Livet?

Hejsan!

Tack för att du skrev in! Hoppas du hittar tillbaka hit till ditt svar fastän det gått ett litet tag sen du ställde den. Vi har fått in många frågor på sistone vilket betyder att man kan behöva bläddra lite längre bak för att hitta sitt svar.

Jag är ledsen att höra att dina vänner inte mår bra just nu. Jag kan börja med att berätta lite allmänt om självskadebeteende:

Självskadebeteenden kan kännas svåra att prata om, både för att den som skadar sig själv ibland kan ha lite svårt att förstå varför man gör som man gör, men också för att andra kan ha svårt att förstå varför man gör det och därför bli osäkra på vad de ska säga. Att skada sig själv är dock vanligare än vad man tror (tyvärr), och orsakerna till varför man gör det varierar. Några av de vanligaste orsakerna är att man i stunden känner jättemånga känslor som man vill få ut, känner sig tom och vill känna ”bara nåt”, eller för att straffa sig själv. Orsakerna kan också vara många olika samtidigt.

När man skadar sig så kan det för en del kännas lättande för stunden, men det blir fort beroendeframkallande och sätter igång en negativ spiral av bland annat känslor som skam. Det kan också bli ett hinder i vardagen om man känner att man behöver gömma eventuella märken på kroppen. Den eventuella lättande känslan man har i början så kommer med tiden också att avta, så det är bäst att försöka sitt bästa att redan i början motstå så att man inte hinner bli så fast i beteendet. Detta kan vara lättare sagt än gjort, men det är bra att ha det här i åtanke.

Det som hjälper i längden är att hitta andra sätt att jobba med sina känslor, eftersom självskadebeteenden i varenda fall har att göra med försök till känslo-bearbetning.

Det finns många olika sätt att göra det här, men i huvudsak så gäller det att vara envis och medveten, och försöka sitt bästa även om återfall kan förekomma.
Här följer några tips på sånt som man kan prova göra regelbundet för att öka sin känslo-bearbetning, och hitta andra sätt att ”få ut” saker på. Om du vill så kan du föreslå åt dina vänner att ni ska göra nåt av det här tillsammans när ni hänger ihop på fritiden. Du behöver ju inte nödvändigtvis ens säga VARFÖR du vill att ni gör detta, utan mera ”som en kul grej bara”.

-       Gör något kreativt, typ måla, rita, sjung, dansa, kleta med lera, gör smycken, sy, sminka sig... det här är bra för att kreativitet är för många ett sätt att behandla känslor. Det behöver inte alls bli ”bra” det man skapar, men skapa NÅGOT.

-       Skriv. Detta är också kreativt, men har visat sig vara extra bra för människor med självskadeproblematik. Det spelar faktiskt inte jättestor roll VAD man skriver, bara man skriver nåt, exempelvis en dagbok, låttexter eller dikter, eller någon helt påhittad historia.

-       Gå ut och gå

-       Meditera, eller gör så kallade ”body scans”. Man hittar ledda meditationer på youtube!

Förutom dessa listade grejer så är det förstås ALLTID också bra att prata med någon för att få ut sånt som man känner. Jag förstår att det känns som att du inte vet vad du ska säga när dina vänner ventar till dig, men du behöver inte nödvändigtvis ens säga så mycket. Redan det att de får berätta så är jättebra för dem. Men här är lite tips som du kan ge till dina vänner som de kan prova göra istället för att skära sig, när de känner ”ett akut sug”:

-       Ta en kall dusch. Det kalla vattnet kan få kroppen att reagera på lite liknande sätt som smärta, alltså att man tvingas fokusera på nuet och sensationen.

-       Ät någon stark mat, typ något med chilisås. Eller något riktigt surt, typ bit i en citron.

-       Håll i en isbit

-       Lyssna på nån typ av ”hård” musik och skaka på kroppen

-       Smätta med ett gummiband på det ställe där man annars skadar sig

-       Skrik in i en kudde, eller slå i en kudde

-       Far ut och spring eller göra nåt annat ”explosivt fysiskt”, typ dansa

-       Rita bilder ovanpå stället som annars brukar bli skadat. Exempelvis fjärilar.

-       Ring en kompis, eller på nåt annat sätt var med människors om man litar på. Med trygga människor runt sig så minskar risken att          man skadar sig.

Du kan också säga åt dina vänner att du är glad över att de känner att de kan prata med dig om det här, men att du också känner oro för dem eftersom det är farligt att skada sig eftersom det höjer risk för infektioner och sånt, och det finns alltid en risk att man skadar sig mera än det först var tänkt.
Det skulle vara bra om dina vänner fick prata med någon professionell om hur de mår. Det ska inte falla på en vän att bära deras mående. Det är rätt vanligt att människor inte riktigt vågar fara och prata med någon, eller är skeptiska till varför det skulle hjälpa, men faktum är ändå att vi har ett system där man SKA få hjälp med sånt här – precis lika mycket som man ska få hjälp ifall man har hög feber, eller har stukat ett ben. Kanske kan du föreslå att du kommer med första gången, exempelvis till kuratorn, skolpsykologen, eller en hälsovårdare?

Ibland kan det också vara bra att själv föregå med gott exempel, så att tröskeln att prata med någon blir mindre också för de andra. Ifall de inte vill prata med någon, hur skulle det vara om du själv gick och pratade med exempelvis en kurator? Du har ”skäl nog” att fara och prata med någon, eftersom det påverkar ditt mående negativt att ha alla dessa saker runt dig, och du kan behöva ventilera tankar om det. Ta hand om dig själv!!

Jag önskar er alla lycka till, och hoppas det blir bättre snart. Skriv gärna in igen om det behövs! Ska definitivt försöka svara snabbare nästa gång.

Kram, Kix