Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 3 år, men jag vet inte om jag är kär längre. Vi har bråkat väldigt mycket på grund av våra olikheter, men vi har alltid blivit sams igen efter eftersom vi är bra på att prata ut om problemen. Vi har även pratat om att göra slut på grund av det här, men vi ger det alltid en till chans.
Eftersom vi har bråkat så mycket känns det som att jag tappar känslorna mer och mer efter varje bråk. Kan det vara så? Eller är det bara vanligt att man inte känner likadant som man gjorde i början av förhållanden som man gör nu efter 3 år? Jag vet inte om jag bara har en period där jag inte vill ha sex eller om jag också har slutat tända på honom och inte vill vara med honom. Ibland kan jag även bli äcklad då vi pussas.
Jag vill verkligen inte göra slut, jag vill att det ska fungera, jag ser verkligen en framtid med honom, men hur länge ska man orka försöka få tillbaka kärleken och vänta tills allt blir bra igen?
Vårt förhållande har ju så klart inte varit perfekt nån gång under de här tre åren, men de har vi klarat av, men det jobbigaste nu är att jag inte vet om jag älskar honom längre, vet inte om jag älskar honom mer som en vän eller som partner. Sitter just nu och gråter medan jag skriver det här för att det är så jobbigt att prata om. Ifall vi gör slut så kommer jag inte kunna tänka mig att inte vara med honom längre eller att han kommer hitta någon ny. Men ändå vet jag inte om det jag känner för honom är kärlek, då jag inte heller ha velat göra ha sex på nån månad.
Jag skulle vilja stanna och försöka lite längre, men då jag nu redan har känt såhär i kanske ett år. Han är verkligen en trygghet för mig som jag inte vill ge upp på, men det kanske inte är kärlek jag känner längre och då vill jag inte försöka hur länge som helst ”i onödan”. Jag stör mig även på nästan allt han gör, just eftersom vi är så olika. Men det är inte heller kul att klaga hela tiden och säkert inte kul för honom att höra på. Men det är vissa saker jag verkligen inte tål (han vet om det men ändrar inte). Jag vill inte heller ändra på honom, men vissa saker stör mig så otroligt. (Det kan handla om allt från städning till effort i vårt förhållande).
Jag har hört att kärleken ändras under åren från en ”attraktion” till en ”trygghet”, kan det vara det jag känner? Att jag inte har en ”crush” längre utan min soulmate? Det är så svårt att veta vad det är jag känner..
Seksuaalineuvoja Päivi svarar
Hej,
tack för din fråga. Det är bra att du ställer en fråga som upptar mycket av dina tankar, och att du tar dig tid att fundera. Det är viktigt att stanna upp och tänka efter vad man känner och hur man vill ha det, även i framtiden. Frågan väcker många tankar hos mig, och jag hoppas de kan hjälpa dig att gå vidare och fatta ett beslut som är bra för dig.
Alla kärleksrelationer är olika, men förälskelsen är i allmänhet starkast i början, för att sedan successivt gå över till kärlek, som är en lite mera stabil känsla. Man har kanske inte samma passion som man hade i början, men man vill fortfarande tillbringa tid med sin partner och även ha sex. Om du känner mycket irritation och motvilja mot din partner kan det tyda på att kärleken håller på att försvinna. Under tonåren händer mycket i den personliga utvecklingen, och det kan vara att ni två har vuxit isär, och inte längre är så bra match som ni var i början.
Du undrar om man kan tappa känslorna efter varje bråk – det kan man. Nästan alla bråkar ibland, men om det sker hela tiden tär det på känslorna, även om man oftast lyckas bli sams igen. När man bråkar är det ofta tecken på att den ömsesidiga respekten saknas, man upplever att den andra ”går över min gräns” och att jag har rätt att bli arg. Bråken kan även leda till att man inte vill ha sex, det sätter locket på lusten, som är en känslig mekanism och för många helt beroende av de känslor man har för motparten. För många är kärlek en förutsättning för lusten, även om det är möjligt att känna åtrå utan att vara kär. I ditt fall kan lusten påverkas av att kärleken ebbar ut.
Du nämner tryggheten som han ger dig. Du var ung då ni började vara ihop, så det är naturligt det kan kännas skrämmande att tänka ett liv utan honom. Tryggheten är en viktig sak, men inte den bästa grunden för en kärleksrelation. Man ska gärna känna sig trygg i relationen, men för ett bra liv ihop behövs också kärlek och åtrå. En människa bör hitta tryggheten i första hand i sig själv, för att sedan kunna bygga bra relationer. Om man är trygg i sig själv har man också lättare att ge utrymme för den andra partens behov, utan att känna sig otrygg i relationen. Vi kan också hitta trygghet hos andra människor i omgivningen. Genom att prata med kompisar, vänner, familjen eller professionella hjälpare kan vi hitta stöd och hjälp när någonting känns tungt eller svårt, och lär oss på det sättet att hitta vår egen styrka att stå på egna ben.
Du kan försöka få klarhet i dina tankar genom att fundera mera kring din framtid – du skriver att du verkligen kan se din framtid med honom, även om du är osäker på om du känner kärlek. Om ni har bråkat mycket under ert förhållande, tror du att det kan bli bättre med tiden om ni fortsätter eller blir det ett liv med mycket bråk? Du kan också fundera på dina värderingar, vad anser du är viktigt i livet. Att kartlägga värderingar kan hjälpa en att tänka klarare och fatta ett beslut man kan vara tillfreds med. Värderingar kan vara olika i livets olika skeden, men de är alltid en bra vägledning i svåra situationer.
Ibland måste man släppa taget på en människa. Det kan vara smärtsamt och skrämmande, men också nödvändigt för att man ska kunna fortsätta sitt liv på det sättet som känns rätt. Vi har alla ansvar för att vi försöker leva ett liv där vi själva mår bra.
Det kunde vara bra att ni tar time-out, dvs. håller en paus i relationen, så att du kan känna efter i lugn och ro vad det är du känner och vill. Det kan vara så att du är kär i känslan av att vara kär, inte i din pojkvän.
Varma hälsningar
Päivi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar