Och så till problemet, eller vad man nu ska kalla det. Saken är den att alla mina bästa kompisar har pojk- och flickvänner, alla har någon som de har ensamrätt på, men inte jag. Jag har aldrig någonsin kysst någon fastän jag fyller arton om en vecka. Mina kompisar är så upptagna med sina pojk- respektive flickvänner, nästan så att de lämnar mig i skymundan, och jag tycker att det känns så konstigt att umgås med kompisar som inte är singlar, det blir som att man är på helt olika nivåer i livet. Ååhh alla är så lyckligt kära och har det så bra, medan jag bara går och är helt ensam... Mitt utseende är det inget som helst fel på och inte har jag dålig självkänsla heller, men jag känner mig bortglömd och oönskad. När blir det min tur? Och, framför allt: var träffar man folk? Det känns som att alla guldkorn som finns där ute är så svåra att hitta, och jag är heller inte så utåtriktad som person även om jag inte direkt sluter mig i mitt skal heller - jag är nog helt enkelt bara inte är så talför som person.
Livet känns tungt och ensamt, och alla andra har det så braaaa, så bra. Försöker Ingela mig att pfft, det är bara bekräftelsesökare som vill ha pojkvänner, och jag blir så frustrerad på mig själv när jag inser att jag också känner den där avsaknaden. Samtidigt känner jag att inte hela livet hänger på att hitta "den rätte" - det enda jag vill är att känna att jag inte är alldeles oönskad och åtminstone ha testat på litegrann. Borde inte artonåringar ha gjort det redan?
Vad ska jag ta mig till? Snusmumriken
"Storasyster" Tina svarar
Hej!
Jag känner så igen mig i ditt problem. Alla mina kompisar hade pojkvänner förutom jag. Kändes som om jag var den enda "okyssta". Men vet du vad, var bara lugn. Din tid kommer, även om det känns som om alla andra har någon så stämmer det oftast inte. Jag tror starkt på att den rätte finns för var och en. Det gäller bara att hitta denne och att ha tålamod tills hen dyker upp. Sen behöver man ju inte sitta hemma och vänta på den rätte heller. Ge dig ut i vimlet och kika runt, kanske hittar du någon att öva på ;)
En sak som kan snabba på processen är att börja umgås med andra än dina vänner, gå med i en ny förening, börja på en kurs på MI eller liknande. Kanske kan du fara ut med andra som också är singlar. Lev livet och ha roligt så ska du se att din situation inte känns så hopplös och vem vet, mittiallt står han bara där en dag.
Angående din fråga om inte artonåringar borde ha hittat den rätte eller åtminstone testat på samliv, så är mitt svar nej. Man borde inget alls, det finns ingen åldersgräns för när man borde ha hånglat/haft sex/haft ett förhållande. Det är sånt som händer då det händer och det är absolut inte onormalt att inte gjort det som artonåring.
Jag är väldigt säker på att du inte är oönskad. Du känner dig bara lite ensam just nu eftersom dina vänner har parförhållanden. Men det betyder inte att de inte vill vara din vän, kanske kan du umgås med dem då deras pojkvänner inte är med. Gå på kaffe, fara ut en kväll, på bio eller vad som helst. Ett förhållande mår bra av att man inte träffas jämt och jag tror mig vara säker på att dina vänner ibland vill gå ut ensamma också.
Sköt om dig och låt dig inte nedslås av detta, du är så ung ännu. Lev livet!
tina
1 Kommentarer
:) 20/02/2014 7:02pm (10 år sen)
Hej!
Jag är 24 år gammal och har aldrig haft pojkvän men på nyåret var jag på en träff med en kille men vi blev bara kompisar. Alltid när jag träffar en kille och berättar hur jag känner så kommer det bara jag vill bara vara kompisar och jag blir bara kompisar med killar, nog är det bra med killkompisar men det skulle vara roligt med en pojkvän också. Jag har heller aldrig kysst en kille så jag förstår din längtan för jag vill samma sak som du. Men sålänge du är singel ska du ägna dig åt dina intressen och försök umgås med dina kompisar och försök att inte fokusera för mycket på att hitta kärleken för kärleken kan komma när du minst anar och det har jag varit med om. Du kan i princip hitta killar varsomhelst och att utmana sig själv är jättebra för när man utmanar sig själv så växer självförtroendet och det gör att man börjar tro på sin förmåga och att man kan saker och är inte så rädd för att misslyckas. Lycka till!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar