...

Hej Xxx!

Ja-a du, det var inte lätt. För det första: Vi förstår absolut din vilja att hänga med killar. Det handlar kanske inte bara om att få chansen att träffa Någon, eller spana eller flirta, utan också för att många i din ålder börjar känna sug efter att helt enkelt bara umgås med killar. I något skede - för de flesta tjejer och för det mesta under högstadietiden - så inser man att de där gamla sociala mönstren att man "bara kan vara kompis med flickor" om man är flicka är ganska begränsande och tråkiga. Man vill helt enkelt bli kompis med killar också, för att bredda umgängeskretsen, bredda det sociala utbudet och lära sig något om hur killar funkar och tänker också. Helt naturligt utvecklingssteg under tonåren.

Men för det andra: den här helt naturliga nyfikenheten slår ju tyvärr inte i samtidigt för alla tjejer, tex för ett kompispar. Det kan mycket väl vara så att din kompis ännu inte alls känner sig bekväm med att umgås med killar. Det kanske fortfarande känns konstigt och nästan obehagligt eller farligt. Hon kanske är lite kvar i tankesättet om "pojkbaciller"? Eller i ett tidigare trappsteg av kärlekslivets utveckling, där man ännu bara är kär på håll och inte vågar så mycket i verkligheten? Eller så har hon svag självkänsla och dåligt med självförtroende - då är ju allt nytt och okänt skrämmande och jobbigt. Det är inget fel med det i sig, vi har alla rätt att utvecklas i vår egen takt. Men lite irriterande för dig, ja, som vill börja hänga med killar.

Så frågan är om du 1) får vänta ut henne tills hon känner sig redo för det, 2) om du ändå kan få henne medlockad att prata med killar fastän hon tycker det är jobbigt, 3) om du kan locka henne med och hon märker att det inte är så farligt, ja till och med kul, eller 4) om du måste hitta andra tjejkompisar för ett tag (sådana som vill hänga med killar). Visst kunde du bara gå och hänga med killarna själv, men kanske du inte är riktigt redo för det ännu? Sådan här social utveckling sker ofta stegvis och kanske du nu befinner dig på det trappsteg där du nog ändå helst vill ha en wing-man, en kompanjon, en tjejkompis med? Och att ta till 4):an direkt och dissa kompisen är ju inte speciellt schysst... Fast kanske om ni hittade ett annat par eller gäng av tjejer som också är sugna på att hänga med killar - eller redan gör det - och hakade på dem?

Kanske kunde du försöka få din kompis att se på det här som en utmaning, som något att lära sig i det här skedet av livet som breddar den sociala förmågan? En "övning" för att motverka blyghet och osäkerhet, få bättre självkänsla, våga mera, bli socialt duktigare, öva på den egna charmen osv? Det behöver ju inte bara handla om killar, utan kanske också om andra "grupper" i skolan som ni annars inte umgåtts så mycket med? Kan ju också kombineras med att ni bryter andra mönster i vardagen som ni kanske har, som att alltid sitta på samma bänk på rasterna, alltid gå i samma korridor, alltid sitta hemma på kvällarna osv? Ni kunde kanske ta som "dagens uppgift" att prata med en ny person ni aldrig riktigt pratat med förr, gå till ett nytt ställe i skolan och fara ut och cykla på byn på kvällen? Bredda er sociala värld, helt enkelt? Sådant växer man verkligen av som människa. Men skräm inte henne med att göra allt på en gång! Baby-steps, så kanske hon inte ens inser att hon en gång i tiden var rädd för att prata med pojkar ;) Och försök att jobba med hennes självkänsla ifall det är så att det är därför hon verkar "rädd" för killar (se mera tips på våra sidor om Självförtroende och självkänsla)

Snart chillar ni båda med killar och undrar hur ni riktigt tänkte då när ni inte riktigt vågade ;D

Hälsar undomsinformatörerna Liselott och Sanna