Jag är rädd

Hej!

Tack för din fråga. Bra att du skrev in till oss, man ska inte lämna ensam med såna här jobbiga tankar och känslor.

Det låter som att det mycket som händer i dig just nu. Det kan kännas otroligt skrämmande om man känner att man tappar bort sig själv. Det är också obehagligt att känna sig utan sina känslor – för att sen nästan uppleva att man drunknar i dem. Det att du känner dig vilse i vem du är så är ganska vanligt för åldern, det är väldigt mycket som händer i livet just då, och massor som ändrar både inuti kroppen och utanför. Däremot den extrema upplevelse som du har av detta just nu låter som mera än ”bara vanlig tonårsångest”, och lite för mycket på en gång för att man riktigt ska orka hantera det på egen hand. Vi människor är flockdjur och vi behöver varandra.

Det är ledsamt att du stöter bort de som försöker prata med dig, har du funderat på varför du gör så? Det är dock bra att du är medveten om att det är något som du gör. Det betyder att du också märkt att det finns människor som vill dig väl, och som vill hjälpa!

Jag blir också glad av att läsa att du verkligen vill må bra igen. Det betyder att du förstår att du KAN må bra igen! Det är absolut möjligt, och du är värd att få må bra!

Men för att göra det så skulle jag nog vilja att du gick och pratade med någon om det som du upplever... Du skriver att du inte vill prata med någon vuxen, men vet du, det gör du redan, med mig här :) Försök kom ihåg att alla vuxna har också varit unga, och många har gått genom jobbiga grejer och kan därför med det perspektivet hjälpa på ett annat vis än vad jämnåriga kan. Även om vuxna ibland kan verka irriterande och som att de inte förstår, så finns det nog de som gärna vill försöka förstå. Dessutom finns det vuxna som har som JOBB att lyssna och hjälpa – exempelvis kuratorn på din skola. Dessa människor har genom sin utbildning fått verktyg som de kan ge till en för att bättre hantera det som känns dåligt. Du behöver ju inte berätta allt på en gång heller ifall det känns konstigt, men du kan ju försöka lite i taget och se hur det är att prata med någon. Du kan ju liksom bara sluta ifall du inte tycker om det – men ge det en chans. Jag kan också rekommendera att chatta anonymt på Ärligt Talat-chatten, eller på Sekasins svenska chatt (de turas om med sina chatt-tider, så de inte är öppna samtidigt).

När man mår dåligt mentalt så borde man söka hjälp för det på samma vis som när man söker hjälp för en bruten arm, eller för en förkylning, eller någon annat fysiskt problem. Ju tidigare man får hjälp med det, desto snabbare går det att göra något åt!

Ledsen att höra att du ibland känner att du behöver skada dig själv för att hantera dina känslor. Den vanligaste orsaken till att någon skadar sig är just därför. Men i längden så blir ångesten ofta värre av det, och det kan vara ganska beroendeframkallande (som du kanske märkt?), så ju tidigare man kan sluta desto bättre, så att inte beteendet hinner ”fastna” hos en så mycket. Det är bättre att försöka hantera sina känslor exempelvis genom att prata med någon, skriva, måla och rita eller något annat kreativt, sjunga, motionera, sminka sig, skaka på kroppen, ta en kall dusch, meditera, slå i en kudde, eller något annat som inte är så destruktivt. HÄR kan du läsa mera tips om vad man kan göra om man känner ett sug efter att skada sig.

Jag hoppas att du vågar söka hjälp, och att ditt mående börjar svänga till det bättre snart. Kom ihåg att tunga känslor är som moln på himlen – de kommer, de går, men den blå himlen kommer alltid att finnas där bakom! Det kommer bli annorlunda än så här. Vi måste bara hitta nån typ av fläkt som skingrar dina moln en aning :)

Kram, Kix