Anknytning

Hejsan!

Tack för din fråga. Ursäkta att du har fått vänta så länge på svar, hoppas du ändå hittar tillbaka hit! Orsaken till att det tog så länge så var för att frågan först gick genom två experter som inte hade möjlighet att svara just nu.

Grattis till dina framsteg i självutveckling! Det låter som att du har jobbat hårt för dessa resultat, och kan vara riktigt stolt över dig själv. Bra jobbat. Det har säkert krävts en hel del envisa och obekväma diskussioner med sig själv för att nå dessa insikter och komma framåt.

Du är redan så långt på väg med dig själv så jag kan inte direkt säga vad du ska göra, men jag kan ge mina tankar på saken så får du fundera på om något resonerar med dig och din situation.

Om vi börjar med att fundera kring förälskelse överlag; Förälskelse upplevs inte som lika trevligt för alla, det har bland annat att göra med ens bakgrund, ens temperament, och hur man tolkar känslorna som uppstår av förälskelse. Vissa av de kroppsliga reaktionerna som kan uppstå av förälskelse (exempelvis pirr i magen och adrenalinpåslag) så kan upplevas som jättejobbiga för en del eftersom det påminner mycket om de kroppsliga reaktionerna som man får av ångest och stress. Ifall man haft någon typ av ångestproblematik tidigare så kan det alltså hända att man förknippar dessa kroppsliga reaktioner med det.
För människor som upplever förälskelse som jobbigt så brukar det kännas skönare när förälskelsen i ett senare skede övergår i en djupare kärlek. Andra människor som gillar förälskelsens snabba kickar så kan däremot ha svårt med när känslorna övergår i kärlek, eftersom det för dem kan känna som att något är fel om det inte känns intensivt.
Filmer och media har också påverkat oss i hur vi uppfattar att förälskelse ”ska vara” – att man ska falla för någon vid första ögonkastet och sen ska allt bara vara passionerat och härligt. Oftast är det inte riktigt så lätt. Dessutom finns det också människor som knappt känner av förälskelse alls, utan går direkt till en annan typ av kärlek när de lärt känna någon bra, och för dem kan det kännas som att något är fel på dem när kärlek i media nästan alltid porträtteras genom förälskelse.

Det är också fullt normalt att man tappar orden och känner sig tafatt ifall man pratar med någon man är förtjust i, eller när någon visar intresse för en. Sånt händer för de flesta, även om tolkningen av detta som positivt/negativt/neutralt varierar mellan människor. Personligen i mitt liv så tycker jag också att det kan vara rätt frustrerande, eftersom det känns som att den andra människan inte får se den roliga person som jag är, utan istället ser en version av mig som är tafatt och snavar på orden. :’)

Under tiden du dejtar/har något på gång med en ny person så kan det vara en god idé att föra dagbok över de känslor och tankar som väcks, för att bättre kunna reflektera kring vad det är som väcks i dig när du befinner dig i en sådan situation. När känslorna blir jobbiga så kan du också fundera kring hur ”realistiska” dessa känslor är – till exempel om rädsla väcks över att inte vara tillräckligt bra, stanna då upp och påminn dig själv om att även ifall det inte skulle bli en kärleksrelation med denna person så har detta inget med ditt värde som människa att göra, utan bara att personkemin MELLAN er inte klickade på det viset. Den här självmedvetenheten får inte nödvändigtvis dina jobbiga känslor att försvinna helt, men då förstår du dig iaf bättre på dem och hur du kan hantera dessa tankar och känslor. En känsla är aldrig ”fel”, men de är inte nödvändigtvis ”rätt” heller.

Som jag skrev tidigare så har du gjort ett stort och fint jobb med dig själv redan, men som du också vet så sker inte stora förändringar över en natt, vilket kan vara värt att påminna sig själv om. Ge dig själv tålamod och tid, så tror jag nog att även denna sak kommer bli lättare. Som du skriver så har du ju också haft mera möjlighet att öva vänskapsrelationer och familjerelationer, än vad du har fått öva och erfara kärleksrelationer, så då är det ju klart att sistnämnda kommer väcka mera ångest. Men – du har ju redan sett i de två tidigare kategorierna att framsteg är möjliga, så då är det också möjligt med kärlek!

Du skriver att du själv inte riktigt förstår grejen med att folk tycker det är spännande och kul att dejta runt. Jag tror att det också delvist handlar om vad man söker. Vad söker du när du dejtar? Jag tycker det låter som att du söker ett nära band, något äkta, en relation.
För en del så är det kanske inte nödvändigtvis något djupare de söker, utan det kan vara kicken av att någon ger en uppmärksamhet och validering en stund, och OM det blir nåt mer seriöst så är det bra men det första dejtandet sker på en mer ytlig nivå. Då tar det inte ”på” lika hårt sen om personen de dejtar nobbar en eller ghostar, för insatsen och sårbarheten var inte lika hög från början. För såna människor så blir det kanske lite mera som ett spännande ”spel”, där ovissheten om ifall de kanske vinner, kanske inte, ger en kick.

Jag tycker ju personligen att man ska vara försiktig med andras känslor och inte dejta bara som ett spel, men kanske vore det bra att hitta någon sorts gyllene medelväg. Kanske kunde det hjälpa ta ner den stressande känslan genom att skifta fokus från att se personen man dejtar som ”potentiellt långsiktig kärlekspartner” till ”potentiellt en najs typ att lära känna oavsett vad som sen händer med saken”. Det framkom i din text att du inte alltid har så lätt att öppna dig för nya människor överlag, så vet inte om det här tipset hjälper, men kanske är det värt det som ett tankeexperiment iaf. 
Förstås så behöver man ändå försöka få fram i ett ganska tidigt skede om den andra personen alls har samma mål med varför de går på dejter, så att båda kan veta om man har kompatibla mål och inte ”ödslar tid”. Exempelvis om den ena söker ett stadigt förhållande och den andra bara söker ett one night stand så kan det vara bra om detta kommer fram tidigt så att det inte blir missförstånd och sårade känslor. Ifall man använder exempelvis en dejtingapp så kan man skriva där vad man söker, så är det klart för alla från början. Också ifall det är en person man träffat mera ”organiskt” så behöver det inte alls vara en awkward grej att helt kallt fråga vad det är som de söker (söker överlag då, ifall man frågar för snabbt ”vad är vi” så kan det ge den andra kalla fötter). Det kan samtidigt också vara ett litet test på hur personen kan ta ärlig kommunikation – något som oftast är önskvärt i en relation. Ifall dejtandet brukar bli stressamt för dig när du inte riktigt vet vad den andra tänker, så kan det vara bra att utröna såna här yttre faktorer i ett tidigt skede.

Ta stöd i vännerna, så att du blir regelbundet påmind om att du är omtyckt och älskad för den du är oavsett hur det går med dejtandet.

Jag känner att mitt svar kanske inte blev precis det vad du frågade efter, men jag hoppas att du ändå fann något tröstande eller tänkvärt i det.

Lycka till!

Kram, Kix