Pedofil?

Hejsan och vad bra att du skriver in och frågar! 

Det låter rätt obehagligt det ni upplever och när man känner att något inte känns ok behöver man alltid reagera på något sätt. Jag vill också lyfta fram att denna lärare inte behöver vara pedofil eller ens har en tanke på att närma sig er sexuellt på något sätt, utan han tänker kanske inte bara på att hans beteende är lite väl närgånget och opassande vilket får er att känna obehag. Men obereoende om han gör det i ”misstag” eller inte så är hans beteende inte ok.

Om du själv har upplevt det här beteendet av läraren så tycker jag att det första du ska göra är att gå och berätta till kuratorn, skolhälsovårdaren eller någon annan vuxen på skolan som det känns bra att prata med. Det är alltid bäst att direkt berätta åt någon som kan reda ut eller göra något åt saken, alltså någon personal på skolan eller annan trygg vuxen. Om ingen reagerar och inget förändras kan det vara bra att be t.ex. en förälder att hjälpa till att föra saken vidare och diskutera med skolan.

Det är förstås alltid bra att prata med vänner om vad man varit med om, hur man mår osv. men i vissa fall som t.ex. det här är det jätteviktigt att vuxna får veta om saken och kan ta tag i det. De behöver då reagera och prata med läraren om att hans beteende inte uppskattas. Jag förstår om det kan kännas lite jobbigt att berätta det åt någon vuxen på skolan eller man kanske känner sig rädd för att bli uthängd eller att man ”skvallrat” och spridit ut något. Om ni tänker på det sättet är det bra att fokusera på att ni vill ju att beteendet ska få ett slut, och om inte alla vågar berätta åt en vuxen så är det extra viktigt att någon vågar och det kan vara t.ex. du och dina kompisar.

Det kan vara ett brott att vara obekvämt närgången, stirra på någons privata delar eller säga sexuella kommentarer så som att kommentera exempelvis ens bröst eller rumpa. En lärare har dessutom en sådan roll och ställning bland sina elever att det är extra viktigt hur de beter sig och inte beter sig på ett sånt sätt som kan misstolkas eller kännas obehagligt. Som alla andra grejer där man misstänker att det kan ha hänt ett brott är det viktigt att det finns bevis, t.ex. att många olika personer har sett beteendet, att man har berättat om beteendet åt någon vuxen/kurator/läkare/terauet eller andra skriftliga bevis så som bilder eller textmeddelanden. Om du vill prata mer eller funderar över hur du ska gå vidare och om det kan handla om brott eller inte så får du jättegärna vara i kontakt med oss på Brottsofferjouren. Du kan endera ringa vårt nummer 116 006 på vardagar mellan kl. 12-14 om du vill vara anonym eller chatta helt anonymt med oss på Ärligt talats chatt måndagar kl. 19-22 (arligttalat.fi). Du får också vara i direktkontakt med mej, ring eller sms:a 044 0371050 eller mejla nathalie.wingren@riku.fi.

Sköt om dej och hoppas att det löser sig!

Mvh. Nathalie, Brottsofferjouren