Denna händelse hände i somras, men jag mår ännu väldigt dåligt över det och det känns som om denna händelse totalt förstört mig mentalt.
Jag måste först berätta bakgrunden till denna händelsen...
I somras såg jag en kille som jag tyckte var ganska snygg, jag hade ingen idé om vem han var och jag ville verkligen få hans nummer eller insta, utan att gå fram och fråga. Därför gjorde jag det uppenbart att jag kollade på honom, och han insåg att jag verkade gilla honom. Senare började han lé till mig. Till slut uppnådde jag mitt mål, jag stod där ensam och mitt i allt ser jag att han går mot mig. Han gick fram och frågade "kan vi lära känna varandra?" Jag frös totalt, och var jätte chockad över detta. Jag gav honom mitt insta, och han gick senare därifrån. Före han gick därifrån rörde han i mitt hand och hade ett gulligt leende. Jag var jätte jätte glad över detta, första gången i mitt liv att en kille gått fram till mig på det sättet. Se, jag är en väldigt osäker och blyg tjej, men denna händelse höjde verkligen min självkänsla och jag kände mig så glad.
När jag addade honom tillbaka på instagram, insåg jag att det stod "21" i hans profil, vilket då var hans ålder. Detta var en stor chock.. han såg inte alls ut att vara 21, jag trodde att han var runt min ålder (15-17.) Jag blev verkligen besviken över detta men jag tänkte att vi kunde ändå kanske lära känna varandra. Vi började chatta, och han frågade mig till slut om jag ville gå ut med honom. Jag gick med på detta, men jag önskar att jag aldrig gjorde det...
Jag minns att jag var nervös i flera dagar inför "dejten" eller om man ska kalla det så. Jag hade så många dåliga känslor och tankar. "tänk om han drogar mig" "tänk om jag skämmer ut mig, och verkar oattraktiv" "tänk om han gjorde det som ett skämt" var några av mina tankar. Den kvällen kom senare, och vi två träffades.
När vi såg varandra, kramade han mig, vilket jag tyckte var ganska konstigt, men jag tänkte väl att det var en vänskaplig kram. Vi satt på ett café, och det gick helt okej. Grejen är att jag har problem med social ångest, och därför var jag väldigt stel, och situationen (iallafall för mig) verkade stel. Medans vi satt märkte jag att han gjorde flera "moves," (och ja, jag sade vad min ålder var och allt han sade var att ålder bara är ett nummer) jag märkte hur han lade sin arm runt mig, småningom började han röra mitt hår, och senare lade han sin HAND PÅ MITT BEN. Detta gjorde mig bara obekväm, och jag började inse att han hade andra saker i tanken. Jag märkte dessutom att han bara gav mig komplimanger på min kropp, bland annat att jag har breda höft, att det är fint. Varför jag inte hade på mig en klänning (som jag hade på den kvällen när han frågade efter mitt insta)
Senare, gick vi ut ur cafét, och tog en promenad. Den kvällen regnade det, vilket betydde att det inte fanns så många personer ute den kvällen. Vi gick till en park, och han ville att vi skulle sätta oss ner på en bänk. När han sade detta, visste jag direkt vad som skulle hända, men jag var för rädd.. det låter som en ursäkt men jag var verkligen rädd och blyg. Jag är vanligtvis en övertänkare, och jag började tänka "du övertänker bara"
När vi satt oss på bänken sade han "varför är du så blyg, sluta vara blyg" och han kramade mig för att jag skulle må bättre. Jag minns att jag satt där, obekväm och rädd, men jag lade mitt huvud på hans bröstkorg, och det var bara tyst. Jag försökte lugna ner mig, ännu en gång tänkte jag bara på att jag överreagerade. Senare började han röra mitt ansikte och detta ledde till hångel...
Jag har aldrig gjort något som detta, vilket betydde att jag var väldigt dålig.. och när jag tittar tillbaks känner jag mig så dum och jag skäms. Det ledde till andra saker, bland annat att han rörde mig där jag inte ville. Jag sade åt honom att jag inte ville göra något av detta, men det enda svaret jag fick var "du ljuger" eller "du vill nog"
Senare ledde det till att han ville ha mig på mina knän, jag vägrade. Det var då jag absolut sket i vad han skulle tycka, men att utföra oral på honom tänkte jag absolut INTE GÖRA. Han tvingade mig ner på knäna, men jag steg upp varenda gång. Han tog tag i min hals och då blev jag verkligen verkligen rädd. Han sade åt mig en sak som jag aldrig kommer att glömma och det var "med nåd eller med våld" bokstavligen så hotade han mig med att han skulle våldta mig.
Till slut, gick vi bort därifrån för att jag behövde åka hem och dessutom började det komma människor. Man märkte verkligeeeeen hur besviken och sur han var. Han ville inte tala med mig, och han erkände sedan men ett skratt "okej jag är ganskaaa liite besviken"
Senare den kvällen kom jag hem och grät, jag mådde så skit, och det blev ännu värre när jag såg att några av hans kompisar började följa mig på insta. Jag minns att jag tänkte "han har säkert berättat åt dem allt"
Jag mår så skit efter denna händelse, och jag kan knappt inte känna igen mig själv. Två månader senare, och jag mår ännu så dåligt. Jag har ingen att berätta detta åt.. Jag kommer från en konservativ familj, som skulle absolut aldrig förstå. Jag har berättat åt några kompisar, men det känns som om de tycker nu att jag är dum i huvudet, även om de stöttade mig. Jag lider bokstavligen i tystnad/hemlighet. När jag läser böcker, där det förekommer detaljer om snusk, får jag en konstig känsla i magen och jag börjar må dåligt, för att det tar mig tillbaka. När jag ser på tv, med sådana scener, får jag en dålig känsla. Jag känner mig så dum, manipulerad/använd. Även nu när jag skriver detta känns det som om folk kommer att dömma och skylla på mig. Jag skulle aldrig skylla på ett offer, men ändå skyller jag på mig själv. Jag vill gärna tala med skolpsykologen eller kuratorn, men jag vågar knappt skriva detta för att inte nämna att tala med någon face to face.
