Jag har problem med nedstämdhet, ångest, mat och är också en grov övertänkare.
Jag har en kompis som mår ganska dåligt. Hon har ångest och mår inte bra, tycker väldit synd om henne och varenda gång hon säger om hur hon mår så känner jag mig sämre och ibland så har ja inte kunnat sova för att ja tänkt på hur ja ska hjälpa henne. Sen har jag en annan vän som säger att hon mår bra men jag som är övertänkare tolkar ALLA singlaner och tror att alla mår dålit och speciellt hon är jag övertygad att mår dålit och ibland när jag får för mig saker så kan jag känna mig så ledsen att jag mår illa för att jag vill int att hon ska må dålit, fast jag int vet ens helt säkert om hon gör det. Frågar henne hur hon mår och försöker vara där för henne ifall om mina aningar är rätt men hon säger alltid att hon mår bra och är så rädd att hon int säger hur hon påriktigt mår för att jag int ska behöva oroa mig men ja känner att jag oroar mig mera om jag inte vet. Jag känner mig så dum men de blir så jobbit ibland för mig för börjar må så dålit då någon ja känner mår dålit och ja blir triggad att må sämre än dom för vill verkligen inte att nån ska må sämre än mig och känner mig självisk då jag blir nästan irriterad ibland då nån säger att de mår dålit för jag vet att jag kommer att må skit efter ja hört det. Visar såklart inte att jag blir irriterad men inombords önskar jag att dom skulle ha hållt käften. Jag älskar ju mina vänner så mycket men känner mig som världens värsta människa då jag känner så.
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din ”fråga”, det är absolut helt okej att skriva in hit fast man inte har en rak fråga, det kan vara jätteskönt ibland att bara anonymt få skriva av sig allt man funderar över :)
Ledsen att höra att både du och din kompis mår dåligt just nu. Det kan vara besvärligt när man känner att man behöver både hjälpa sig själv och någon annan. Det är inte alltid som energin räcker till för det. Det är fint att du vill finnas till så mycket för dina vänner och hjälpa dem, men jag önskar att du kommer ihåg att du ska ta hand om dig själv också <3
Det kan lätt bli så att man liksom glömmer att en annan människas mående inte är på ens eget ansvar att ”reda upp”. Det är givetvis JÄTTEbra att man finns till och lyssnar, och så vidare, men om man känner att man för stunden inte orkar hjälpa så mycket för att man själv måste se till sin mentala hälsa så är det faktiskt helt okej det också.
Det finns ett ordspråk som säger att ”man kan inte hälla från en tom kopp”. Med det menas att du är som en kopp på ett fat, och din energi är vätskan i koppen. När man ger av sig själv till någon annan så töms koppen lite. Så idén är att man mest bara ska ge av det som spiller över koppens kant, ner på fatet. Det som man har till överflöd. Om man måste ge av det som finns i koppen så behöver man sen också ge koppen tid att fyllas innan man ger igen. Man ska inte ge så mycket åt någon annan så att man själv börjar känna sig tom, du måste hålla en del energi och kärlek kvar för dig själv också. Sorry för lite flummig jämförelse kanske, men den har hjälpt mig iaf :D
Det blir helt enkelt för tungt i längden om man tar på sig ansvaret både för någon annans mående och för sitt eget, det är inte tänkt att man ska behöva göra det.
Jag skulle rekommendera att både du och din kompis gick och pratade med någon professionell om måendet, så ni får den hjälp ni behöver för att må bättre <3 Det är ju fint att ni har varandra, så ni kan ta stöd i varandra när det behövs och känns bra att göra så, men jag tror ni snabbare skulle börja må bättre om ni fick hjälp utifrån. Jag skulle föreslå att du säger åt din kompis att du tänker gå och prata exempelvis till kuratorn om ditt mående, och frågar om hon vill komma med dig för att du tror att det också skulle vara bra om hon gjorde det, för att du bryr dig så mycket om henne och ser att inte hon heller mår så bra. Ifall du visade först att du är villig att gå och prata med någon så kanske hon också mjuknar för idén..?
Angående din andra kompis som du är osäker på om hon mår dåligt eller inte, så finns det inte så mycket annat man kan göra än att försöka lita på henne när hon säger att det inte är nåt, och ifall det ändå är nåt – respektera hennes val att i denna stund inte dela med sig av det, men visa att du finns där för henne genom att umgås och ibland fråga hur hon mår (utan att försöka pusha vad hon ska svara).
Du säger att när någon mår dåligt så triggar det dig att börja må ännu sämre, och du är nästan lite rädd att någon ska må sämre än dig. Jag undrar om det här kan ha nåt att göra med att du kanske känner att du inte blir sedd för hur dåligt du mår? Önskar du månne innerst inne att någon skulle se det och bekräfta dig i dina känslor? Jag kan ju förstås inte ”sätta ord i munnen på dig”, bara spekulera, men det är nåt du kan fundera lite på... Kanske du själv hjälper dina vänner så mycket för att du innerst inne önskade att någon skulle se dig och hjälpa dig just så mycket som du hjälper dem? Oavsett hur det ligger till med det, så är det inga ovanliga känslor att ha. Du behöver inte ha skam över det, så försök förlåt dig själv över att du känner så. Jag tror på riktigt att det skulle hjälpa dig att prata med någon professionell om det här, så jag hoppas du väljer att göra det.
Ta hand om dig själv, du är värdefull!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar