Älskad trots brister?

Hej :/!

Åååå, nu igen fick vi en sådan där våg av "jisses vad bra att Decibel finns"! Och en våg av "oj vad tur att den här tjejen vågade skriva till oss! Tack, nu brinner vi av iver att kasta oss över din fråga för att hjälpa till att övertyga dig om att JAMEN NATURLIGTVIS DUGER DU!!!

Vi ska dra till med det allra största beviset först: tror du faktiskt att alla killar är perfekta?!? Tror du inte att det sitter både en och två och hundra killar där ute någonstans i Österbotten och tänker att oj tänk om det inte finns någon tjej som skulle kunna gilla mig, för jag är alldeles för vanlig och alldaglig och normal och tråkig och ospeciell... Tror du inte att helt medelmåttiga killar inte också drömmer om att bli älskade för den de är? För hördu, tjejer brukar nog också "bara" titta på snygga killar och knappt ens snegla åt de där medelmåttiga som varken är snygga eller fula. Så de här vanliga granngårdspojkarna känner sig också förbisedda och odugliga. Och de har också en massa komplex för sina stora fötter eller knotiga händer eller smått sneda snoppar eller för en hörntand som sticker ut någon millimeter eller eller eller. Fastän det skulle vara hur ljuvliga människor som helst, så är de också bara är vanliga människor med lite fel och brister och som klantar till det emellanåt. Det råkar nu bara vara så att dagens värld är väldigt utseendefixerad och stereotyp när det gäller vem man spanar på. Men det är egentligen väldigt ytligt. När man blir kär är det heeelt andra saker än hur många centimeter man är eller hur stora bröst man har eller hur mycket abs eller hur långa ögonfransar. Det ÄR insidan som räknas.

Så vet du vad som händer när en kille som den vi beskrev här ovanför och en tjej som du plötsligt upptäcker varandra? Alla felen och bristerna försvinner som en gammal mardröm i solljus. Genom förälskelsens rosafärgade glasögon blir just de där små egenheterna de allra mest bedårande sakerna i världen - för att de sitter just precis på den älskade! Till exempel skulle vi kunna gissa att det kommer att komma en kille i ditt liv som kommer att tycka att en av de ljuvligaste sakerna med dig är att han inte måste böja sig ner en halvmeter för att kunna kyssa dig. Och du kommer att ha nytta av dina stora fötter när ni brottas på lek och du sedan kan vinka omkull honom i sängen och överfalla honom med kyssar. Och han kommer att avguda dina bröst. Plötsligt kommer han att anse att just dina bröst är av den absolut bästa storleken och att alla andra bröst är "fel". Jo vi lovar, för så funkar kärlek! Alltså på riktigt, gå nu ut och sätt dig på en caféterass eller parkbänk eller något och så ser du på alla par som går förbi. Både gamla och unga och såväl turister som byssbor. Är de alla verkligen supersnygga och perfekta? Nä, de är helt normala människor av alla de sorter och slag. Men de är också lyckliga - mer eller mindre just nu i alla fall. De har åtminstone en gång varit helt oroooooligt kära i varandra. De har stått vid altaret i bröllopskläder och hållit på att smälla av av ren och skär lycka för att de fått äran och den fantastiska turen att få dela livet tillsammans. Och hej, kikar du extra noga på de där riktigt snygga paren kanske du ser henne snörpa missnöjt på munnen och han smygspana på andra brudar. Skönhet är definitivt ingen garanti för lycka!

Och hej, brister i personligheten? Man blir faktiskt aldrig perfekt! Vi håller på och jobbar på oss själva än idag, utvecklas och mognar och lär oss nytt om oss själva och försöker slipa bort hårda kanter på oss själva och försöker funka med andra människor så gott vi kan. So what att vi har lite fel och brister, de hjälper ju ändå oss också att vara unika, speciella. Och saker som man själv stör sig på kan vara sådant som en pojkvän kan tycka att är sött. Eller bara tolererar, för att man har tusen saker mer i sin personlighet som han tycker om. För det är för personlighetens skull han är ihop med en, inte för ens utseendes skull. Jo, kärlekar som börjat med kärlek vid första ögonkastet håller sällan, medan däremot kärlekar som börjat vid första samtalet har mycket större chans. Det syns ju inte utanpå en person hurudan man är. Och tyvärr har ju skönheten stigit rätt många snyggingar åt huvudet så att de är värsta bitcharna och assholes inanför skalet! Så strunta också i det när dina familjemedlemmar hackar på dig för att du tror att du är perfekt. Det handlar inte om att vara perfekt, det handlar om att göra det bästa av det man har. Det är ju det du gör, du försöker inte vara bättre än just dem. Alla har sämre sidor och till en del handlar nog kärlek om att förlåta de negativa sidorna och tycka om de goda.

Vännen, du är alldeles tillräckligt bra som du är. Du måste inte ha fler vänner för att kunna bli omtyckt - inte har alla killar heller en massa vänner och inte dömer du dem för att vilja chilla lite. Din framtida pojkvän kanske ser det som ett stort plus hos dig att du inte hela tiden är på språng och omgiven av en massa fnittrande tjejer? Och kanske han är precis lika blyg som du i början, men så efter ett tag, när ni slappnat av, kanske ni märker att ni kan prata om allt med varandra i timtal! Och han har kanske stor näsa. Eller breda höfter. Eller stort adamsäpple. I HANS ögon! Medan du kanske bara tycker att det är sött - eller hade inte ens lagt märke till det om han inte hade sagt något. Så ge honom en chans!

Ge dig själv en chans! Klart att du är värd att älskas!!! Och ta nu och läs våra sidor om självkänsla och självförtroende, visst, så att du får lite mer redskap att jobba med!?

Stooooooooooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaaam,

hälsar ungdomsinformatören Liselott och storasyster-sommarjobbaren Angelica