Mitt problem är om min kompis och sport.
Jag har en kompis som spelar i samma lag. Han klagar hela tiden på att han är dålig. Han är också jätteavundsjuk för att jag är bättre och ex kan tricks som han inte kan. När jag gör något så blir han ledsen och ibland irriterad. Jag har sagt jag kan hjälpa honom och vi kan öva tillsammans, men han vill inte. Jag tränar mycket på egen hand och det skulle vara nice om han kom med då. Jag tycker han kan utvecklas om han bara vill!
IMO jag tycker han är lat. Han struntar ofta i träningarna för att han inte har lust eller hellre vill spela playstation eller köra mopo. Massa dumma anledningar att han inte kommer till träningen. Men sen blir han arg, när han inte får lika mycket speltid i matcher som vi andra och inte utvecklas. Han är också barnslig och missar han ett målläge är det alltid fel på den som passade, gräset eller hans skor. Han vill ha allt och gör liksom ingenting för det.
Jag har ångest över situationen. Varje dag klagar han hur dålig han är och att han inte får spela. Vi båda drömmer om att bli professionella och han tycker han inte kan det längre. Det är hemskt att försöka stöda honom för jag orkar inte med hur han är. När jag försöker skälla lite mjukt på honom blir han sårad och tycker alla dissar honom. Det är svårt att försöka känna sympati när han är så jobbig. Jag skulle vilja säga rakt åt honom att han är lat och därför inte lyckas med sport. Han är bra och jag vet han kunde lära sig allt jag kan om han försökte!
Vår tränare har berättat hur viktigt det är att vara med på träningar, men jag vet inte om min kompis fattar poängen. Han är ganska bitchig mot auktoriteter ibland. Jag tycker det är okej om han vill missa träningar. Det är hans val. Men att han hela tiden klagar åt mig och berättar hur skit han är inte okej för mig.
Hitta på hur jag kan göra, jag är rädd att jag snart skäller på honom for real och förstör allt. FCB
UngInfo svarar
Hej och tack för din fråga!
Andra människors sinnesstämning och attityd påverkar oss, både ett negativt och positivt humör kan smitta av sig. Jag förstår att det är tungt för dig att ständigt höra din kompis klaga, men det är jättefint att du försöker vara en förstående och stöttande kompis!
Utgående från det du beskriver, att din kompis ofta väljer att göra annat istället för att komma på träningar, verkar det som att hans intresse för sporten kanske har svalnat. Våra intressen varierar under livets gång och också något som man tidigare varit jätteivrig med kan man tappa intresset för. Trots att man har tappat intresset kan det kännas svårt att helt hoppa av en sport som man har hållit på med länge, speciellt om man har goda vänner i laget.
På samma sätt som våra intressen ändrar, kan också vårt självförtroende gå i vågor. Ett dåligt självförtroende kan leda till att man inte ens vill försöka, eftersom man tänker att man ändå kommer att misslyckas. Ibland då människor inte mår bra psykiskt kan det ta sig uttryck i irritation och till och med aggressivt beteende. Nu är det inte alls säkert att det är därför din kompis beter sig som han gör, men det kan vara bra att hålla bakom örat då du pratar med honom. Fundera på om du sett andra tecken på att han inte mår bra.
Du skriver att du redan har försökt prata med din kompis, men kanske det vore värt att göra ett till försök. Sätt er ner tillsammans på en lugn plats där ni kan prata ostört. Tala om för honom att du tycker att han har talang för er sport och att det därför känns tungt för dig att höra honom klaga på sig själv. Påminn honom om att om han vill bli bättre så är att träna det enda sättet. Säg att du tycker att det vore roligt om ni kunde öva tillsammans. Kanske han också har något trick som han kan lära dig? Om han vill ha mer speltid, måste han visa åt tränaren att han vill spela, genom att komma på träningarna.
Om det kommer fram att han inte längre tycker att det är roligt att spela, kanske ni kan fundera tillsammans om det finns något som skulle kunna ändra på det. Påminn honom om att det är okej att sluta spela om det är det som han vill.
Om du misstänker att han inte mår bra psykiskt, berätta att du finns här om han behöver prata om något och försök få honom att prata med en vuxen, t.ex. skolkuratorn.
Det är viktigt att komma ihåg att hans motivation för sporten och hans mående inte bara är på ditt ansvar. Du ska inte behöva känna ångest på grund av det! Prata med en vuxen om det känns för tungt! Är t.ex. er tränare någon du kan diskutera saken med?
Om du behöver ett bollplank, en vuxen att fundera vidare på saken anonymt med, är du välkommen in på Ärligt talat-chatten! Den är öppen måndag-fredag kl. 9-12 och 19-22.
Varma hälsningar,
Emma-Lena, Luckan UngInfo
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar