(Ursäkta för lång text)
För ca 1 år sedan så träffade jag en tjej på en fest som jag nästan blev lite smått kär i på direkten.
Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar nu men det kändes som om hon visade lite intresse för mig då.
Hon kollade ofta på mig, hon kom fram till mig och frågade om jag kunde följa med henne en liten bit bort från festen och hjälpa henne med en grej, när festen var slut och alla som var kvar satt med telefonerna så satt jag en bit bort från alla andra och chillade men då kommer tjejen bort till mig och sätter sig.
Och när hon skulle åka hem så följde jag och några andra killar med henne dit där hon skulle bli upplockad.
När vi skulle skiljas åt så började hon med att krama de andra killarna med vanliga kramar men när hon skulle krama mig så stannade hon upp och kollade mig i ögonen innan hon kramade mig också. Men allt det här tänkte jag inte på just då.
Det var först några dagar efter festen då hon började skriva till mig som jag började tänka om hon var intresserad.
Men på den tiden va jag så osäker på just tjejfronten.
Jag kände att jag blev lite stel och kortfattad i mina svar tillbaks till henne.
Antar att detta fick henne att tvivla för konversationen dog ut efter ett tag.
Men under hela denna tid så har jag hela tiden varit lite smått kär i henne. Vi har träffats på andra fester efter men då har vi bara umgåtts som vänner.
Men jag har hela tiden fått upp ögonen för henne så fort jag ser henne.
Men en dag bestämde jag mig för att ta kontakt med henne.
Detta var för ca 3 månader sedan och sen dess har vi haft kontakt nästan varje dag.
Någon vecka efter att jag tog kontakt med henne så bestämde vi oss för att träffas. När jag berättade att jag utövade en viss sport så berättade hon att hon aldrig hade testat på den men att hon gärna skulle vilja testa. Det fick mig att fråga om hon ville följa med och testa.
Det ville hon ju såklart.
Under den tiden då vi utövade sporten så lärde vi känna varandra bättre. Det var jättekul och vi skrattade mycket.
Men eftersom jag har haft lite känslor för henne ett tag så kände jag att jag var tvungen att berätta att jag gillar henne.
Så några dagar efter att vi träffades så skrev jag till henne att jag gillar henne. Jag vet att det var JÄVLIGT för tidigt att berätta det men jag kunde inte hålla mig.
Jag fick ett svar tillbaks där hon berättade att hon vanligtvis inte brukar trivas i förhållanden och att hon pga det behöver extra mycket tid för att tänka och landa i sig själv.
Men hon hoppades på att vi kunde vara vänner.
Jag blev faktiskt inte så besviken då för jag hade inte förväntat mig att hon skulle skriva att hon gillade mig också efter denna lilla tid.
Men jag kände att jag inte ville ge upp så jag fortsatte att ligga i.
Och några veckor senare så bjöd jag ut henne på resturang.
Vi satt på resturangen i flera timmar och snacket flöt på skitbra. Jag kände att ju mer tid vi fick tillsammmans desto mer förändrades hennes beteende.
Hon började bli generad och verkade lite nervös, hon började kolla mig i ögonen på ett annat sätt, hon började pilla med håret genom att virvla det runt fingret, hon började prata om hennes djupa åsikter, hon berättade att hon känner att hon kan berätta hennes åsikter för mig utan att jag ser ner på henne.
Det var i vilket fall en väldigt trevlig kväll och det tyckte hon också.
Några dagar efter middagen så fick jag reda på att hennes tjejkompisar säger att de tycker det är synd att det inte finns fler killar som mig.
Så det kändes ju bra för det betyder ju att hon har berättat allt för dem.
Men efter detta så kändes det som om hon undvek och väntade extra länge med att svara i våra konversationer. Jag vet sedan innan att hon är lite seg på att svara men nu blev det verkligen bedrövligt.
Från att få ett svar tillbaks efter 30 minuter så började det ta 2-5 timmar. Och hennes svar var mer dystra än innan.
Detta fick mig att bli lite osäker. Men jag härdade ut och kämpade vidare och efter ett tag så förändrades hennes beteende igen.
Nu började hon istället skicka bilder på sig själv där hon gjorde sig snygg och hennes svar blev mer intressanta och roliga. Och hon väntade inte lika länge med att svara.
Och så här fortsatte det ett tag innan hon blev lika seg som innan.
Men nu blev hon överdrivet seg. Nu kunde det istället ta 4-7 timmar för att få ett svar tillbaks. Och hennes svar blev lika tråkiga som innan.
Så här fortsatte det i någon vecka och det fick mig att ta lite avstånd.
Jag hörde inte av mig till henne på några dagar.
Men när jag väl hörde av mig sen så verkade hon glad och allt var trevligt igen. Men jag kände att jag avvaktade lite ändå. Antar att hon också kände att jag var lite avvaktande för när jag inte svarade på hennes meddelande på några timmar så skickade hon fler.
Men det som förändrades nu var att hon frågade mig om jag ville följa mer henne på en sak.
Och det tackade jag ju ja till.
Hon verkade helt plötsligt vara mer framåt.
Men tyvärr så har det inte blivit någonting av det än.
Jag kände att vi kanske skulle behöva träffas och hitta på något snart så att vi kan komma varandra lite närmare.
Så jag skickade ett meddelande till henne där jag skrev såhär "Hej Alice! Tänkte bara fråga dig en sak".
Detta fick väll henne att bli nyfiken för det tog bara 1 minut innan hon svarade med att skicka en bild på sig själv och med en text som löd såhär "Jaha vadå för något?".
Och det jag tänkte fråga va om hon ville följa med på picknick med mig. Och när jag frågade om hon ville det så tog det åter igen 1 minut innan hon svarade och skrev att hon skulle tycka det va kul och att hon ville följa med.
Men efter detta så har det åter igen blivit så att hon är seg på att svara. Vi brukar kommunicera via appen snapchat och där kan jag se att hon skickar till andra under tiden.
Och för några dagar sedan så svarade hon inte överhuvudtaget.
Och det är så här läget ser ut just nu.
Hon är en jättetrevlig,söt, omtänksam tjej som är omtyckt av många pga av hennes personlighet.
Jag är verkligen kär i henne men jag har verkligen blivit osäker på hur jag ska göra.
Jag vet inte ens om hon är intresserad av mig eller om det är något jävla spel hon spelar.
En kompis till mig berättade att hon hade varit intresserad utav honom och då hade hon visat intresse i ena stunde men efter ett tag så dissar hon och efter det så blir hon intresserad igen.
Men det är inte säkert att det är så i mitt fall.
Hur ska jag göra?
Mvh
Calle
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Calle!
Hm... hm... Kanske situationen förändrats sedan du skrev till oss, men jag ska försöka ge dig lite förslag och gissningar på varför hon beter sig som hon gör på basen av ddet du skrev. Jag kan ju inte veta vilken av dem - om någon - som stämmer in på just henne, utan det vet ju bara hon.
Såklart skulle det ju vara allra enklast om du frågade henne typ "hördu varför är du liksom aktiv och intresserad emellanåt och emellanåt tar det länge innan du svarar och du känns kylig?" Du behöver ju inte säga något om dina tolkningar av det, vad du känner inför det eller något, bara fråga henne så där enkelt och kort. Och så ser du vad hon svarar. Kommer hon med någon vardaglig eller normal (eller helt klart lögnaktig) ursäkt, berättar hon vad hon känner för dig, avslöjar hon något om sitt liv som hon annars inte skulle ha sagt... Vi tror nämligen ofta att vi liksom måste vara så väldigt hemlighetsfulla om oss själva och dölja så mycket av hur vi fungerar och vad vi känner när vi har på g med någon. Eller när möjligheten till något mer liksom ligger i luften, i bakhuvudet, trots att man officiellt är vänner. Aldrig är vi så försiktiga med vilket intryck vi (tror att vi) gör som när det kommer till relationer där man ännu inte är säkra på varandra. Risken finns då att vi ger ett helt annat intryck än det vi menade, för alla har sina egna uppsättningar med möjliga tolkningar, och aldrig är det så lätt att missförstå varandra när man inte har alla eller pålitliga fakta.
Så varför kan hon vara så där varm-kall-varm i olika långa vågor mot dig? En tänkbar förklaring är att hon inte själv vet vad hon vill med dig. Kanske är hon attraherad, men it´s complicated? Komplikationerna kan bestå av exempelvis att hon har känslor för någon annan också: antingen gamla för något ex eller tidigare dejt, kanske för någon parallellt med dig, kanske för något slags drömkille hon liksom ännu väntar på (förväntningar och föreställningar om hur det "borde" vara kan påverka förvånansvärt mycket och kan ta sig uttryck i tex "men han är inte riktigt min typ"). Kanske har hon till och med en pågående relation av något slag, tex dejtar någon annan också eller är olyckligt kär i någon annan.När hon är "kall" mot dig kanske hon är varmare mot någon annan och tvärtom? Att det går bättre med den andra då när hon inte bryr sig lika mycket om dig - och tvärtom, att när det går bra mellan er så är hon mer intresserad?
Nä, jag vet att det inte är kul att tänka på att det skulle kunna finnas någon annan i hennes liv. Men här kommer också ens personliga moral in i bilden - alla tycker inte att det är fel att dejta flera samtidigt, medan andra gör det. Och när man verkligen är intresserad av en viss person kanske man plötsligt inte alls tycker det är en bra idé att den man dejtar samtidigt dejtar andra... Är man kär har man oftast inte så stort behov att se andra samtidigt, så OM det här med någon annan i bilden verkligen skulle vara fallet, så kanske det säger en del om hennes känslor för dig. Men en annan är ju inte alls den enda tänkbara förklaringen, så stressa inte upp dig för den möjligheten nu.
En annan form av komplikation kan vara att hon inte vill ha ett stadigt förhållande just nu. Vissa trivs i singellivet och med att bara dejta, men söker egentligen ingen pojkvän. Det här kan lika gärna bero på att det passar dem just nu, alltså som ett slags livsstilsval, som på att de uttryckligen inte vill ha en relation. De kanske inte vill ha de medföljande kraven, förväntingarna och löftena. De kanske inte vill binda upp sin fritid eller inte vill ha någon som har rätt att ha åsikter om hur de lever sina liv. Det här kan i sin tur bero på en stark självständighet, men lika gärna på någon hemlighet de vill dölja. Och hemligheten kan bestå av allt från gamla självskadeärr de skäms för och inte vågar visa för någon (så då kan de ju inte skapa en relation där de förr eller senare skulle visa sig nakna) till att de har barn varannan vecka till att de har ekonomiska skulder till att de har bulimi (och inte vill att någon ska höra dem kräkas) till att de skäms för sin familj till... ja, vadsomhelst som folk vill hålla för sig själva.
Andra tror inte att de passar i en relation av olika skäl. De kan ha blivit brända av kärlek, men lika gärna ha tex psykisk ohälsa som tar väldigt mycket av deras energi och framtidstro. Kanske det till och med kunde vara en förklaring på hennes varm-kall-varm, att hon har sämre och bättre perioder? Att hon nog säkert vill hålla kontakten, men inte alltid är i skick att göra det med samma entusiasm? Fast vågorna i bemötandet kan ju då lika gärna ha att göra med stress eller annat energi- och tidskrävande i hennes liv som kommer i perioder, tex något i jobbet. Och överlag har vi ju olika dagar med olika humör i livet, ingen är ju tjofaderittan om något speciellt dag ut och dag in heller. Även i förälskelsen går det vågor av mera och mindre intensiva känslor - vissa dagar känns det bara lugnt, tryggt och gemytligt att vara förtjust i någon, andra dagar är det himlastormande maggropspirrigt sömnlöst intensivt att vara kär.
Slutligen finns det de som vill, men inte vågar. Det finns de som ärligt talat är rädda för kärlek och förhållanden. Rädda för allt de innebär, såväl stort som smått, konkreta grejer som tänkbara scenarion. De kan släppa en annan människa ganska nära, men i något skede blir det FÖR nära och så backar de nästan panikartat. Det här handlar ofta på sätt och vis om ett slags omognad eller på ett starkt tvivel på sig själv och sin förmåga att vara tillsammans med någon. Om det handlar om omognad, så kan man bara ha förståelse - det går inte att tvinga någon att ta utvecklingssteg i livet som de inte vågar ta av sig själva, för då känner de sig bara pressade och det blir tokigt. Om det handlar om ett inre tvivel på sig själv, så är det bara tålamod och bekräftelse som hjälper. Om någon innerst inte vågar tro att de skulle vara värda eller klara av kärlek, så kan man inte heller tvinga den på dem. Men med tålamod kan de så småningom kanske våga mer och mer, när de ser att man inte försvinner för minsta lilla.
Och ännu om att eventuellt spela spel: det är faktiskt ytterst få människor som spelar spel med andra människors känslor. Klart att något undantag finns, någon i grunden väldigt självisk eller elak eller känslokall, men det är inte alls så vanligt som man hör om. Det är betydligt oftare bara något folk som blivit besvikna säger när det inte gick som de hade hoppats. Inte den här typen av spel i alla fall, att fånga någon på kroken men släppa loss den, fånga igen osv. Däremot finns det alltså en massa orsaker som kan göra att det i praktiken blir som en jojo-relation. Men ytterst få är faktiskt ute efter att jävlas med andras människor på flit.
Så, det var en del tänkbara teorier, säkert finns det fler. Och kanske hon beter sig som hon gör av någon helt annan anledning, vi kan inte veta. Så tid och kommunikation är kanske ledorden här? Lycka till och hör gärna av dig en vacker dag sedan och berätta hur det gick :)
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar