Inte trött?

Hej vännen!

Oj vi bara måsta svara på din fråga med detsamma, för nu har vi suttit och med glädjetårar i ögonen utbrustit i en massa "åååå, men va ljuuuuvligt, men va härlig tjej och åååå att någon kan tycka så här!!!" Vi tänker printa ut din fråga och rama in den i guldram här på kontoret och titta på den varje gång det är stressigt eller tungt!

TACK för din "fråga", jisses vad den värmde oss!!! Du fattar inte vad det betyder för oss att få höra att du tycker att vi hjälper er, att vi gör någon skillnad! För det finns så många frågor som vi sitter och undrar över att hur månne det gick för den och den tjejen eller killen, var vi alls till någon nytta? Och du vet inte hur många gånger vi sku vilja komma och krama och trösta er, men så sitter vi "fast" bakom tangentbordet och kan bara hoppas att ni klarar er med det fjuttiga vi kan ge genom text.

Och vet du, nu kommer vi att orka ännu bättre igen att svara på era frågor, bara för att vi fick höra av dig att vi visst spelar någon roll! Men underligt nog tycker just vi tre på Decibel inte att det är så tungt att svara på era frågor. Men vi kan förstå att du undrar det, för det problemet har nog vissa av våra kolleger, andra ungdomsinformatörer i Finland (finns 34 ungdomswebbportaler till i Finland och kanske en 150 ungdomsinformatörer). Vi träffar många av dem minst en gång i året på ett stort seminarium och där brukar just det här komma upp. Vissa tycker att det ÄR jobbigt att svara på nästan likadana frågor hela tiden, medan andra ÄLSKAR att göra det och blir aldrig trötta och får aldrig nog och tycker aldrig det blir tråkigt.

Det har nog att göra med vilken typ av människor vi är, vissa människor passar för det här jobbet och andra inte. Men mest handlar det nog om hur vi tänker om er ungdomar, vilken inställning till er vi har. Vi tycker att ni är ljuvliga och unika och så självklart värda att få all hjälp ni bara kan för att få ett så bra liv som möjligt. Andra människor kanske hellre vill hjälpa åldringar eller handikappade, men vi gillar att "vara "med er och "prata "med er - fastän det då sker via tangentbord och skärm. Vi ser er inte som en hög med likadana människor, ni är inte "elever" eller "dagens ungdom", vi drar er inte alla över en kam. Vi (Sanna och Liselott) umgås med tonåringar privat också och tex är Liselott också dragare för Tjejgrupper och hoppar in som ungdomsledare på ungdomsgård och Sanna är ordförande för en ungdomsförening.

Kanske är det också det att vi kan minnas hur det var att vara ung och att vi så gärna skulle ha velat ha någon då att fråga av och fundera med. Vi kan verkligen fatta vad det är ni pratar om och känner och upplever. Alla vuxna minns inte sin egen tonårstid, men det går nog djupare än så, man måste liksom ha det där perspektivet på livet. Därför går vi också hela tiden en massa kurser och fortbildningar tex i ungdomspsykologi. Vi fattar att ni behöver någon och vi vill så gärna ge er all erfarenhet och råd och kunskap vi bara kan så att ni inte själva behöver göra alla dumheter och misstag.

Därför är det inte heller alls jobbigt att svara på nästan likadana frågor hela tiden, för NI är ju olika. Alla är ni unika och för er är just det ni frågar om det största problem ni har för tillfället. Därför blir varje fråga speciell och "ny" och lika mycket värd som alla andra frågor. Därför menar vi det verkligen när vi säger att det inte finns några dumma frågor och att ingen fråga är för stor eller för liten. På det sättet så spelar det faktiskt ingen roll om vi (eller experterna) kan hjälpa någon med första kärleken eller med att komma över sexuell misshandel, alla frågor har lika stor rätt att få ett alldeles eget individuellt svar på - som får ta tid och energi att skriva. Det som ändå mest gör att vi orkar fortsätta på frågor dag ut och dag in är att för varje svar vi kan ge, så får vi en energi-boost av tanken att yesss, nu kanske den här tjejen klarar sig lite bättre eller mår lite bättre igen. Vi försöker verkligen inte låta som några helgon nu, men det är verkligen givande och intressant och känns VIKTIGT för oss att hjälpa er! Vi tycker att vi har världens bästa jobb!!!

Och jo, vi fattar att ni skulle behöva kunna förklara mera och skriva mera "privat" med oss och vi skulle också så väldigt gärna vilja kunna göra det med er. Men det är det som är nackdelen med att Decibel bara blir större och mer populärt och mer använt, vi är fortfarande bara tre stackars anställda på deltid och pengarna räcker inte till till mera anställda, så vi hinner inte med allt som vi önskar att vi skulle hinna eller kunna. Redan nu får vi så många frågor per månad att vi troligen är största portalen i landet och förtvivlat försöker hinna med er alla. Skulle vi vara typ två ungdomsinformatörer till så då skulle vi kanske kunna chatta privat med er så att ni skulle kunna berätta allt utan att vara rädda för att kompisarna ska känna igen era frågor. För jo, klart att vi så mycket lättare missförstår allt och tolkar er fel när ni inte kan skriva allt ni skulle vilja skriva. Vi ber om ursäkt för det och hoppas vi kan "läsa mellan raderna" bättre nästa gång ;D. Men vi för hela tiden finansieringsdiskussioner med tex Undervisnings- och kulturministeriet och vi vet att kommunernas ungdomsavdelnignar jobbar på att få in mera pengar i sina budgeter för att kunna sätta in mera pengar i Decibel, så vi håller tummarna att det ska bli bättre!

Och slutligen, japp, vi lovar att vi ska göra vårt bästa för att kunna hålla på med det här ända fram till pensioneringen och japp, vi ska se till att det kommer mååånga bra ungdomsinformatörer och experter i våra fotspår :D Vaddå, det är ju klart, för vi har ju faktiskt världens bästa jobb, ju!

<3 <3 <3 till dig och fortsätt skriva till oss!!!! Hälsar Liselott och Sanna