Just one question.

Hej!

Förlåt att du fått vänta fastän du bad om hjälp snabbt. Vi har aldrig fått så många frågor till decibel som under de senaste veckorna och vi skriver svar så tangentborden glöder här.

Vännen, inte ska du skämmas för vem du är. Musiken är en del av dig, lika mycket som ditt leende är det, eller din hobby eller din smak angående filmer. Inte förbjuder du väl dig själv att se på filmer eller TV-prgram heller? Det ska inte vara en fråga om huruvida dina föräldrar accepterar din musiksmak eller inte, utan den är en del av allt det underbara som är du - och dig älskar de ju oavsett, eller hur. Så vad de tycker och tänker kanske inte spelar så stor roll, du ska få tycka om precis vad du vill för dem. Det viktiga är vad DU tycker!

Så kanske du inte behöver bekymra dig så mycket om att berätta för dem vad du gillar för sorts musik. Bara dra upp volymen och låt dem höra det. Det spelar ingen roll om du sjunger med, shejkar loss på golvet i ditt rum eller något, bara stå för det du är. Högst troligen så kommer de inte ens att säga något alls, bara konstatera att du lyssnar på musik. Eller så kanske de till och med blir en smula glada, för att om de hör att du verkar gilla en viss sorts musik, så visar det att du utvecklas som människa. Du är mitt i att skapa din egen identitet och bestämma vem du är, vad du gillar osv och det vill de nog gärna uppmuntra.

Är det så att själva musikstilen oroar dem, typ att du lyssnar på något riktigt deppigt eller argsint eller något, så kan du trösta dem med att bara för att du njuter av en viss sorts musik, så betyder det inte att du känner dig sådan eller håller med om åsikterna i texten. Musik kan vara skön att lyssna på oavsett vad man själv är på för humör.

Så vrid upp volymen så att du riktigt kan njuta av "din" musik. Du behöver ju inte dra upp så mycket volym att de inte hör sig själva tänka, för det blir nog alla föräldrar irriterade på, helt oavsett vilken typ av musik det är eller hur mycket barnen än berättar om sina idoler. Och vill du säga något om dina idoler, tex vid matbordet, så gör det som om det inte skulle vara det minsta märkvärdigt alls. Tonåringar lyssnar på musik, så är det bara och inget att höja på ögonbrynen för.

Hälsar ungdomsinforamtörerna Liselott och Sanna