Mående

Hejsan Tigern!

Tack för din fråga. För det första vill jag be om ursäkt för att ditt svar har dröjt, jag har varit megaförkyld och sen när jag kom tillbaka från min sjukledighet så har det tagit en stund att komma ikapp. Hoppas du ändå hittar tillbaka hit till ditt svar :)

Ledsen att höra att du inte mår så bra just nu. Jag undrar om det varit så länge, eller när det hela har börjat?

Det är ganska vanligt att man känner sig överväldigad i tonåren, när det är väldigt mycket förändringar som sker både inuti kroppen och överlag i livet. Men det är inte meningen att man ofta ska behöva må skit, eller känna att alla känslor är för mycket, och att allt är jobbigt. Då kan det behövas lite extra hjälp och stöd <3

Det är jättebra tycker jag att du pratat med din skolcoach om att du ibland har panikattacker. Kanske fick du något råd av henne om hur du kan hantera dem? Panikattacker är nog jättejobbiga när de händer, och det kan kännas som att man inte vet vart man ska ta vägen eller vad man ska göra. Det bästa man kan göra är att försöka fokusera på något i nuet som grundar en, så att man kan lugna sitt nervsystem tillbaka igen. Ett av de bästa sätten att göra det är att försöka ta kontroll över sin andning och ta djupa långsamma andetag. Det finns en metod som kallas för att ”andas i fyrkant”. Då tar man ett djupt andetag medan man räknar till fyra – håller andan i fyra sekunder – andas ut medan man räknar till fyra – håller andan i fyra sekunder – och börjar sedan om igen så att man andas in i fyra sekunder. Om man vill så kan man försöka titta på någon fyrkantig form i rummet medan man gör detta – exempelvis ett fönster, en dörr, eller en datorskärm, och för varje andetag så flyttar man blicken till ett nytt hörn. Den här typen av andning får kroppen att lugna ner sig, och gör att man fokuserar på något annat än den kroppsliga reaktionen.

Jag tror att det skulle vara bra om du också gick till kuratorn för att prata. Det är kuratorns jobb att lyssna, så du kan gå dit redan med låg tröskel om du känner att du har jobbiga känslor och tankar. Kuratorer brukar nog ha sett och hört det mesta från förr, så du behöver inte känna dig osäker på om du kan berätta vad du tänker på :)

Att prata om sånt man känner är ett av de bästa sätten att få ut dem. Att skriva är en annan sådan grej, för då får man ut alla de där tankarna som snurrar i ens hjärna ner på papper, till något konkret som man kan se.

Människor som skadar sig så gör det oftast som ett sätt att försöka få ut svåra känslor, när man inte annars vet riktigt hur man ska hantera dem. Det skulle vara bra om du kunde prata exempelvis med kuratorn så att hen kunde hjälpa dig hitta andra sätt att hantera de här känslorna, så att det inte skulle bli så destruktivt. Det som är farligt med att skära sig eller skada sig på annat sätt så är att det i misstag kan råka bli så att man skadar sig mera än vad man tänkt (vilket kan bli livsfarligt), eller att sår infekteras och måste tas hand om på sjukhus. Det är också väldigt beroendeframkallande, så fast det känns bra när du gör det nu, så kommer du troligen att vilja sluta någon gång i framtiden. Då är det lättare att sluta ifall beteendet inte hunnit ”fastna” så mycket. Så försök för din egen skull att hitta andra sätt att få ut känslorna, och att inte göra det i ”onödan”. HÄR kan du läsa en lista på saker som man kan göra istället för att skada sig, jag hoppas du tar dig tid att titta på den listan :)

Ojj, jag märker att mitt svar håller på att bli jättelångt! Men ska ännu försöka säga några ord om att börja tycka bättre om sig själv. Det går inte över en natt, men det är ABSOLUT möjligt och något som man kan jobba på med tiden! Jag tycker det låter fint att du tänkt på det, att du vill tycka bättre om dig själv och må bättre. Det förtjänar du!
Här är en liten lista på sånt man kan försöka göra för att vara mer snäll mot sig själv:
- Märk hur du tänker om dig själv. Fundera på om sättet du talar till dig själv är ett sånt sätt som du skulle tala till en kompis? När du märker att du är elak mot dig själv, försök att istället tänka hur du skulle säga till en bästa vän som kände/tänkte likadant. Du skulle antagligen vara snällare, eller hur? Så försök att prata till dig själv med lika mycket empati som du skulle till en god vän. Jag vet att det inte går omedelbart om man inte är van, men det är bra att öva på.
- Skriv ner 3 saker varje kväll som du är tacksam över. Det kan vara både små och stora saker. Det här är för att öva hjärnan att se positiva saker.
- Sov och ät regelbundet, och försök att ibland motionera lite också, exempelvis promenader. Mår kroppen bra så mår också huvudet bättre.
- Umgås med människor som får dig att må bra. Avfölj eller dölj konton på social media som får dig att känna dig dålig på något vis.
- Gör något kreativt ibland, typ skriva dagbok, måla, sjunga, dansa, rita, färglägg, sminka dig, whatever som du tycker att är kul! Man behöver inte vara ”bra på det”, det är inte det som är poängen, utan poängen är att uttrycka sig :)

Skriv gärna in igen om du vill!

Kram, Kix