Vuxen kvinna som tror att hon har ADHD

Tjena!

Tack för att du skrev in, vad kul att du hittade den förra frågan någon hade ställt om ämnet, hoppas det gav dig någon ny info :) Ursäkta att det tagit mig en stund att svara men jag blev plötsligt väldigt förkyld och har varit på sjukledigt.

Hoppas det är okej att mitt svar blir delvist rätt personligt, men det är lättast för mig att svara på det viset i det här fallet.

Jag måste säga att jag har mycket igenkänningsfaktor i din text, ganska exakt sådär var det också för mig när jag studerade. Man skjuter upp saker till just före en deadline, har svårt att koncentrera sig på något som inte genuint intresserar, och precis allt verkar plötsligt vara mera intressant än sånt som man *borde* göra, svårt att prioritera sina uppgifter, och att man analyserar sitt eget beteende jämfört med andra och försöka fatta varför man ”inte bara kan göra det såsom alla andra gör”. Jag trodde också förr att dessa saker endast berodde på ångest, men så fixade jag ångesten och märkte att hmm, jag gör fortfarande dessa saker, bara att nu har jag inte ångest över dem på samma sätt.
...plus att jag har också skrivit ett jättelångt dokument om mig själv och varför jag tror jag är så här, för är orolig för att inte bli tagen på allvar annars eller helt glömma varför jag är som jag är när någon frågar hahaha. Det är en typ av imposter syndrom (inte en diagnos, men ett namn på ett fenomen) och många med ADHD har det. Alltså att man på olika vis känner sig som en ”fejk”. Den här känslan kommer bland annat av att man har behövt maskera sina symptom och ”agera som andra gör” under sitt liv.  Imposter syndrom kan speciellt vara något man upplever när man har framgång, med tankar såsom ”ojj nej nu tror alla bra om mig men tänk sen när de upptäcker att jag egentligen är lat”, alltså att man inte unnar sig själv att tro på sin framgång.

Så med andra, du är absolut inte den enda om att göra dessa saker. Om det är till någon tröst så har jag trots dessa ”extra problem” varit ganska framgångsrik med saker jag tagit mig an, så jag tror nog det kommer gå bra för dig också.

Jag är jättejätteglad och stolt över dig att du har bokat tid till en utredning! Köerna är långa dit, men det är absolut värt att du kollar upp det. Att få en potentiell diagnos kan göra det lättare att veta hur man ska gå vidare i framtiden, och ge mera självinsikt i hur man funkar (även om det låter som att du redan har ganska mycket av den varan, men ibland behöver man lite hjälp på traven för att veta vad i hela friden man ska göra med all självinsikt haha). Men sen vill jag också säga att även om du INTE skulle få en diagnos så är det ändå värt att du gått och gjort en utredning, för även det kommer hjälpa dig på traven – att du kan knuffa en sak av listan, och slippa gå runt och fundera på det. I så fall kan du antingen välja att gå vidare med saken och fortsätta utreda dig om du känner att det är värt det, eller gå till någon typ av terapeut/coach om du vill ha mera hjälp – eller så konstaterar du helt enkelt bara att du har tendenser som liknar ADHD och så läser du på om olika tekniker som hjälper för människor för ADHD för de teknikerna kan möjligen hjälpa dig med. Men att lära sig mera om sig själv är aldrig i onödan!
Och även OM du skulle ha ADHD så betyder det inte att det är något fel på dig. Det betyder isf bara att din hjärna funkar annorlunda än neurotypiska hjärnor, och att du antagligen behöver göra saker på ett annat sätt än dem. Inte på ett sämre sätt, ett annat sätt.

Du är absolut inte lat! Tvärtom. Lathet är när man KAN göra något men väljer att inte göra det utan bara pöser vidare i all sköns ro. Lathet är inte att man hela tiden tänker att man borde göra en sak, men inte kan förmå sig. Det är något annat. Du har ju en vilja för att göra saker, men du har svårt med processen. Det är inte att vara lat. Eller om jag formulerar det så här: Hur många människor tror du skulle klara av att sitta och göra en uppgift under en längre period utan att gå på vessa eller äta fast de behöver det? 
Och du är inte ”trög” heller. Det finns extremt många människor out there som inte ens skulle klara av det du gör – att göra stora uppgifter på kort tid. Jag säger kanske inte att det är det mest stressfria eller bästa sättet att göra saker – men du vet, whatever gets the shit done :)

Du behöver kanske hitta mer tekniker för hur du gör ditt arbete och hur du tänker kring dig själv. En utredning kan eventuellt ge hjälp på traven med det här. Men att acceptera sig själv för vem man är och hur man funkar är en stor början, annars så lägger man så mycket energi på att kämpa emot sig själv, energi som man istället kunde sätta på sånt som tar en framåt i livet. Det låter som att du hade starten på det här tidigare, men lite ”halkade av det” nu i och med att du igen rannsakat hela ditt liv utgående från ett ADHD-perspektiv och börjat tvivla på dig själv. Men jag tror nog du hittar tillbaka till ett sätt som du får gjort dina skoluppgifter och slutfört dina studier (ifall det är det du vill göra). Det kommer ordna sig.

