Skära sig

Hejsan!

Tack för din fråga. Det är en intressant fråga tycker jag, för som du säger så kan det i stunden kännas som att man har kontroll över skadandet och som att det hjälper. Men detta är problematiskt på flera olika sätt, som jag ska försöka bena ut här i mitt svar. Kan vara det blir ganska långt, hoppas du orkar läsa :)

För det första så finns det alltid en risk för infektioner när man skär sig själv, och det kan bli allvarliga infektioner. Det här är nåt som kan vara svårt att undvika fast man försöker hålla så god hygien som möjligt och tvätta sina sår. Sen är det också vanligt att människor i misstag skadar sig mycket mera ”i stundens hetta” än vad som egentligen var tänkt, fast de kanske trodde att de hade kontroll (oavsett hur man skadar sig). Detta kan också leda till många oönskade komplikationer.

Att skada sig kan för många leda till ett beroende som är svårt att sluta med, även när man sen vill sluta. Det är inte hållbart som en teknik att hantera känslor på livet ut, och ju tidigare man hittar ett annat sätt, desto bättre. När jag gick sista året på mina universitetsstudier så skrev jag en magisteravhandling om självskadebeteenden och självskadeärr. För att göra det så läste jag undersökningar och böcker om ämnet, men intervjuade också en massa människor som skadat sig själva. De var mellan 24-42 år gamla när jag intervjuade dem, och de flesta hade börjat skada sig någon gång under tonåren. Vissa hade slutat, medan en del fortfarande gjorde det ibland. ALLA av de som fortfarande hade ett självskadebeteende önskade att de kunde sluta, men sa att de hade hållit på så länge att det blivit svårt, för det var så ”in i systemet” för känslohantering. De som hade slutat var väldigt glada över att de lyckats sluta, och stolta över sig själva för det. Alla av de jag intervjuade sa att livet blev bättre när de fick rätt hjälp för de problem som de egentligen hade när de mådde så dåligt att de valde att skada sig. De flesta beskrev också hur självskadandet blev som en dålig cirkel, där det hjälpte i stunden, men i längden med tiden så gav det mera skam än vad det hjälpte. De som hade ärr och synliga märken efter att ha skadat sig var också många ledsna över det, och försökte gömma dem exempelvis på jobbet (någon av dem jobbade exempelvis inom vården och ville inte att ärren skulle synas för patienterna), men en del av dem hade också helt accepterat sina ärr.
Med andra ord – Fast det känns som att det hjälper i stunden, så kan det med tiden ställa till andra problem som man inte tänkte på först. Det bästa är att försöka sluta skada sig så fort som möjligt, på grund av hur beroendeframkallande det kan vara. Men då behöver man också försöka hitta något annat sätt att hantera sina känslor, som med tiden kan kompensera för funktionen som självskadandet haft för en.

Som jag tidigare nämnde så är känsloreglering en av de vanligaste orsakerna till att man skadar sig själv, alltså att man försöker hantera svåra känslor på det viset. Därför så borde man försöka hitta andra sätt att reglera känslor. Att skriva är exempelvis något som studier visat är effektivt. Det spelar ingen roll VAD man skriver, bara man skriver. Helst att man skriver lite varje dag, och inte bara just när man mår dåligt.

Att prata om det man känner kan också hjälpa, eller att måla det. För en del kan det också hjälpa att fara ut och springa eller gå, att ta en dusch, lyssna på musik, dansa eller skaka kroppen, meditera, eller vara med ett husdjur. Ifall man vill ha sätt att hantera känslor på som är mera specifika för en själv och ens sätt att tänka så kan man fara och prata om det med en professionell, exempelvis en skolkurator. Som sagt, att prata med någon är bra, och de finns ju de som jobbar med att hjälpa!

HÄR har vi också en lista på saker man kan göra istället för att skada sig.

Om du vill prata mera om ämnet (eller nåt annat), så kan du skicka in en ny fråga.

Ta hand om dig själv, du är värd att vara snäll mot dig själv!

Kram, Kix