Min partner mår dåligt

Hejsan!

Tack för din fråga. Ledsen att höra att din partner mår dåligt. Det är förståeligt att detta känns jobbigt för dig med. Du befinner dig kring dessa tunga känslor som hen har men utan att riktigt kunna förstå dem eftersom hen inte pratar med dig om det. Men – det är ett bra första steg att du faktiskt FICK veta det trots allt, även om hen i början försökte hålla det hemligt.

Vad tror det är som gör att hen inte känner att hen kan prata om det? Är det någonting från hens hemmiljö – att hen helt enkelt inte har blivit lärd hur man pratar om sånt? Eller har ”obekväma och negativa känslor” inte varit så tillåtna i hemmiljön? Eller har hen för länge försökt vara stark för andras skull istället för att våga lyssna på sig själv?
Oavsett vad det beror på så kan det ta lite tid att öppna upp eftersom det låter som att det sitter ganska djupt, men det betyder inte att din partner inte skulle lita på dig eller nåt sånt. Låsningen sitter i hen själv och har knappast nåt att göra med dig, försök att komma ihåg det så du inte blir så ledsen de gånger som hen inte kan prata med dig. Det är ändå bra att du försöker, men de gånger som det verkligen inte funkar så kanske det kan vara bra att ta en liten paus ifall hen inte vill prata om det, så det inte blir som en ”press” ändå.
Ibland kan det vara väldigt svårt att ens själv veta varför man mår dåligt, eller att kunna sätta ord på det man känner. Ifall du prova på något experimentellt med er kommunikation, så kanske du kan skriva ett handskrivet brev till hen? Där du berättar om hur du känner, och ställer några frågor. I så fall kunde hen skriva tillbaka till dig. Ett brev gör det också mera ”speciellt” än bara att man chattar, så det får speciell innebörd. För vissa människor kan det var jättemycket lättare att skriva ut det man känner istället för att säga det face to face. Inte för alla dock, så du får pejla läget lite om du tror det här kan vara en idé eller inte i ditt fall.

Det är jättebra att ni fått hen att fara och prata med någon sakkunnig! Det snabbar absolut upp processen med att hen ska kunna må bättre igen. Kom ihåg att din partners mående inte är på ditt ansvar, fast ni är tillsammans. Det finns bara så och så mycket som du kan göra. Därför kan det så småningom börja kännas lättare för dig också om din partner fortsätter få professionell hjälp. Så du vet att hens mående också ses till av utomstående. Det kan vara tungt ibland att vara tillsammans med någon som mår dåligt – men det ska inte vara så tungt så att du själv tappar livsgnistan, du måste komma ihåg att ta hand om dig själv också så det inte blir så. Det är inte själviskt utan helt rätt att göra. Man är bäst stöd när man själv mår bra, så att se till sitt eget mående är också bra för andra.

Jag tror i det här fallet så tiden avgörande. Du måste försöka att först och främst ta hand om dig själv nu så du inte blir påverkad allt för mycket, även om du självfallet också ska försöka vara ett stöd för din partner i den mån som du själv orkar. Sen ser du med tiden ifall hen börjar bli bättre, eller vänjer sig med att börjar prata mera om känslor och sånt, och om du själv orkar eller ifall det blir för jobbigt. Ta det lite dag för dag nu, och försök att inte tänka allt för långt fram eftersom man aldrig vet hur saker utvecklas.

Ifall ni vill så tror jag också det kan vara en bra idé att fortsätta försöka hitta på roliga saker nu som då som ni båda tycker om att göra, trots att hen mår dåligt. Detta är viktigt för förhållandet, så att det inte ska börja kretsa allt för mycket kring endast jobbigheterna.

Angående hens beteende som hen har svårt att sluta med så har du också rätt i att det är lättast att sluta med sluta om man har hjälp. Detta är för att man gör det beteendet som ett sätt att försöka kontrollera och hantera sina jobbiga känslor, när man inte riktigt vet andra sätt. Hen måste ersätta det beteendet med andra saker som får ut känslorna. HÄR kan du läsa mera om det om du vill.

Hoppas det reder upp sig snart! Skriv in igen om du behöver.

Kram, Kix