Jag är en känslig person och kan lätt börja gråta. Också vid olämpliga tillfällen. Det enda jag kan göra är att gå och gömma mig om det inte är meningen att jag ska gråta. Det är jättepinsamt att inte kunna hålla tillbaka känslor som vuxen.
Jag undrar om det är fel att gråta i vissa situationer. Min pojkvän har blivit sur på mig för att jag börjat gråta då jag inte fått som jag ville. En gång orkade han inte krama mig och trösta mig nå länge då jag var superledsen och jag blev bara mer ledsen och sa att han inte skulle gå. Men han blev sur över det :( känns pissigt i efterhand
En annan gång ville jag att han skulle stötta mig och komma på en grej jag övat länge på och som betydde mycket för mig. Han ville inte komma och sa att han inte skulle be mig göra sånt för honom. Jag blev ledsen då han tvärvägrade komma och då gav han sig och kom ändå fast det var oj så långtråkigt för honom...
Han gnällde och gnällde och förstörde feelisen helt både före och efter evenemanget. Jag blev ledsen igen då och var arg på honom tills han lyckades säga förlåt på riktigt (typ två dagar efter) Han envisades också med att säga "förlåt men... Det var blablabla" "jag borde int ha fari, jag visste att jag sku bli sur och ranta om de till dig" "förlåt för att jag gjorde dig lesden"
Så ja, jag kunde inte hålla tillbaka mina känslor men han kunde ju inte heller göra det. Jag är så arg att han tyckte jag blackmailade och tvingade honom komma med på en tråkig grej som var viktig för mig. Han försökte inte se saken ur mitt perspektiv alls och kunde inte sluta gnälla ens då det var över.
Tycker han beter sig som ett småbarn ibland.. jag orkar inte med det. Är han inte lite självisk? Är jag självisk då jag gråter?
Och då jag var djupt deprimerad och hade svårt att äta mat sa han att han inte kan ta ansvar för att jag äter. Jag tänkte det var okej då men nu är jag rädd för att samma ska hända om mamma sku dö plötsligt och jag sörjer och inte orkar äta.
Jag åt så lite då jag var deprimerad. Han kunde laga mat nog men det var ibland sån mat jag inte gillade och han hämtade ingen mat jag gillade för han tyckte att jag borde ha funderat ut vad jag ville ha (jag ville inte ens ha mat så varför skulle jag be honom hämta mat) men det skulle ha hjälpt om han hade hämtat nåt gott åt mig eller gått ut med mig och äta som mamma gjorde... Men kanske han gör det om det händer igen om jag förklarar att han ska göra så nästa gång?
Det känns bara så konstigt. Då han är sjuk fixar jag genast allt han behöver och hämtar hans favoritmat. Jag skulle göra det varje dag om han var sjuk längre. Om han ville att ja sku komma på ett tråkigt men viktigt evenemang skulle jag göra det genast...
Men han kräver typ inte detta av mig så är det fel att jag kräver samma behandling av honom? Hanna
UngInfo svarar
Hej och tack för din fråga!
Gällande att du känner dig känslig och har lätt till gråt så tror jag att det finns många andra som också känner så. Det kan finnas många olika bakomliggande faktorer som bidrar till känsligheten. Exempelvis kan det ha att göra med personlighet och de egenskaper man besitter eller så kan man se tillbaka till hur uppväxten var och kanske finna någon koppling till det. Ibland kan det även ha att göra med var i menscykeln man befinner sig, exempelvis kan dagarna före mensen vara extra känslosam, då är det viktigt med god sömn samt sunda rutiner.
Att gråta kan ge utlopp för alla de känslor man känner och vara ett sätt att rensa ut eller släppa ut känslorna istället för att sätta locket på, och det är bra och hälsosamt! Ibland förstår jag att det kan kännas opassande att börja gråta och då kan några konkreta tips vara att byta fokus till något positivt och lugnande, räkna till tio tyst för dig själv eller bara säga som det är. Jag skulle också rekommendera att inte helt skjuta bort känslan utan låt den finnas och gråt ut då du behöver det, eller vid ett senare tillfälle ifall du inte vill göra det just då.
Det skulle vara viktigt att du accepterar att du är en känslosam person och att du själv känner dig trygg i dig själv och accepterar det, bara det att man har identifierat och accepterat sina känslor och egenskaper kan redan hjälpa dig att kontrollera känslorna i en situation då du vill hålla dig lugn.
Som partner ska man stödja och finnas till för varandra. Jag kan inte säga hur du ska göra eller vad som är rätt och fel för er, det är bara du som kan bestämma över hur du vill leva ditt liv och tillsammans med vem.
Du nämner att han inte gör sådant som du skulle göra för honom och att han blir sur när du blir känslosam. Att han inte ställer upp eller ens någon vilja att stödja dig låter i mina öron inte okej. Förstås behöver man inte ha samma intressen som sin partner men i det här fallet borde han ha förstått att det här handlar om att han borde ha funnits där som stöd för dig istället för att fokusera på att han inte gillade aktiviteten i sig. I ett förhållande behöver man ibland lägga sin partners behov före sina egna - det ska handla om att ge och ta och i det behöver det finnas en balans. En person kan inte vara den som alltid bara ska ge medan den andra bara tar.
Jag skulle rekommendera att du ställer dig själv frågorna ”Vad vill jag ha ut av ett förhållande?”, ”Hur vill jag känna mig i ett förhållande?” och ”Känner jag mig trygg i det här förhållandet?”. Då kanske du kommer fram till hur du vill gå vidare i er relation. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte går att förändra en annan person men man kan jobba med att kommunicera bättre med varandra. Ingen kan läsa någon annans tankar så det är viktigt att vara tydlig med vad man förväntar sig av varann och att man berättar om den andra gjort något som sårar en.
Kom ihåg att stå upp för dig själv, du förtjänar att bli behandlad med kärlek och respekt <3
Kram,
Anna & Evelina
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar