Vet inte hur jag ska börja dethör men under senaste tiden har jag bara fått större och större problem med maten. Efter precis varenda lilla matbit jag sätter i mig får jag ångest och tankar om att jag inte skulle ha ätit dethär. Jag skriver upp precis vad jag har ätit och hur mycket kalorier det innehöll. För att sdan på slutet av dagen sammanfatta hur mycket kalorier jag har ätit. Förr åt jag alltid jätte mycket och smååt alltid osv. Meb det går inte längre. Jag äter de måltidetna jag måste men mindre än innan och förbjduer mig själv från stt småäta. Jag har helt enkelt börjat öta mycket mindre. Men för att mina föräldrar inte ska misstänka något försöker jag att inte öta allt för lite. Min kropp är inte van med det så känner mig mera hungrig. Enligt min kaloriräkning äter jag i snitt dagligeb bara hälften av den mängd kalorier än människa i min ålder borde äta. Äter jag mera kalorier än dagen innan/senaste dagarna får jag ännu mer ångest. Vill att den sammanlagda kalorimängden per dag bara ska bli mindre. Jag har i flera år —— och tagit träningarna bara som en rolig grejj men under senaste tiden har jag tappat all motivation och tränar bara för att bränna kalorier. Hur mycket kalorier jag har brännt ör ända jag chekar efter tränings passen på träningsklockan. För att kunna skriva upp det bland hur mycket kalorier jag har ätit. Helst skulle jag villa att antalet kalorier jag har brännt skulle vafa mer än vad jag har ätit men det ör svårt. Utöver de vanliga träningarna är jag även ute och spriger mer än vanligt. Allt för att bränna kalorierna jag har ätit. Mina vänner blir irriterade för att jag aldrig kan vara. De säger att jag bara kan skippa träningarna men det går inte. Jag kan inte skippa en träning, jag måste bränna kalorier. Jag vet inte om jag har gått ner i vikt, men jag gissar det. Typiskt nog har vår badrummsvåg blivit slut på batteri.
Min vänner äter istället enligt dem för mycket. De pratar hela tiden om att de hetsäter. Ena har tilåme spytt upp maten igen efter hon har ätit. Hon har dock kontakt med skolhälsovården angående det. Jag har själv aldrig sagt något angående dethär åt dem. Vill men ändå inte.
Jag vill prata men någon för jag orkar inte ha det såhär och vill inte att det blir ännu värre. Vilket jag tror att det kommer bli. men vågar inte ta hjälp. Men borde jag göra det? Innan det blir värre. Är det normalt att man har det såhär eller börjar det bli en seriösare ätstörning? Ananas
Sjukskötaren Julia svarar
Hej, vill börja med att säga att vi äter inte kalorier utan vi äter mat
:). För att vår kropp skall fungera bör vi äta regelbundet, mångsidigt
och tillräckligt. Brukar säga att man skall äta med 3-4h mellanrum.
Kroppen berättar också för oss då vi är hungriga och det är mycket
viktigt att vi lyssnar på dessa signaler. Ett bra exempel är: jämför
kroppen med en bil dvs, ifall vi inte tankar vår bil så kan man inte
köra med den och på samma sätt fungerar vår kropp -> vi behöver mat för
att orka.
Jag tycker det är mycket viktigt att du berättar detta för en trygg
vuxen för att du skall få hjälp. Det du redan nu berättar är allvarligt.
Du kan också kontakta oss på Livslust-Projektet. Vi kan erbjuda 5
kostnadsfria besök till unga och unga vuxna.
Sköt om dig <3
- Julia
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar