Gammal kärlek rostar aldrig...?

22.01.2014
Hej!
Jag har en nära vän, bästa kompis skulle man kunna säga på sätt och vis. Hon är smal, har långt blont hår och blå ögon och en sådan som killar brukar tycka om. Och visst tycker jag om henne, men ändå finns den där gnagande känslan i magen - vetskapen att hon har mer än jag någonsin kan få. Hon är rikare, bor i villa, är mer intellektuell (fastän jag har bättre betyg), mer social och så där. Vad jag har är väl i så fall en snyggare kropp, sötare ansikte och bättre anpassningsförmåga. Men det kan inte hjälpas, hon har så mycket mer, och nu förstår ni kanske att det finns ännu en sak som spelar med i det hela. Det finns nämligen en kille som jag är hejdlöst förälskad i sedan snart tre år tillbaka, och som, ja, är L:s barndomsvän. Jag blev förälskad i honom redan från första gången jag träffade honom och berättade om mina känslor för honom ett halvår senare... men han avvisade dem. Det visade sig att han var kär i L, och vid det tillkännagivandet var jag alldeles förkrossad. Men L såg honom endast som vän och ville inte ha någon romantik i sin och hans vänskapsrelation.
Nu vet jag inte hur det ligger till. Antagligen är han inte precis kär i henne längre, men jag vet att han tycker att hon är sötare än mig, vet att han tycker mer om henne än mig. Och det, DET gör så helvetes förjävla ont. Han är den mest betydelsefulla personen i mitt liv, och han är kär i min bästa kompis... Värst av allt är L:s vetskap om det. Hon VET, och det har fått mig att ta avstånd. Framför allt har jag slutat låtsas om mina känslor för A, ingen vet om det längre. Känns bäst så. Och ändå... Ändå brinner hämndlystenheten invärtes. Jag vill få dem att hata varandra, HATA! Jag orkar inte med att han ska hålla av henne mer än han håller av mig, fast vi är ändå nära kompisar. En av hans bästa tjejkompisar är jag, till och med. I söndags skickade vi sammanlagt hela 160 sms till varandra. Och visst duger en nära vänskapslation bra, men jag vill ha... MERA. Vill smaka på hans alldeles lagom fylliga läppar, känna hud mot hud, ja till och med ha sex med honom. Om han bara skulle tycka mer om mig, om än bara som vän, än han tycker om L... Det finns inget i mitt liv som gör mer ont än det det där. Och vad som känns mycket, mycket deprimerande är, att jag aldrig kommer att finna någon att bli lika trollbunden av som jag blivit av A. Jag kommer att gå ensam hela mitt liv... Alldeles, alldeles ensam... Jävla L.

Känner mig alldeles uppgiven. Vad ska jag göra?? Helt jävla sick
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

Ungdomsinformatörerna Sanna och Lena svarar

27.01.2014

Hej Helt jävla sick!

Oj vet du, på sätt och vis är det skönt att läsa din fråga, för du låter verkligen dina innersta känslor komma fram. Så många gånger lägger man locket på, "beter sig som folk", försöker vara förnuftig osv. Men sist och slutligen kanske det skadar mer än det hjälper, för hjärtat är nu en gång så där himla ologiskt, oförståndigt, råddigt och fyllt av lika många mörka känslor som ljusa. Så att försöka vara den goda vännen, den förstående och accepterande.. Det suger i längden. Suger musten ur en själv i alla fall. Speciellt om man hela tiden håller masken och aldrig pyser ut de negativa känslorna för nån. Om man bara ältar de där tankarna inom sig, så växer de och fräter på ens inre. Till slut kanske de missunsamma, avundsjuka, svartsjuka, hämdlystna och hatiska känslorna växer sig så stora där långt nertryckta inuti en att de antingen exploderar eller färgar av sig på hela ens liv.

Vet du, det låter lite fara å färde med dig nu. Som att det bubblar där inom dig och påverkar hela ditt liv. Men lösningen är nog i alla fall INTE att fortsätta stänga känslorna inne. Det är i alla fall säkert. Du måste göra något. Välja en väg, inte stampa på stället. Det är säkert massor som skulle säga nu att du inte får känna hat mot din bästa vän, att det är dig det är fel på. Men det är aldrig så enkelt - förutom kanske i tjej-TV-serier där bitchen alltid är Ond och hjältinnan alltid God. Så vad lämnar då för val åt dig? Antingen så måste du ta en chans och våga språnget igen med den här killen eller så måste du släppa känslorna för honom och förbli vänner.

