Lära sig prata igen

Hej,

Det positiva i det du skriver tycker jag är att det inte beror på att du är blyg som du har svårt att tala, utan att du mer är ovan att använda din röst för kommunikation. Jag tror att det delvis handlar om vana. Medan du har varit hemma har det inte funnits behov att kommunicera så mycket och i sin kommunikation med familjen talar man inte alltid speciellt mycket eftersom man ganska långt kan förstå varandra ändå. Men nu då du är ute i skolvärlden igen så ökar behovet för dig att kommunicera och att tala framförallt om abstrakta saker, d.v.s. saker som inte finns rakt framför ögonen på dig.

Jag är glad att du har kommit dig ut pånytt. Jag hoppas att det betyder att du mår bättre. Försök ändå att inte ställa så höga krav på dig själv. Låt det ta tid att hitta tillbaka. Du har helt säkert förändrats under de 2-3 år som du varit hemma, och det är ganska naturligt att du känner dig utanför nu i början. Det skulle vem som helst göra.

Har du någon kontakt till t.ex. psykolog eller kurator? Jag kan tänka att det skulle vara bra om du gick och talade med någon, dels för att få stöd under denna process, men också för att du då skulle få öva på att tala. Är man hemma med sin familj kan man komma undan med att vara ganska tyst och bara svara kort på direkta frågor, men en kurator kunde hjälpa dig att få in vanan pånytt. Kanske du har en skolkurator eller kan komma i kontakt med en stödperson via skolhälsovårdaren? (med stödperson menar jag en psyk.skötare, psykolog eller teraput.)

Tänk på det som en muskel som inte har använts på länge. Den känns ovan och främmande då man börjar anstränga den igen, och det kan säkert kännas konstigt att ens höra rösten i början, men jag tror att du snabbt kommer att vänja dig bara du slappnar av. Det du kan göra hemma är att t.ex. sjunga - det tränar både upp musklerna du behöver och så vänjer du dig igen vid att höra din egen röst. Det finns inga krav på att det skall låta bra. Det är ju inte ett uppträdande utan bara övning.

Slutligen vill jag än en gång gratulera dig över att du vågat ta dig ut i världen igen. Det är inte alltid lätt eller roligt i början, men bara du får in vanan igen och är snäll mot dig själv så skall det nog gå bra.

Många kramar

Tessi