...

Hej wä!

Nämen äsch vad knepigt. Se, vi skulle jättegärna ge dig alla chanser vi kan att få berätta vad du har på hjärtat, men vi måste ändå följa de principer ledningsgruppen för Decibel satt upp åt oss. Och en viktig princip är att allt ska publiceras och ingen fråga ska plockas bort (ifall den nu inte är väldigt oseriös). Gör vi ett undantag så måste vi snart göra undantag för alla andra också när de vill fråga men inte vill att någon ska se det. Och snart har vi inga frågor kvar på sajten - inga "allvarliga" eller pinsamma frågor i alla fall och då vågar ingen annan heller fråga om sådana saker och då försvinner nästan hela vitsen med Decibel.

Men om vi föreslår en kompromiss åt dig: när vi läst din fråga, så kan vi försöka plocka bort så pass mycket i frågan att dina kompisar (eller någon annan) inte kan känna igen dig. Och när vårt svar stått där ett par dagar, så putsar vi i det också så att man inte kan känna igen dig på basen av svaret heller. Vad tror du om det? Om vi läser både fråga och svar med de ögonen att någon som känner dig kan läsa det, så plockar vi säkert bort rätt ord och meningar. Lite synd är det, eftersom någon annan tjej där ute med samma problem som dig säkert skulle ha nytta av frågan&svaret om hon råkade läsa det... Det är ju liksom en nyttig bieffekt av Decibel, att andra kan lära sig av andras erfarenheter/misstag på det här viset.

Visst är det massor av ungdomar ute i Österbotten som läser Decibel nu som då, regelbundet och till och med alla frågor som kommer in. Men du vet ju att det handlar om tusentals ungdomar! Nu som då får vi ju också någon fråga från Nyland, Sverige och framförallt från Vasa också (och Vasa är ju inte med i Decibel). Det kan ändå vara väldigt svårt att tyda ut om det är en 16-årig tjej från Kronoby eller en 14-årig tjej från Kristinestad.

Men vännen, tror du inte att du kunde berätta för någon irl, som skolkuratorn eller en skolhälsovårdare eller ungdomsledare eller kompis´ mamma eller fotistränare eller liknande? Är du säker på att du faktiskt inte har någon annan vuxen i din närhet som du kunde tala med? Oftast tar vuxna även jobbiga och skämmiga grejer mycket bättre än man skulle tro och har mycket fler vettiga råd och mer tröst att ge än man hade trott. Vill du, så kan du ju skriva ner ditt problem och så får den vuxna läsa det, det kanske är lättare än att berätta det öga mot öga?

Huvudsaken är nog ändå att du berättar för NÅGON, oavsett om det är åt oss eller åt någon annan. Tunga saker ska man inte bära på alldeles ensam, då kan man få "mentala ryggproblem". Så snälla lätta på bördan innan den blir för tung, okej?

Stooooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och André