rädd för att förlora någon

Hej kära Hanna!

Jag vill börja med att säga att jag känner verkligen med Dig i din situation, att leva med rädsla att mista sina nära och kära är fruktansvärt tungt. Du har varit med om något alldeles hemskt i din närkrets, och det sätter sina spår. På grund av oron att förlora finns det också risk att man drar sig längre ifrån vissa människor i tron att det gör mindre ont om man håller lite distans. Jag kommer här att ta upp såväl tankar som gäller oro över döden som frågor som underlättar beslutsfattande, vilka jag hoppas du kommer att få stor hjälp av.

Sedan till din kille som du verkar ha motstridiga tankar om, vilket är väldigt vanligt; Å ena sidan dras man till den här personen men någonstans anar man att man kanske gör bäst i att skydda sig själv, särskilt då det är frågan om en person med en negativt förflutet eller liknande. På basen av det du berättar låter det som att du skulle må bra av att ta lite distans till den här killen, men det är helt ditt eget beslut, ingen annans, inte hans, utan Ditt. Dock finns det ju tankar om vad som skulle vara bra för Dig, men man måste själv vilja och komma till det för att det ska fungera. Det som kan vara bra är att ta en liten tid för sig själv, och resa, fastän så bara till grannstaden, vilket hjälper se på saken utifrån.

Om din kille inte har lagt bakom sig den här kriminella sidan, skulle jag vilja råda dig att bryta kontakten med honom, för ditt eget bästa. Det gör ont, jag vet. Men ta stöd av din familj, öppna dig för dem om att du behöver stöd. Du ska inte behöva vara ensam! Jag lyfter på hatten för Dig att du klarade att ta ett så svårt beslut som abort faktiskt är. Du kände att du inte är redo att ta hand om ett barn, och det är otroligt fint att du begrundade och vågade ta det beslutet, och gjorde vad som kändes rätt för Dig! Ett barn är ett enormt ansvar som är tyngre än många tror innan de får sitt första barn. Låt ingen pressa dig till något Du inte vill.

Att du drar dig undan i skolan, och håller dig i t.ex, kusinkretsar är helt ditt beslut. Men om du vill öppna dörren för nya bekantskaper så var inte rädd att våga prova samt våga öppna dig! Jämför till exempel med att skaffa hund; om man älskar hundar men låter bli att skaffa enbart på grund av att den en dag kommer att dö, går man ju miste om så mycket fint och roligt.

Du nämner också att han är mycket äldre, och det kan i många fall gå bra, men då du ännu är så pass ung kan det bildas en obalans i "makt", det vill säga att den med mer pondus kan få sin vilja igenom på den mer undfallandes bekostnad. Och ett faktum är att ju lägre vi lever, desto mer kunskap och skinn på näsan brukar vi få. Förstås gäller det ju inte alla förhållanden, och nu vet jag ju inte hur det står till med er - vill bara berätta om möjliga scenarion så du är medveten om det ifall du känner igen dig. Att älska varandra är ju också att älska varandras svagheter, och låta bli att utnyttja och picka på dem. När det gäller att göra beslut om att välja och välja bort en pojkvän kan man ställa sig själv frågorna "Trivs jag i den här killens sällskap? Ser jag en framtid för oss, vill jag vara med honom ännu om tio, tjugo, trettio år?". Om det skulle vara rädsla för ensamhet som styr, så tänk på att om du är ledig har du möjlighet att finna en kille på din våglängd, för man kan missa fina tillfällen om man är känslomässigt intrasslad i något som inte känns så bra.

För att bli på det klara med hur du vill göra - Det här kan du tillämpa i livets alla beslutssituationer - finns det fyra enkla frågeställningar som hjälper en att få klarhet i tankar och känslor och eventuella konflikter mellan dem:

1. Vad kommer att hända om det här händer? (Vad får jag ut av det? T.ex. jag mår bättre på lång sikt)
2. Vad kommer att hända om det här INTE händer? (Fördelar med att inte göra det, eller hålls allt som förut?)
3. Vad kommer INTE att hända OM det här händer? (Nackdelar med att göra det)
4. Vad kommer INTE att hända om det INTE händer? (OBS att det inte är samma som första frågan, utan syftar på t.ex. jag kommer INTE att känna mig helt lycklig om jag INTE gör si eller så)

Känn efter dina svar på dessa och du kommer att få en klarare bild av själva beslutets innebörd.

Det är helt naturligt att som en tänkande och kännande människa reflektera över döden och känna djup skräck över att ens närstående ska dö och/eller ens egen död. De flesta människor grubblar över detta någon gång, och de som är ångestfyllda över det upplever det oftast olika starkt i perioder. Och det är alldeles okej! Under vissa tidsperioder i livet återkommer tankarna ofta, eller finns ständigt där och oroar en. De brukar dock gå om och så har man fullt upp med vardagen, man slutar tänka på döden.

För att slippa skräcken för döden, kan du tänka på att tekniken och medicinen går framåt hela tiden, och människans chanser att överleva ökar ständigt med medicinsk kunskap och välfärd. Olyckor kan hända, men sannolikheten att det ska drabba just ens närmaste är rätt liten i förhållande. Så bara man inte utsätter sig för onödig fara, så är det bästa vi kan göra att bara satsa på att leva och må bra. Känns det fortfarande svårt att acceptera, kan du leka med tanken att vi vet inte hur framtiden ser ut, det kan hända att det kommer en magnifik vetenskaplig upptäckt som gör att vi alla får leva lääääänge. Det är bra att ha hopp även om det känns osannolikt. Sedan om du känner att du vill tro att det finns en himmel där allt är gott, så håll fast vid det, att det blir bara bättre, att döden inte innebär slutet. Dessa tankar kan ge dig lugn att våga leva här och nu och bara njuta av livet och ta till vara den tid som finns med de du tycker om.