Enklare sagt än gjort, javisst, men försök åtminstone först studera dina känslor för honom UTAN att blanda in känslorna för henne, hur ser det ut då? Vad är avund-/svartsjuka och hämndlystnad mot henne och vad är romantiska känslor mot honom? Vad är önskan att ta honom av henne och vad är förälskelse/kärlek? Till exempel: säg att du "fick" honom. Hur mycket segeryra, triumf och skadeglädje skulle du känna jämtemot henne?

Sedan: klarar du av att vara bara kompis med honom? Du kan ju inte gå omkring och sukta efter honom, det är det ju bara du själv som lider av. Så borde du kolla vad han känner för dig nu? Kolla om där inte finns gnistan till något mer än bara vänskap? Det händer ju rätt ofta att två kompisar ändå får romantiska känslor för varandra, eller åtminstone sexuella. Eller att känslorna plötsligt vänds till något mer pga något som händer, någon antydning, någon ögonkontakt... Plötsligt, genom att tex vända skämt till flirt, kan kompisen förvandlas till en Tjej med stort T, någon med ett kärleksliv och sexliv som man kanske kunde bli en del av... Bara för att han inte kände något för dig en gång utan kände något för henne, så betyder det inte att det för evigt måste vara så. Visst rostar gammal kärlek!!! Kanske det bara är du som "låser" dig vid det pga avundsjukan mot henne? Kanske det skulle vara helt annorlunda om du klippte ut henne ur känslobilden? Kanske om ni koncentrerade er bara på er två? Tänk... tänk om han också har känslor för dig, men lägger locket på av rädsla att förstöra er vänskap?

Jo, du är säkert också rädd att mista honom helt ifall han inte besvarar dina känslor. Men är det värt att gå omkring och vara på den säkra sidan? Det är ju bortkastat liv. Och det är ju inte så troligt att du plötsligt ska upptäcka en annan kille när du har just den här killens upptaget-skylt på ditt hjärtas dörr, för att vara poetisk. Vi kan intyga att visst går det att forsätta vara kompisar, fastän den ena är kär och den andra inte, man kan hitta sätt att fortsätta vara vänner! För hur ska någon annan ens ha en chans att trollbinda dig när du hakat upp dig på honom? Klart att det känns omöjligt just nu att en vacker dag finna någon annan och det spelar ingen roll hur mycket vi försöker övertyga dig om att han inte är Den Ende för dig. Därför röstar vi nog på att välja väg nu. För du kan ju inte sitta med de här känslorna om ett halvår ännu, ett år, många år... Bestäm dig, och så håller du fast vid det vägvalet. Och jo, det går att komma över kärlek fastän man fortsätter att vara vänner. Det är svårt, men det går, med massor av viljestyrka och målmedvetenhet i vilka tankar man väljer att tänka, vilka känslor man låter forsa fram. Eller så går det med tiden, som det kanske ändå har gjort för A:s känslor för L? Kanske de svalnat till minnen nu?

Och L då... Vi kan inte ens säga vad du ska göra med bästisen. För vanlig avundsjuka, okej, men hat på grund av en kille? Då har det gått för långt. Blivit för infekterat. Igen, vi gissar att det inte syns direkt på din yta hur svårt du har med henne som person, med det perfekta, med att hon "vinner", utan att du håller det inom dig? Eller är det en mera öppen tävling mellan er? Se, i dagens tonårsvärld går så ofantligt mycket ut på att jämföra sig själv med andra, tävla om vem som har mest "poäng". Ofta inser inte unga det här själv, men det är mycket hårdare nu än när vi var unga (om tanterna här får uttala sig ;) ). Att jämföra blir därför nästan något omedvetet, något som hör till, men för dig verkar det ha gått långt. Du lider verkligen av jämförelsen med henne. Och det är bara du som kan bestämma hur mycket du ska låta henne påverka dig. Det är du som har makten över dina tankar och dina känslor. Och som med alla känslor av det negativa slaget så tenderar de alltså att växa sig större och större ju mer man matar dem, ju mer man bejakar dem, ju mer man tjatar om dem för sig själv - gäller alltså även vikt -> ätstörningar, självhat -> självskadebeteende osv. För din egen skull måste du sätta stopp för den här avundsjukan, svartsjukan, missunsamheten och hatet. Inget gott kommer att komma ur det. Du skulle inte ens känna tillfredsställelse om du till och med fick L och A att hata varandra, inte ens om A gillade dig mer än L - det är inte så hat fungerar. Hat gräver sig alltid inåt, förpestar en själv.

Hittade några talande citat om det här:

"FACT: Haters don´t really hate you. In fact, they hate themseves because you´re a reflection of what they wish to be"

"Don´t live your life with anger and hate in your heart. You´ll only be hurting yourself more than the people you hate."

"Holding on to anger is like drinking poison and expecting the other person to die" Buddha

Så kanske du skulle försöka ta kontrollen över ditt liv nu? Att bli helyllegod, alltid tänka och känna gott och aldrig känna något det minsta grått alls är omöjligt - men nu är det nog väldigt mörkt inom dig. Som tur är så är det också du som kan börja tända lampor och dra upp gardiner. Ingen är en slav för sina känslor, man kan styra dem, speciellt mer rätt verktyg och genom att byta ut tankar. Och hitta orsakerna bakom. Man exempelvis hatar för att man egentligen är missnöjd med sig själv, besviken på sig själv för att man har för stora förväntningar på sig själv och livet... så att jobba upp sin egen självkänsla och självförtroende är ofta det rätta verktyget för att bli av med hatet. Kolla vad vi skrivit om självkänsla och självförtroende här på Decibel och kolla också sajter som tex Tiny Buddha.

Hoppas det blir ljusare snart. Klart vi håller tummarna att du ska bli lycklig tillsammans med A och släppa hatet mot L, men främst hoppas vi att du börjar tycka om dig själv och blir lycklig i dig själv - helt oavsett om du löser det med L och A. Lycka kommer alltid inifrån, så det är ju inte säkert att du faktiskt skulle bli lycklig med A fastän han bekände sin odödliga kärlek för dig nu. Och att hata är inte livskvalitet, det ger inte ett innehållsrikt och givande liv. Livet är för kort för att slösa bort på att hata.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott, Lena och Sanna

2 Kommentarer

  • ... 22/01/2014 11:41pm (10 år sen)

    Jag vet hur du känner.. Alla är vänner med varann men så utvecklas känslor som inte ska finnas där, känslor man egentligen inte vill ha :/ jag vet ju inte exakt hur du har det eller på vilket vis du känner, men jag förstår endå.. lite grann. Enda rådet jag kan säga är att försök inte tycka illa om din bästis pga en kille.. jag vet precis hur det känns och hur mycket man vill "hämnas" .. Men ibland är det bäst att släppa ilskan och arbeta dej igenom dina känslor, på något vis.. Spendera tid med A och uppskatta honom som du har honom nu. För en dag kan han vara helt borta och vänskapen likaså.. Du kanske har mera tur än mej, så håll hoppet uppe! Och du kommer inte att gå ensam.. du har ännu livet framför dej! Vänta å se <3

  • :) 27/01/2014 6:48pm (10 år sen)

    Hej!
    Har du försökt tala med honom och säga hur du känner? För när man är förälskad i en vän så är det bäst att tala om hur man känner, för när du har berättat för honom så kommer det kännas mycket bättre sen efteråt för dej fastän han inte skulle ha samma känslor för dej så är det ändå bättre att berätta än att hålla det inom dig.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej decibel!

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i mer än ett år. Vi har haft det bra och har roligt tillsammans, det märks tydligt att han gillar mig jättemycket. Men nu de senaste två månad...
Läs mera

Hej!
Jag har ett problem. Ett ganska stort problem. Jag är kär i samma kille som en nära vän. Ingen vet om det. Inte han, inte min vän, inte någon av mina bästa vänner. Ingen. Men jag fick veta att k...
Läs mera

Hej, det är igen jag.
Läs mera

Hej! Jag har ett litet problem jag vet inte vem jag gillar. Det finns två killar som jag typ gillar. Men ända är att jag gillar inte dem på samma gång utom ena killen gillar jag alltid när det är nära...
Läs mera