Rädd för döden

Hej, tack för din fråga!

Det låter jobbigt att grubbla så mycket på döden som du gör just nu, det är ett tungt ämne för många. Till viss mån så är det helt naturligt och rimligt att vara rädd för döden och vilja undvika den, eftersom det ur ett evolutionistiskt perspektiv är inskrivet i våra hjärnor att vi ska undvika fara. Men ibland kan dödsångesten ta över så att den börjar begränsa våra liv för mycket, och inte längre känns rimligt.

Döden är en del av livet, och vi kommer alla dö en dag. På ett vis kan detta kännas svårt att acceptera – men sen ur ett annat perspektiv så kan det vara lättare att accceptera sånt som ALLA kommer göra, just för att det inte finns andra val så till nån viss mån måste man acceptera det. På ett vis kan man argumentera att livet inte skulle kännas lika värdefullt om inte döden fanns. Om vi levde för evigt så skulle vi inte bli manade till att göra något med det liv vi blivit givna. Det är den begränsade tiden som gör innehållet så värdefullt. Ibland tror jag också att dödsångest har att göra med den delen – att man blir rädd för döden för att man är rädd att man inte gjort tillräckligt med sitt liv, eller har en rädsla för att man ska göra fel beslut. Jag tror därför det är viktigt att man försöker stanna upp ibland och öva sig på att leva i stunden så gott som det går. Du finns NU, och det är fint.

Du skriver att du blir så orolig över döden och vad den kan leda till att du har svårt att tänka på barn och hus, etc. Det är viktigt att komma ihåg att du inte ska ta ifrån dig själv allt det vackra och kärleksfulla som du kan få av livet, bara för att livet också kan ge mycket sorg. Sorg är ofrånkomligt, liksom döden. Sorg är andra sidan av myntet från kärlek. Det hör till den mänskliga upplevelsen att få känna båda.

Det kommer helt säkert komma perioder i ditt liv när du sörjer någon som har dött. Men den dagen måste du ta när den kommer, inte i förtid. Det enda vi kan göra nu är att uppskatta de människor vi har runt oss, göra minnen, och känna kärleken som vi kan ge dem och som vi kan få från dem. För den kan vi bära med oss även efter att människor dör – kärleken för dem dör aldrig.

Så försök att hejda dig när du börjar katastroftänka om döden i framtiden – ta några djupa andetag, försök centrera dig själv i nuet, och kom ihåg att det här är bara dina tankar, det finns inga garantier för att det alls blir så. När problem dyker upp längsmed livets gång, så måste du lösa det DÅ. Du kan inte lösa något innan det har hänt. Förstås kan man vara förutseende, ta hand om sin hälsa, och så vidare, men jag menar bara att det tar oerhört mycket energi att försöka tänka ut allt som kan hända på förhand, när det inte finns några garantier för att nåt av det faktiskt händer.

Livet kan kännas obehagligt på det här viset – det går inte att kontrollera. Men det är visserligen det som gör det spännande att leva också.

Något som du kunde prova att göra för att bli lite mera okej med dina rädslor för döden är faktiskt att närma dig den teoretiskt. Oftast när vi får veta mera om något så blir det mindre läskigt. Döden är förstås ändå lite knepig eftersom ingen riktigt vet vad som händer med vårt medvetande när vi dör. Men det kan vara intressant att lära sig mera om vad andra människor och olika religioner tror, eller kanske att se på någon dokumentär där människor som upplevt nära-döden-upplevelser berättar vad de varit med om. Oftast när man blir mera bekant med något fenomen så blir det lite mindre skrämmande.

Något som jag absolut vill uppmuntra dig att göra är att prata med någon om det du känner. Vet din partner om dina tankar kring döden? Det skulle antagligen vara bra att låta honom få insyn i detta, så att han förstår varför du ibland undviker diskussioner om barn och hus etc, och inte börjar tro att det är för att du inte skulle vilja vara med honom (eller nåt sånt missförstånd).

Att prata om det man känner med människor är överlag ett av de bästa sätten att processa känslorna, och få perspektiv. I vår kultur pratar vi inte hemskt mycket om döden till vardags, så vi får inte automatiskt det här perspektivet.

Angående din ångest så kunde det också vara bra att se någon professionell för att få behandlat den, ifall det här problemet kvarstår. Till exempel en psykolog.

Här följer några tips som kan vara bra mot ångest, oavsett om det rör sig om dödsångest eller annan ångest:

• Håll rutiner. Ät regelbundet, sov tillräckligt mycket, och motionera nu som då.
• Öva på att vara närvarande i nuet, såsom avslappningsövningar.
•  Prata med människor om det du känner
• Låt dig själv ha alla de känslor du har och känn dem, men om det känns som att du håller på att ”fastna” i nån viss känsla så kan det också vara bra att aktivera sig med något annat en stund.
• Gör kreativa saker, exempelvis skriv, måla, pyssla, etc.

Jag önskar dig all lycka till i livet!

Kram, Kix