Aj

Hej Ont!

För det första: såg du att du fått svar av en annan tjej, Beccis, som en fråga? klistrar in hennes svar åt dig här:

"Du vet att du själv kan bestämma vad du vill se i nyhetsflödet på facebook? Bara gå till hans profil, tryck på "vänner" (där det annars står "lägg till vän" om man inte redan är vänner) och ändra! Svårare är det inte.
Annars skulle jag föreslå att du ägnar tid åt sånt som gör dig glad, typ kompisar eller fritidsaktiviteter. Då får man oftast annat att tänka på.

beccis"

Voj sötis, vi vet hur det känns. Kanske vet vi extra bra just nu, eftersom vi håller på att skriva ihop nästa månads tema, "Göra slut" och där också kommer att ha texter med tips om hur man ska göra för att glömma någon.

Något av det viktigaste här är dock att övertyga sig själv om att det nog GÅR att komma över någon. Det är så lätt när man är ledsen att tänka "nä, mina känslor för honom kommer alllldrig att försvinna, det här är ju hopplöst ju". Men just sådana tankar blir lite som hjärntvätt. För det första börjar man faktiskt inbilla sig att det är omöjligt att glömma, för det andra så håller det liv i känslorna, som om man skulle mata dem. Alla tankar man har på personen ifråga är egentligen lite att mata känslorna så att de inte ska dö bort. Lite masochism är det också att gå omkring och fortsätta pina sig själv. För det är ju inte han som lider av att du inte kan glömma honom...

Därför har Becca helt rätt i att du ska slutat hålla koll på honom via Facebook! Varje status han skriver eller bild han laddar upp som du ser är som mat för dina svidande, olyckliga känslor. Så utsätt dig inte för honom på något vis. Undvik honom i skolan, undvik honom på fester, undvik att TÄNKA på honom. Säg stopp åt din egen hjärna så fort den sätter igång med tankarna på honom. Och precis som Becca sa: tänk på något annat! Fyll ditt liv med intressanta och roliga saker, så att du inte har tid att tänka på honom och så att du blir glad och energisk. Vem har tid att älta känslorna för honom när man har ett underbart LIV att leva! Vi förstår att det tar emot att ta bort honom som vän, för då klipper du bort ett av banden till honom och det kan kännas både slutgiltigt och göra dig osäker - du kan ju inte se om han tex hittat någon ny. Men att klippa Facebook-bandet är kanske just vad du behöver göra för att kunna komma vidare. Få ett avslut på honom!

Dessutom har man oftast fortsättningsvis en stämpel där det står "upptagen" i pannan om man går omkring och suktar efter någon som man inte kan få. Det syns i ens kroppsspråk, i ens miner, i saker man säger och gör och folk märker helt omedvetet av det här. Den här stämpeln signalerar åt andra killar att de ändå inte har någon chans på dig, att ditt hjärta tillhör någon annan. Så inte bara hindrar du killar runt dig att få en chans på dig, du till och med stöter bort dem. Är en enda människa värd att göra en olycklig i veckor, månader och år?

Äkta kärlek, falsk kärlek... Spelar det någon roll egentligen? Är inte all kärlek värdefull? Bara för att det inte blev till något behöver det inte ha varit bortkastat liv för den skull. Du lärde dig kanske något? Du fick kanske uppleva känslor du inte haft förr? Du LEVDE under den tiden du gillade honom. Men eftersom du LEVER nu också, så ska du inte låta kvaliteten på ditt liv bestämmas av vad han tycker och tänker, eller hur? Det finns bara en endaste människa på jorden som kan bestämma om du ska känna dig lycklig eller olycklig. Det är du själv. DU bestämmer också vad du ska tänka!

Men det är helt okej att sörja det man hade tillsammans och sörja att det inte blev som man hade hoppats. Man får känna sig besviken, ensam och saknande. Det FÅR göra ont. Lite konstigt skulle det ju vara också om det inte gjorde ont alls, för då skulle du kanske vara lite okänsligt hjärtlös eller så betydde han inte något i alla fall. Även smärtan är lärorik - utan den skulle du inte förstå att uppskatta det sedan den vackra dag du blir lyckligt kär i någon. Att ha hjärtesorg är lite som att ha en förkylning. Det blir inte bättre om man inte låtsas om febern och snoret - då förlänger man kanske bara förkylningen. Men man ska inte heller ligga hemma i sängen och tycka synd om sig själv långt efter att man egentligen blivit frisk. För precis som när man är sjuk, så känner man sig sjukare om man ligger och stönar självömkande "ååå jag är så sjuuuk". Precis som när man varit sjuk, så måste man kanske träna upp konditionen igen och fastän det känns tungt att återhämta sig, så gör man ju det ändå. För att allt annat egentligen är jobbigt. Det är jobbigt att vara lite handikappad av sin sorg. I oss alla bor nog viljan att må bra, så släpp fram den! Och eftersom tiden läker alla sår, så får du väl ge tiden lite tid på sig att fixa det ;)?

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna