Det finns en kille jag gillar som jag misstänker kan ha ett öga för mig, åtminstone om jag väger för- och nackdelar. Vi har samma lektion två ggr i veckan, men det händer att vi träffar på varandra lite varstans i skolan.
Det började väl i september kanske. Jag har precis gjort klart första terminen i gymnasiet, så föreställ er att jag inte kände någon alls då i princip. I alla fall märkte jag ibland, mest omedvetet, hur en kille liksom försökte söka upp min blick genom att "ställa sig i vägen", åtminstone kändes det så. När jag såg honom på allvar blev jag helt tagen direkt, och bestämde mig för att säga något till honom. Och jag fick positiv respons! Så har flera månader förflutit, och vi har blivit såpass bekanta att jag när som helst kan prata med honom utan att det känns påträngande på något sätt. Vi är vänner på Facebook till och med.
Men saken är den att han ger mig extremt varierande signaler. Ibland känner jag mig nästan helt säker, och ibland känner jag att "äsch, jag inbillade mig alltsammans". Jag VET att detta är normalt, men iallafall, jag ska försöka förklara dem:
Han är alltid glad när jag pratar med honom. Genuint glad, bara. Frågar mig inte så mycket dock, men verkar gilla att brösta upp sig lite genom att säga "det där provet var ju superlätt!" lite smått irriterande, men jaja. Eller genom att säga att den avancerade (!!) kursen han börjat läsa är ganska enkel.
Han tycks mer intresserad av mig än av sina kompisar, även fast han aldrig självmant går fram till mig och pratar, vilket han för övrigt inte heller gjort, någonsin...
Jag brukar "råka" sätta mig framför honom på lektionerna, och då märker jag ibland hur han sitter och rättar till halsduken, knäcker fingrarna eller drar handen genom håret. Alltid det här pillandet ;)
Han ser alltid liksom skrämd ut då vi träffas på ensamma. Möter alltid min blick, och om jag då säger hej svarar han ganska tyst, varpå han drar handen genom håret. Även fast vi har världens tillfälle att prata kanske han bara går därifrån, eller om han går förbi mig någonstans kanske han snabbt vänder undan huvudet.
Min kompis sa att han en gång stelnade till och rodnade lite smått när hon började prata om en viss "Vendela" med honom. Tyckte hon iallafall. Han rodnade och log förresten en annan gång då jag tilltalade honom, och hörde inte ens vad jag sa så nervös blev han. Fick hjärnsläpp, liksom.
En gång mötte han min blick några sekunder för länge, och han log hela tiden.
Vi har chattat två gånger på Facebook, men det är alltid jag som har börjat. Nu sist svarade han inte ens på mitt senaste meddelande! Det var inte en fråga utan ett påstående, men det var tydligt att det åtminstone borde vara ett fåbokstavigt ord som svar, men ingenting.
Det finns en tjej på Facebook som vars bilder han alltid gillar och kommenterar. Han gillar nästan alla hennes profilbilder... Och det gör lite ont ibland.
Han tittar nästan aldrig åt mitt håll, det var bara under den perioden innan vi hade börjat prata ordentligt.
Sista lektionen innan jullovet fick vi reda på att vi inte skulle komma igång igen förrän en vecka in på vårterminen. Då sa en tjej i hans klass "åh vad skönt att få slippa!", och han bara ryckte på axlarna och sa "nja". Som ja fast med det där tveksamma N:et på. Å andra sidan frågade han en gång när lektionen slutar.
Samma dag som nja:et tog jag mod till mig och frågade om han skulle åt ett visst håll sedan efter skolan, och han såg lite nervös ut, varpå han svarade "jag måste stanna kvar och plugga, vi har biologiprov imorgon, asså SISTA DAGEN!" Jahopp, tänkte jag, men jag vågade ju iallafall.