Våra tankar och känslor går inte alltid hand i hand, och detta kan illustreras med en ryttare på en elefant, där ryttaren står för förnuftet och elefanten för det emotionella, känslorna. Elefanten är mycket starkare och drar iväg med ryttaren hur den än sliter i tyglarna om elefanten inte är motiverad att göra som ryttaren. Rådet lyder därför att motivera elefanten känslomässigt, lägg fram känslomässiga motiv, och samarbeta mellan känslor och förnuft. Det vill säga att om man har en sak man vet är bra för en, t.ex. att äta hälsosamt, men inte är känslomässigt motiverad kommer elefanten till slut att vinna, och man äter bara kakor och chips. Motiverar man sig genom att hej, oj vad jag kommer att KÄNNA mig bra om jag äter bra, så blir det lättare. Förnuftet, ryttaren, är mycket smartare än elefanten och kan samarbeta och även vinna med list. Den här kunskapen kan du använda också i ditt läge. Låt inte elefanten skena iväg med dödsoron, utan ryttaren kan försöka återfå kontrollen genom att lugna elefanten.

Jag vet också av egen erfarenhet att tankarna om döden kommer och går i perioder. Medan man är inne i den oroliga perioden, känns det som att man kommer att ha oändlig ångest över detta, men man klarar det. Du är inte ensam, och du är starkare än du tror. Om det någon gång händer någon kär någonting kommer du att klara det också, för när en dörr stängs öppnas ett fönster - du känner bara inte till vilket fönster än. Föreställ dig en sån tanke: om det inte händer någon närstående någonting, så har du oroat dig helt i onödan. Oro kan ibland ha den lilla funktionen att man inte försätts i lika svår chock om något händer. Men om du oroar dig och inget händer så kastar du bort den fina tid du har nu på att må dåligt över något som inte hänt.

När du väl försökt finna lugn i döden genom de ovanstående argumenten är nästa steg att bara släppa iväg alla tankar på den så den inte finns närvarande i din vardag, för det är Du som bestämmer vad Du tänker på. Så jag vill sända dig styrka att våga njuta, våga andas, och våga leva. Bara släpp kontrollen och njut av dagen. Klipp av de där hemska tankarna. Bara gör det, avbryt tanken med att "Nej! Nu tänker jag på hur härligt det är att gå här på stranden med sand mellan tårna" till exempel. Funkar det inte, så gör dig upptagen med någon uppgift som kräver din koncentration och tankeverksamhet. Det blir lättare att avbryta den onda tankespiralen med tiden, ska du se. Ibland behöver en häst skygglappar för att inte bli stressad av trafiken bredvid, så att den lugnt kan gå den väg den ska gå. Och ibland kan vi människor också tillfälligt behöva lägga mentala skygglappar på så vi inte stressar upp oss, så att vi kan fokusera på att må bra. Sedan när du känner dig stark nog att låta tankarna vara som fåglar som flyger förbi men inte bygger bo i huvudet, så blir det lättare, och inga skygglappar behövs.

Mindfulness har du säkert hört om, måhända prövat? Jag rekommenderar dig att låna en bok om mindfulness, sinnesnärvaro, och börja göra övningar. Stryk med handen över en yta och verkligen känn hur den känns, ät långsamt, tugga och känn smaken och sätt ner besticken emellanåt. Avspänningsövningar är likaså väldigt nyttiga, du kan t.ex. lägga dig ner bekvämt med händerna längs utmed sidorna och blunda. Andas djupt så magen rör sig ut och in, istället för bröstkorgen (om bara den höjs och sänks andas du ytligt, vilket stressar kroppen än mer). Se framför dig ditt favorit ställe, eller en plats du känner dig lugn o h bra i. Spänn därefter olika områden av kroppen i tur och ordning i några sekunder, för att sedan släppa och slappna av. Börja förslagsvis med en knytnäve, arm, mage, och så går du igenom hela kroppen på samma sätt. När du är färdig borde du känna dig mer avslappnad. Du kan googla efter fler övningar och fast sätta på rogivande musik i bakgrunden, lite vågskvalp, fågelkvitter eller något annat.

Ett par mantran kunde också vara väldigt nyttiga, exempelvis: "Jag klarar det här!" och "oj vad det här glädjer mig att vara här nu" då du gör något du trivs med. Att rent mekaniskt byta ut sina jobbiga tankar till stärkande sådana lönar sig, även om det är svårt i början. Ge inte upp! Och fastän det kommer bakslag, fortsätt försöka, för du kommer att må bättre. Vill du prata med någon utomstående så tveka inte att vända dig till en mottagning för att hitta en människa som du "synkar" med.

Jag vill uppmuntra Dig att prata med din familj om dina tankar och ta allt stöd av dem du får. Du behöver absolut inte skämmas för något, kom ihåg det! Du är en godhjärtad tjej som tänker mycket och bryr dig om dina närstående, vilket är otroligt fint! Vänd det till en styrka istället, det att du är kännande. Tänk vilken förståelse du har om någon annan vänder sig till dig med sin vånda.

Varma tankar och förhoppningar om Du snart finner styrkan du har där inom Dig!
Annica Wahrman