Självskada

Hejsan!

Tack för din fråga. Det är jättebra att du vågar fråga om råd!

Ledsen att höra att du inte mår bra just nu. Jag ska försöka ge lite allmänna faktan och råd om självskadebeteenden som kanske kan svara på en del av dina tankar kring vad det är som händer i dig just nu.

Jag tror också på din teori om att du skadade dig igen nu för att du börjat må sämre. Att skada sig själv är för majoriteten av de som gör det ett sätt att försöka hantera sina tunga känslor, som man annars inte riktigt vet vad man ska göra av. En del upplever ett lugn efteråt, men som oftast är kortvarigt innan det kommer känslor av skam. Väldigt många upplever att de vill sluta, men att det är svårt, och att självskadandet har blivit ett sorts beroende. Därför skulle det vara jättejätteviktigt att du så gott du kan håller dig bort från att skada dig själv mera! Just för att det ”sätter sig fast i ens mönster” i hur man hanterar känslor, och ju mer man gör det desto mer förstärks det mönstret. Så för att inte hamna så fast i det så skulle det vara bra om du hittade nåt annat du kan göra istället, men mera om det senare i mitt svar. 

Enligt en finsk undersökning så kommer ungefär var tionde person att någon gång under sin livstid att skada sig själv medvetet. Det finns också många som har tankar på att skada sig, men inte gör det. Så det är vanligare än vad man kanske ser och tror, mycket för att folk gömmer sina ärr och man inte pratar om det så mycket på grund av att många skäms över det. På ett vis är det synd att man inte pratar om det, för att de som skadar sig ofta känner sig ensamma om det och inte riktigt själva vet varför de gör som de gör – men å andra sidan är det också bra att man inte pratar om det jättemycket eftersom det som du säger ibland kan trigga någon som är känslig för det, och det vill man ju inte heller. Så på så vis är det ett lite knepigt ämne.

De tre vanligaste orsakerna som unga människor uppger om varför de skadat sig själva är att de ville få ett hemskt sinnestillstånd att sluta (70,9 %), kände en vilja att dö (59 %) samt ville straffa sig själva (43,6 %). Som du märker går inte procenterna ihop till 100%, men det är för att man kan ha flera än en orsak. Trots att ”kände en vilja att dö” finns med där så betyder det inte att de skadade sig för att dö – tvärtom så gjorde vissa det för att försöka lätta på de känslorna, för att de var rädda. Alltså som en sorts överlevnadsstrategi. Att skada sig för uppmärksamhet fanns nog också med som ett alternativ i hur unga svarade, men det var en ganska liten procent som gjorde det, och vissa gjorde det både för uppmärksamhet OCH för någon av de andra orsakerna. Jag tycker inte man ska se det där ”uppmärksamhets-alternativet” som något ”mindre betydande” eller ”mer löjligt” än de andra, det är ju trots allt också ett tecken på att något är fel om man känner att man behöver göra något så drastiskt för att få den uppmärksamhet man vill ha. Det kan vara ett sätt att försöka kommunicera sin inre smärta till andra så att ”någon ska se en och göra nåt”.

När man ser närmare på folks berättelser om varför de skadat sig så verkar känslan av kontroll vara ett tema som dyker upp igen och igen och igen. Alltså att många av de som skadar sig känner kontroll när de gör det, och på nåt vis vill demonstrera sin kontroll mot sig själv, kanske i en tid när allt runtom en känns rätt så utom kontroll. Det kan också göra så att man för en stund känner att det som gör ont inuti en för en stund finns synligt utanpå en, för att man försöker få något mera konkret att handskas med än "känslorna och tankarna inuti". Men, i längden leder det här bara till en negativ spiral av beroende och skam.

Ätstörningar handlar också ofta till stor del om kontroll, och att man söker efter att få ha kontroll över något. Det är rätt vanligt att de som har problem med mat och sin kropp också skadar sig. Att inte ge sin kropp den näring den behöver är också ett sätt att skada sig.

Så vad kan du göra istället för att skära? Vi på Decibel har faktiskt gjort en lista HÄR som jag tycker du kan kolla in :) Förutom de tips som står där kan man också använda isbitar som man trycker mot stället man brukar skada sig på, eller ”smätta” med gummiband, ifall det är svårt att hålla sig borta från smärtan. Det är i alla fall mindre farliga alternativ! Man kan också sätta tejp på huden som man drar bort.

På listan står bland annat att rita på kroppen, och över ärren. Det har jag förstått att funkar bra för många, för det gör också att man uttrycker sig kreativt, vilket också hjälper. Ifall dina ärr är på såna ställen var du inte riktigt kommer åt att rita så kan du också köpa snygga ”stick on” tatueringar som du sätter över området. Dekorera det, helt enkelt. Att skriva av sig med papper och penna har också i undersökningar visat sig vara jätteeffektivt mot självskadebeteende. Där har det också framkommit att det inte egentligen spelar så stor roll VAD du skriver om, bara du skriver.

Jag tror det skulle vara jättejätteviktigt att du fick hjälp med allt det som du upplever. För det finns bra hjälp att fås!! Sånt här är alldeles för tungt att försöka handskas med och ”reda upp” själv, speciellt om man känner att man inte riktigt tycker om sig själv. Du säger att du ibland blir osäker på om du gör det här för att du mår dåligt eller för uppmärksamhet, men jag tycker det är väldigt tydligt i din fråga att du mår dåligt och att det är dags att du söker hjälp för det. Prova i alla fall gå och prata med någon, du kan ju liksom alltid sluta eller byta person om det känns fel..? Men gör det för din egen skull, ju tidigare desto bättre, så du inte behöver må såhär längre. Du kan exempelvis ta kontakt med ungdomsstationen Klaara (ger stöddiskussioner om mental ohälsa), med Livslust-projektet (jobbar med ätstörningar), en kurator, skolhälsovårdare eller skolpsykolog, eller så kontaktar du ditt lokala HVC så får de ge dig en remiss vidare dit det behövs :) Om du vill kan du först berätta åt någon trygg vuxen eller god vän om din situation, så de kan stöda dig i att våga söka hjälp och kanske komma med det första besöket så du inte behöver fara ensam om det känns läskigt?

Jag hoppas det blir bättre snart! <3 Du är ung ännu och tro mig, om du bara orkar genom det här så väntar också jättefina år för dig. Det känns tungt nu, men det kommer bli annorlunda.

Kram, Kix