Sedan händer det märkliga. På vägen dit (för jag skulle nämligen åt samma håll) hör jag plötsligt ett "haaallouj!" bakom, och så är han där! I sällskap av en kille i sin klass, som förresten gick i min förra skola så jag känner honom lite. De går väldigt snabbt så jag får nästan ta till sjumilarstövlarsgångteknik för att hinna med. Det är svårt att avgöra vem som säger vad till vem, och när jag så börjar berätta om en sak ska han (min crush, alltså) vika av åt ett annat håll, och det händer så snabbt att jag knappt ens märker det. Han sa inte ens hejdå, och jag hann heller inte berätta klart!! Vad ska det betyda :(
Jag vet hur hans "ointresserade blick" ser ut. Jag har nämligen observerat hur han pratar med andra tjejer, och... Han är trevlig, svarar artigt och hövligt och ler, men det är som om det där lilla stinget saknas. Om hon inte säger något roligt, förstås - då skrattar han. Men mot mig är han aldrig så där artig, utan jag tycker det nästan ser lite ut som att hans ögon lyser lite. Dock är han väldigt förtjust i att prata om sig själv... Och hur duktig han är. Menmen, jag kanske bara inbillar mig allt det där med hur han pratar med andra. Och med mig.
Han är en sådan man har lätt att gilla, ganska högljudd av sig men inte bråkig ALLS, men med mig är han blyg.
Till skillnad från med andra tjejer har han fortsatt att uppmärksamma mig efter första gången vi pratat - de flesta andra "struntar" han i efter första samtalet.
Så sammanfattningsvis: han nonchalerar mig för det mesta, pratar aldrig självmant med mig, tar aldrig kontakt via Facebook, svarade inte på meddelandet, och brukar gilla en annan tjejs profilbilder. Annars visar han i princip alla de där tecknen som tyder på att det skulle vara något speciellt.
Puh, det blev verkligen långt!! Hoppas ni orkar läsa - och tolka - allt :s kraaam!
Virrvendela
Hej Virrvendela!
Åååå, vi ääälskar långa frågor! Ju mer detljer och förklaringar, desto bättre bild av "läget" får vi ju och desto bättre chans har vi att ge vettiga råd och åsikter. Men som alltid måste vi ju varna om att vi inte har några magiska krafter och inte KAN se in varken i hans hjärna/hjärta eller i framtiden. Vi ser ju honom bara ur dina ögon. Men mycket av det du skriver att han gör känner vi faktiskt igen som typiska tecken på förälskelse, så vi ska försöka oss på ett svar.
För se, det brukar faktiskt bli så att så fort en person känner den minsta lilla gnutta romantiskt intresse, så börjar personen i fråga bete sig väldigt konstigt - oftast nästan tvärt emot hurudan han/hon vanligtvis är. Det beror såklart på nervositeten, är det romantiskt intresse med i bilden så blir folk såklart nervösa, osäkra, blyga och upp-och-nervända. Det är alla de tusentals möjligheterna och känslorna som öppnas upp som orsakar det. Är man intresserad, så investerar man lite av sig själv: sina kärleksrelaterade känslor, sina förhoppningar om en framtid med föremålet för känslorna, sin rädsla för att bli avvisad och inte duga... Förutom de nästan fysiska reaktionerna, som att få tunghäfta, hjärnsläpp, kallsvettningar, att intinktivt vilja lägga benen på ryggen eller hoppa jämfota osv, så kommer alla de ologiska, känslomässiga tankarna. Kärlek är ju verkligen inte logisk, behärskad och förståndig! Ena sekunden tänker man att "nu eller aldrig, nu ska jag våga - och hon verkar ju positivt inställd till mig" och då vågar man kanske prata med henne eller åtminstone möta hennes blick. I nästa sekund kommer mot-tankarna typ "neee, jag vågar inte, jag inbillar mig nog bara - och tänk om hon fattar hur dökär jag är i henne" och då låtsas man nonchalant och ointresserad.
På det viset blir nog de flesta förälskade/betuttade/dökära människor lite schizofrena (nej, inte på riktigt, men vi menar att de blir liksom tudelade personligheter, ena stunden bu och nästa bä). De överreagerar och överanalyserar också oftast superlätt och tror med detsamma det värsta om alla små tecken den andra ger ifrån sig också. Har de dessutom lite tid på sig, så hinner definitivt osäkerheten och blygheten ifatt dem så att speciellt killar många gånger inte svarar på tex sms - för de hinner tänka så mycket att de inte alls vet vad de ska svara (bättre att inte svara alls då - eller så hinner det gå så lång tid att de tycker det skulle vara för genant att svara).
Så vår misstanke är nog att ja, han har definitvit känslor för dig. Han vet bara inte hur han ska väga känna dem: hur han ska uttrycka dem och om han alls ska våga uttrycka dem - du kanske dissar honom!? Hur starka de är vet vi inte - ofta vet man nog inte riktigt själv heller. Skulle någon fråga hur starkt man känner på en skala från 1 till 10 så kan man oftast inte säga. Dessutom kan det ändra på en sekund, beroende på vad den andra gör och säger och vad som händer. Det kan gå från en liten gnista till värsta midsommarbålet för en liten berörings skull.
Samtidigt så KAN man också vara intresserad av flera personer samtidigt. Det kommer att vara så under hela våra liv. Vi kommer att möta många, många människor i våra liv som vi får lite känslor för, som vi tycker att är snygga/gulliga/jättetrevliga osv, som vi "klickar" med - fastän vi kanske är lyckligt gifta. De allra flesta gånger så blir det bara ett mysigt litet pirr i maggropen av det och inget mer, eftersom vi älskar våra äkta hälfter så mycket mer. I sällsynta fall leder det kanske till otrohet och skilsmässa. Poängen är här att man kan ha träffat flera intressanta människor samtidigt - de kommer sällan in i ens liv vid lämpliga
tidpunkter. MEN, sedan beror det helt på vad som händer med de här människorna vi "klickat" med. Får man plötsligt veta att ens känslor är besvarade av den ena av dem, så blir just den människan kanske på ett ögonblick helt superintressant och man glömmer alla andra man kikat på. Andra gånger kanske man velar fram och tillbaka ett långt tag innan man "bestämmer" sig. Kanske är det så för den här killen och tjejen vars profilbilder han gillar. Men att gilla någons bilder behöver inte betyda något!
Så är det kanske med allt det "negativa" han gör, kanske du inte ska läsa in för mycket i varje "mot-handling" han gör? Kanske det bara är osäkerheten och det dåliga självförtroendet som gör det - för ja, även den mest självsäkra människa kan bli osäker som en blöt fläck när kärlek är inblandat. Kanske är det delvis också därför han framhåller hur bra han är, för att påminna både sig själv och dig om att han duger och är värd att älskas? Klart att det också är ett lite fumligt sätt att försöka imponera, så stör dig inte på det. Fråga dock gärna mera om det som han är duktig på och stolt över - alla gillar att någon verkar intresserad av dem som människor - och be till och med gärna om hans hjälp inom just det området så att han får känna sig extra duktig inför dig.
Överlag är nog vårt råd att du ska fortsätta "tjata" på att få hans uppmärksamhet! Ge inte upp för minsta lilla motgång, för vi misstänker alltså att det som krävs för att det ska bli något konkret mellan er är att du tar initiativet. Han är blyg och det är alltid lättare att följa än att vara den som tar första steget, alltid lättare att svara på frågor än att ställa dem osv. så småningom vågar han förhoppningsvis börja lita på att du ÄR intresserad och då vågar han förhoppningsvis börja öppna upp och slappna av och vara mera sig själv med dig.
Vi håller tummarna och hoppas att det här var till hjälp! Att våga i början är något av det svåraste i livet, men belöningen kan också vara större än något annat i livet!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar