Självmord

Hej!
 
Vilken fin vän du är och vad bra att du skriver om det!
 
Det här är allvarliga saker. Jag blir både glad och orolig att läsa att din vän öppnar sig för dig – glad därför att han då åtminstone pratar med någon och orolig därför att du skriver att det bara är du som vet om det.
 
Jag tänker att det är av största vikt nu att ni båda får någon att prata med. Det här är tunga saker att bära ensam och det är inte bra för någon av er. När det handlar om liv och död ska man aldrig behöva hålla hemligheter och vuxenvärlden ska finnas där som stöd. Det gäller er båda.
 
Det finns lite olika vägar att gå beroende på var du befinner dig.
 
Går du i skolan? I så fall antar jag att det finns kurator/psykolog/skolhälsovårdare där. Just sådana här ärenden är dessa människors jobb och orsaken till att de finns där. Boka tid till exempelvis kuratorn och berätta precis det som du har skrivit hit. Det är lika viktigt att du får möjlighet att prata om dina funderingar och känslor som att din kompis får rätt hjälp. Kuratorn kan också med stor sannolikhet ge råd om hur du kan bemöta din kompis.
 
Hurdan kontakt har du med andra vuxna i din närhet? Föräldrar/far- och morföräldrar eller andra släktingar och vänner? Finns det någon du litar på och som känns trygg? Försök att öppna dig för den personen. I bästa fall blir denne ett stöd för dig i hela den här processen.
 
Det finns också en hel del hjälp att få utanför skolan. Ett förslag är att ta kontakt till Psykiatriska barn- och ungdomsmottagningen.
Så här står det där:
Vårdpersonal (psykolog, sjukskötare, handledare) svarar i telefon måndag – fredag kl. 12-14, tfn 050 354 8077. Vi tar då emot nya klienter, ger rådgivning och handledning och vid behov kan vi sända vidare. Varje vecka finns samtalstider reserverade för brådskande ärenden, t.ex. svår psykisk krissituation eller självdestruktivt beteende. Samtalstiden kan du boka med personalen på tfn 050 354 8077 kl. 12-14.
 
Jag förstår om det känns jobbigt att tänka sig att prata med en professionell, men det har du faktiskt all rätt att göra i det här fallet. Om det känns lättare att skriva om det så är ett annat alternativ de stödchattar som finns tillgängliga, tex Ärligt Talat. Det finns också en chatt och en telefonnummer att ringa enbart för killar, den hittas här.

Det finns även stödföreningar som jobbar med anhöriga till personer som mår psykiskt dåligt. Ett exempel på en sådan är FinFami. Så här skriver de på sin instagram idag: "Känner du oro för en kompis eller familjemedlems psykiska hälsa? Vill du prata med en professionell en stund? Du kan prata med oss här: Snapchat: @finfaminuoriso , Instagram: finfami_nuorisotoiminta"

Utöver detta finns en svenskspråkig kristelefon. Kristelefonen är till för dem som är i en svår livssituation och inte vill vara ensam om sina bekymmer längre. Telefonjouren är öppen må och ons kl. 16-20 samt ti, to och fre kl.9-13 på telefonnummer 09 2525 0112.

Om din vän uttrycker konkreta självmordsplaner är det viktigt att du kontaktar någon. Där skulle jag i första hand föreslå en vuxen i din närhet som sedan kan gå vidare och agera.
 
Det kanske känns som om du sviker din kompis genom att agera så här men det är faktiskt väldigt långt ifrån sanningen. När det handlar om att rädda liv eller förhindra att någon skadar sig själv så finns det inga andra vägar att gå än att prata om det. Med varandra och med trygga vuxna. Det kommer din kompis också att inse när han mår bättre, och för att må bättre behöver han få hjälp.
 
Jag vill avsluta med att säga att det tyvärr är svårt att hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Det kan också kännas frustrerande. Bla därför är det extra viktigt att personen får hjälp av någon utomstående som kan sin sak. Det du kan göra för personen rent konkret är att uppmana din kompis att söka hjälp, exempelvis till något av de ställen som står här ovanför. Gör det gång på gång, till slut kan tanken få fäste. Som kompis kan du alltid lyssna, visa att du bryr dig och finns där och det räcker långt många gånger. Det ska ändå aldrig ske på bekostnad av ditt eget mående och därför är det viktigt att också du får stöd i detta.
 
Jag hoppas verkligen, verkligen att du och din vän vill och vågar söka den hjälp ni förtjänar! Du är inte ensam. <3

Varma hälsningar från Angelica