Här är en lista på lite grejer som jag brukar göra för att underlätta för mig själv, kanske nån av dem är ny för dig och till nytta:

-       Listor. En absurd mängd listor. På jobbet har jag listor över vad jag ska göra på jobbet. Hemma har jag listor över vad jag ska göra där. Det är extra tillfredsställande om man har ett najs häfte och fina pennor för ändamålet. Utan listor så tappar mitt huvud bort sig i sig självt, och det vet inte vad det ska börja med utan försöker göra allt samtidigt. Jag har ett häfte där varje sida är en to-do list, där jag sträckar över när jag har gjort nåt. Men jag gör inte klart allt på listan (det vore omänskligt), utan med några dagars mellanrum så gör jag en helt ny lista dit jag för över de saker som jag inte gjort, och lägger till om det kommit nya saker. Då får man känslan av en ”clean start”.

-       Bryt ner uppgifter i många steg. Ifall du känner dig fast med en uppgift, sitt först ner och börja med att lista (jeeee, mera listor!) delarna i uppgiften, specifikt. Så istället för att bara tänka ”skriv uppsats”, så kanske det ser ut som: Öppna datorn. Öppna ett nytt dokument. Skriv rubrik. Brainstorma ut lösa idéer. Läs artikeln XX. Strecka under. Sätt in i dokumentet.... och så vidare. Då har du nåt att följa och det känns som att du hela tiden kommer framåt. Efter en stund så märker du kanske att du inte alls följer den här listan mera utan gör det annorlunda, men det spelar ingen roll för tanken var mest att du skulle börja på.

-       Det tog mig flera år att lära mig använda kalendrar. Jag var lite trotsigt emot det först och vägrade, men det hjälper faktiskt mycket väl man får in det i system, att man fysiskt ser tiden.

-       Påminnelsetecken: Ibland när jag känner mig helt låst så brukar jag rita en liten pil på ena pekfingret för att påminna mig om att varje lite steg är framåt, oavsett hur litet det är, så man behöver bara börja i nåt hörn, inte göra stordåd omedelbart.

-       ”Everything that is worth doing, is worth doing badly”. Det här har jag hört som tips om ADHD, och det som menas med det är att ifall något är värt att göras – så är det värt att göras fastän man inte gör det fullt ut eller bra. Detta är för att en uppgift inte ska börja kännas överväldigande. Exempel: Det är värt att dammsuga golvet ”kring högarna” ifall man inte orkar plocka upp saker – för då har du iaf dammsugit nåt och det är bättre att göra det dåligt än inte alls. När jag skrev min magisteravhandling så skrev jag den först på flit riktigt hafsigt och dåligt så att jag inte skulle haka upp mig på meningsbyggnader och ord och komma av mig. Då kändes steget lättare att börja på med den, och sen när jag hade bra med text där så kunde jag reda upp texten så den såg snygg ut.

-       Fem-minutersregeln. Ifall det känns omöjligt att börja på med nåt, tänka att du ska bara börja med det och göra det i fem minuter sen får du sluta om det ännu inte känns som det går. Fem minuter är väldigt knapp tid så det orkar man oftast försöka. Sen när du gjort det i fem minuter så kan du känna efter om det går fem minuter till. Och vips, så kanske du är igång.

-       Hitta sätt att göra uppgifter intressanta för dig. Exempelvis genom att tänka vad du konkret kan ha för nytta av kunskapen du får i framtiden.

Och sist och slutligen, de gånger som man känner sig överväldigad så har man också all rätt i världen att bara ta det chill. Ibland känns det som att det susar i mitt huvud och då är det skönt att göra nån bodyscan-övning från youtube eller nåt. Det är inte alltid som jag alls kan fokusera på den heller, men på nåt vis hjälper det ändå bara jag inte stressar över det. 

Det här blev nu jättelångt (igen) men jag hoppas du fick nåt ut av det fast det blev en ganska personlig vinkel på svaret!

Lycka till i framtiden!

Kram, Kix