig trygga, att vi bevarar deras förtroende.

Däremot är ju faktiskt alla frågor publicerade på nätet, så vemsomhelst kan läsa dem (om själva frågan inte står i hemliga rutan, vilket btw gör det skitsvårt att svara något vettigt på den). Därför kan ju i princip vemsomhelst göra tex en orosanmälan till barnskyddet eller konsultera polisen ifall de tycker att en fråga tex innehåller ett allvarligt brott. Men däremot vet ju inte vilken läsare som helst exempelvis varifrån personen som skrivit frågan är, och ännu mindre vem hen är. Även om man skulle tycka att man känner igen någon, så VET man ju inte. Glöm inte heller att vi tex förra månaden hade 93.000 besökare på sajten och fick 217 frågor, så sannolikheten att en viss fråga kommer från just den exempelvis 15-åriga malaxflicka som man misstänker att det kommer från är minimal. Folk glömmer lätt att en tonårings liv kan likna en annan tonårings liv väldigt mycket - och det rör sig alltså måååånga tonåringar på Decibel.

Sedan kan inte vemsomhelst spåra en person via en fråga. Det kan inte ens vi ungdomsinformatörer, det kan bara polisen göra i kontakt med vår webbfirma, Creamarketing. På Creamarketing kan de se vilken IP-adress som skickat en fråga, men det ska vara polisen som ber dem om den adressen och polisen som i så fall spårar personen ifråga. För att de ska få göra det här krävs det oftast ett åklagarbeslut eller tingsrättsbeslut. Och för att polisen ska göra det här behöver brottet verkligen vara allvarligt. Under mina 9 år här har det hänt 2 gånger, och den ena gången var det fråga om direkt och omedelbar livsfara och den andra gången om ett brott begånget mot frågeställaren som skulle ha gett ett längre fängelsestraff. På Decibel fick vi inte veta vem det var som hade ställt frågorna, bara att polisen hade hittat personerna ifråga och erbjudit dem skydd och hjälp.

MEN igen, man måste inte heller alltid direkt göra en barnskydds- eller polisanmälan, utan vi har bra kontakt med både polis och socialarbetare (visserligen inte i alla kommuner, men erfarna socialarbetare som kan ge bra råd som vi kan skriva åt frågeställaren) och kan be dem om råd. Ibland kan vi skicka frågor till polisen bara till kännedom också, men det betyder inte automatiskt att de kan göra något åt saken. Exempelvis konstapel Johanna Westerlund, som ofta svarar på frågor här på Decibel, kan fundera med oss hur vi ska skriva - för oftast handlar det ändå om att försöka uppmuntra den som utsatts för något farligt att själv söka hjälp i hemkommunen. Vi kan försöka peppa och stöda hen att gå till allt från kurator till en kompis morsa för att få hjälp och stöd... och sedan hålla tummarna att hen faktiskt gör det. Talar hen med en vuxen, så får vi försöka lita på att den vuxna verkligen hjälper hen. Tyvärr är det nog väldigt ofta som vi på Decibel aldrig sedan får veta hur det gick, och det händer nog att vi ligger sömnlösa för någon fråga. Men vi försöker trösta oss med att det är bra att Decibel överhuvudtaget finns.

Slutligen kan vi inte veta om det verkligen är sant, det hen skriver. Det kan i värsta fall vara ett skämt. Ibland kan vi känna att folk skrivit mera påhittat för att se vad som skulle hända ifall det verkligen hände på riktigt, alltså att det kan finnas en äkta tanke i det, ett korn av sanning, och nyfikenhet. Så naturligtvis svarar vi seriöst på allt, tar det på allvar, oavsett.

Så nej, det finns inte något enkelt svar på det här. Som sagt, vi försöker handla korrekt, men använda så mycket förnuft och hjärta som möjligt och samtidigt förbli någon man kan lita på. Det är en balansgång, men det viktigaste är ändå att försöka förhindra att en endaste människa ska fara illa. Ni ungdomar som använder Decibel är viktigast!

Kram, Liselott och Tessi

Hej 18åringen!

Precis som Liselott och Tessi svarade så är det bara vi på Creamarketing som ser de Ip-adresser era frågor kommer från. Men inte ens alla här på Creamarketing gör det, det är endast de personer som jobbar med Decibel som har tillgång till dessa uppgifter. För att kunna se en ip måste man ha rätt att göra det, dvs med personliga koder kunna verifiera att man har rätt att hämta dessa uppgifter. Och vi har ingen nytta av att hämta dem till annat än då polisen ber oss göra det, som då hänt två gånger på nio år.

I maj i år trädde en ny lag om personuppgifter och hur dessa hanteras i kraft, vilket vi på Creamarketing naturligtvis följer och samtidigt flyttade vi våra servrar (vi använder alltså bara egna servrar) till ett nytt utrymme med ännu bättre säkerhet så era frågor och de uppgifter ni lämnar (en Ip-adress klassas just som personuppgifter) är i mycket trygga händer. Vår systemadministratör tar detta med säkerhet och skydd av servrarna på största allvar och ser till att ingen obehörig kan ta sig in eller info kan läcka ut.

Så ni kan fortsätta känna er trygga med att anonymt ställa frågor till toppenteamet på decibel!

Tina på Creamarketing