Jag ber om ursäkt om det blev för långt nu, men jag behövde verkligen någon att prata med. tjej som mår skit
Brottsofferjouren Nathalie Wingren svarar
Hej på dej!
Och jag vill börja med att säga att vad otroligt starkt och bra av dej att ta kontakt och berätta om hur du har det, för det här ska ingen behöva bära själv och ingen ska få dömma eller skylla det här på dej! Jag är väldigt ledsen över att du har behövt vara med om det här, därför vill jag också direkt lyfta fram att det som hänt dej inte på nåt sätt är ditt fel, att du inte borde ha vetat bättre eller att du inte skulle ha kunnat göra något annorlunda. Skulden ska alltid läggas där den hör hemma, och i ditt fall ska det läggas på den här killen som har utnyttjat dej och din situation. Du kunde inte veta hur han skulle bete sig eller vad han var ute efter utan det vara bara på hans ansvar. Du har all rätt att visa intresse för någon, vara glad över uppmärksamhet osv. eftersom det i det här fallet är den andra parten som ska kolla med dej vad som är okej och inte.
Du behöver heller inte alls förklara dej och eller skämmas över varför du gjorde som du gjorde, du har absolut inte gjort något fel i den här situationen. Det är helt normalt att reagera med rädsla som du gjorde, fakta är att största delen av alla som blir utsatta för någon form av sexuella övergrepp reagerar med rädsla och att man ”fryser till”. Det vill säga att man klarar inte fysiskt av att ta sig från situationen och gör saker som man inte vill pga. rädslan. Det är så vår kropp ofta reagerar automatiskt när vi hamnar i en obekant och skrämmande situation och inget vi kan göra något åt. Genast du sade åt honom att du inte vill borde han ha respekterat detta, bett om ursäkt och slutat. Men du ska också vara enormt stolt över dej själv att du sade ifrån när han skulle ha ner dej på knä och inte gick med på det, eftersom det som sagt är mycket svårt att fixa det i sån situation.
Det att han tvingade ner dej på dina knän, hotade med våld och visade besvikelse är absolut inte okej någonstans och väldigt allvarligt. Han har utsatt dej för sexuellt utnyttjande och det är brottsligt vad han har gjort, speciellt med tanke på din och hans ålder. Jag förstår om det kan kännas jobbigt men jag tror också att det skulle hjälpa dej enormt att anmäla och berätta om detta åt polisen. Det kanske känns skrämmande och som en stor sak, men vi från Brottsofferjouren skulle kunna vara med dej hela tiden om du vill och du skulle aldrig t.ex. behöva träffa honom fast du skulle polisanmäla. Han får inte enligt lagen göra så här och behöver ställas till svars för vad han har gjort eftersom det är straffbart. Jag vet att polisen skulle tro och lyssna på din berättelse.
Jag vill så jättegära komma i kontakt med dej, jag träffar många människor som har varit utsatt för liknande saker som dej och det sista jag gör är att döma dej. Jag tror inte heller att varken kuratorn eller skolpsykologen skulle döma dej, men jag förstår verkligen att det känns jättejobbigt att öppna upp om det här fast det är det du vill och behöver. Precis som du själv skriver så skulle man ju aldrig själv döma ett offer men när man själv blir utsatt och ett offer så tror man så lätt att alla andra runt omkring en dömer, fast det inte är så egentligen. Jag skulle jättegärna höra på din berättelse och hjälpa dej vidare på det sätt som känns bäst för dej, vi har tystnadsplikt och det kostar inget att få hjälp från oss på Brottsofferjouren. Vi på Brottsofferjouren kan också berätta och informera om allt som kan hända sen och hur det går till om man anmäler ett brott. Jag vet att det finns hjälp att få så att du får börja må bättre, för som sagt du förtjänar inte på nåt sätt att må och ha det så här när du inte ens har gjort något fel! Att hålla något sånt här jobbigt inom sej hjälper tyvärr inte utan tvärtom gör ofta så man börjar må bara sämre, så därför tror jag att det skulle vara skönt för dej att prata med någon och som du också själv skriver behöver du absolut få prata med nån. Det är också tydligt att du har fått ett trauma efter händelsen med tanke på det du beskriver när du t.ex. ser liknande scener på tv, vilket också är helt normala reaktioner efter en sån händelse och nåt du skulle behöva få professionell hjälp med.
Du når mej genom att ringa, sms:a eller whatsappa min nummer 044 0371050 eller mejla mej på nathalie.wingren@riku.fi. Du får helt själv välja om du bara vill skriva, prata i telefon med mej eller komma och träffa mej. Om du känner att du absolut vill vara anonym först när du pratar med oss så kan du ringa 116 006 varje vardag mellan kl. 12-14 eller chatta med Brottsofferjouren på www.arligttalat.fi varje måndagskväll mellan kl. 19-22. Vi finns till för dej.
Sköt om dej finaste du och som sagt du förtjänar inte att ha det så här, det finns så mycket bra som väntar och ingen ska få göra så här mot dej! <3
Hoppas att vi hörs,
Bästa hälsningar och styrkekramar, Nathalie från Brottsofferjouren i Vasaregionen
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar