Jag har nu i över fem år övertänkt en situation som hände när jag var barn. Det har påverkat mitt liv väldigt mycket på så sätt att jag inte kan leva vanligt som andra utan oftast har inte energin att göra saker som jag vill göra såsom plugga, hänga med vänner osv. Det har också påverkat min sömn och det känns som att mitt liv flyger förbi och jag kan inte göra något över min situation. På grund av mitt överhängande lider jag av ångest, pure ocd, låg själv känsla och självmords tankar.
Jag har snackat om det som hände med min kusin flera gånger och hon sa att jag inte gjort något fel. Men jag kan inte tro på det och måste hela tiden försäkra mig själv över faktumet att jag inte gjorde något fel.
Det var när jag var barn, kanske 11-12 år. Jag onanerade den dagen. Men innan jag var klar går min lille-kusin som är bara några år gammal in i rummet. Jag slutar onanera omedelbart och vi börjar leka normalt. Efteråt sitter han sig väldigt nära mig så att hans rygg nuddar vid min underliv. Han sätter sig liksom inte i min famn, utan på hans bakdel men väldigt nära mig. För att jag onanerade innan, började jag känna något så jag började röra mig. Jag vet inte hur jag rörde mig, om de var emot hans rygg eller runt hans rygg eller bara rörde mig - Men jag fortsatte onanera tills jag fick en orgasm.
Gjorde jag något åt min kusin, eller gjorde jag något fel. Utnyttjade jag honom på något sätt? Jag vet att faktumet att jag onanerse när han satte sig väldigt nära betyder inte att jag gjorde något till honom. Men mina tankar dödar mig. "Faktumet att jag rörde mig, betyder det att jag gjorde något till honom.
Jag har inte kunnat leva mitt liv, sedan jag kom ihåg den händelsen. Jag önskar att jag bara kunde försvinna varje dag.
Det känns son att jag är fast in en ändlös cykel och det är tröttande. Och jag vet inte hur jag tar mig ur.
Jag vet att jag är en bra person och att jag aldrig skulle gjort något som jag vet skulle skadat någon annan.
Snälla hjälp mig ur det här. Saknad
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Jag hör på basen av det du skriver att ditt samvete verkligen har förlamats av denna händelse, men nu är det dags för dig att lägga det som har hänt bakom dig och gå vidare.
Det är viktigt att du, och alla andra som kan tänkas läsa detta tänker på och tar i beaktande att det svar jag skriver endast är i anslutning till din fråga, och därför inte skall eller kan tillämpas på någon annan situation. Vi kommer inte ifrån det faktum att sexualbrott sker och att barn blir utsatta för övergrepp, men i detta fall handlar det inte om ett sexualbrott, utan på sin höjd om ett barns obetänksamhet och oaktsamhet i förhållande till sin omgivning. I detta fall tog ingen skada av händelsen då den ägde rum, men tyvärr har händelsen i ditt huvud tagit väldigt stor plats under en lång tid, och nu skall du förlåta dig själv för det.
Sexualbrott, och i all synnerhet de där offret är ett barn är bland det värsta man kan föreställa sig. Och det är ju därför ditt samvete plågar dig så mycket. Tänk om jag gjorde någonting fel, tänk om jag utnyttjade honom? Men ingenstans i det du skriver kan jag läsa någonting alls om att det som hände skulle ha innefattat honom, vare sig i tanke eller handling. Jag förstår din panikkänsla över rädslan för att du skulle upptäcka dessa oönskade lustar hos dig själv, men i detta fall är det din rädsla och panik som är central - inte din lust.
Du var ett barn som höll på att upptäcka sin egen kropp och blev avbruten. En äldre tånåring eller en vuxen skulle sannolikt ha fattat ett beslut om att antingen släppa tanken på sin njutning eller gå till ett annat rum, men du var bara ett barn och resonerade som ett barn. Väldigt många barn onanerar mer eller mindre medvetet nån gång trots att det kan finnas andra i samma rum, och det handlar inte då om att det skulle vara upphetsande att man kan bli påkommen eller att man skulle tända på personerna i rummet utan barn tänker helt enkelt inte den tanken till slut. Så det faktum att du fortsatte onanera då din kusin vände ryggen till handlar inte om att du hade ett dolt sexuellt intresse för din kusin, utan helt enkelt om att du inte var klar med det du höll på med då han kom in.
Skulle du ha varit vuxen eller 5 år äldre då det inträffade skulle mitt svar ha varit annorlunda, eftersom man generellt räknar med att en vuxen eller tonåring skall kunna ta hänsyn till sin omgivning och ha en större medvetenhet om vad man gör, men du var ett barn. Det finns en anledning till att man inte är straffmyndig då man är 11-12 år, eller att man inte får rösta eller köra bil. Nu måste du få hjälp med att lägga dessa tankar bakom dig.
I bästa fall skulle du hitta en samtalsterapeut eller psykolog som du kunde tala med, eftersom det som hände har skapat tvångstankar som just nu styr dig, men det behöver inte vara så. Med rätt hjälp komer du att kunna släppa dina tvångstankar. Du VET att du är en bra person, och ditt resonemang skulle låta helt annorlunda om du faktiskt fick din tillfredsställelse på bekostnad av någon annan. Förlåt dig själv.
Många kramar,
Tessi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar