Jag vet att detta int e vanligt beteende men känns tryggt att leva såhär eftersom de e så min vardag ha varit nu senaste året. Min mens är också extremt oregelbunden och nujust har jag inte haft mens sedan i början i Maj (58 dagar sen) och antar att det e kopplat ti stress å ångest och dåliga matvanor. Dock så triggar de mej bara att inte äta mer för sku kännas som att jag misslyckas om jag skulle få tibak min mens att jag ätit för myki.
Innerst inne vill jag ju såklart börja nå bra igen men det känns som ett jätte stort steg och på nå sätt hemskt att tappa all kontroll.
Ingen vet om detta, inte ens min bästa vän, för vill inte oroa någon eller att de ska hjälpa mej för vill inte ha hjälp igentligen. Är också rädd att jag inte skulle tas på allvar då jag inte är underviktig utan normalvikt.
Hoppas man fattar något av vad jag har skrivit men jag är själv också lite lost över mitt mående och liv.
Anonyym
Sjukskötaren Julia svarar
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Bra att du skriver hit, för det låter som en oroväckande situation du är i. Vi förstår din rädsla över att inte tas på allvar, men sanningen är att ätstörningar förekommer oavsett storlek eller vikt, och alla ätstörningar orsakar lidande och skall tas på allvar.
Det låter som att du har varit med om något mycket jobbigt i skolan. Har du fått tala ut om de sexuella trakasserierna? Sådana erfarenheter kan orsaka djupa sår, och det är viktigt att man får diskussionshjälp för att bearbeta sina tankar och känslor.
Då det gäller själva ätstörningen och dina symtom vill vi poängtera att utvecklingen är oroväckande, och att det skulle vara mycket viktigt att komma ur de skadliga mönstren. Ju längre ätstörningssymtomen fortsätter, desto svårare blir situationen, och måendet allt sämre. Det är förstås inte lätt att komma ifrån kaloriräknande, speciellt då man redan kan mycket utantill. Men förändringen sker medvetet och så småningom. Du skall äta mat, inte kalorier. En jämn måltidsrytm med ca 5 måltider per dag är bra, och innehållet mångsidigt.
Mensens långvariga frånvaro är en viktig signal av kroppen på att den inte mår bra och inte kan uppehålla alla funktioner. Det är viktigt att lyssna på denna signal. Det att mensen börjar fungera har absolut inget att göra med misslyckande, utan att man har lyckats förse sin kropp med den energi och den näring den absolut behöver.
Det är inte alls ovanligt att ha motstridiga tankar gällande hjälpsökande och tillfrisknande. Det har så gott som alla i en motsvarande situation. Man behöver inte vara 100% säker på att man vill släppa sina symtom för att uppsöka hjälp. Den professionella vården finns till för att man tillsammans kan bolla med tankar och känslor, och fundera på bra sätt att gå vidare, i lämplig takt. Vi tycker det skulle vara mycket viktigt att du tar modet till dig och talar med någon om dina problem. Du ska inte bli ensam, du är värd hjälp och bättre mående, en tillvaro där du inte mår dåligt över ditt förhållande till dig själv eller känner behov att skada dig själv.
Du kan börja med att tala med din bästa vän, en förälder eller någon annan vuxen du litar på. Du kan också kontakta skolhälsovårdare och/eller skolkurator. Man kan också kontakta oss: Livslust-projektet | Ätstörningscentrum (syomishairiokeskus.fi) eller telefon: 050 522 0077.
Sköt om dig!
-Ira&Julia
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar