Är det värt det?

Hej!

Hm... Livet är fullt av val, och ibland handlar valet just precis om vem man ska vara tillsammans med. Det låter lite klyschigt, för att "byta pojkvän" är ju absolut inte som att byta mobiltelefonmodell, men ändå handlar det om att göra ett val, fast nu kanske mer med hjärtat än med plånboken, tekniska behov osv. Men det finns ju också en massa råd-för-förhållandet-klyschor om hur man varje morgon när man vaknar borde välja vem man ska dela sin dag med - vilket säkert bland annat försöker påminna oss om att inte ta vår partner för givet - så visst finns det en poäng med att välja. För vi investerar ju nog också i våra relationer, vi satsar vår tid och våra känslor och vi kan till och med lite identifiera oss genom vems flickvän eller pojkvän vi är. Idag är vi också väldigt valinriktade: vi gör tusentals val varje dag, i allt från vem vi följer på insta till om vi ska äta ekologiskt. Valen gör vi på basen av våra värderingar och alla valen tillsammans blir till vår identitet - vad tycker just jag att är viktigt och rätt och värt att satsa av mig själv på.

Då är det naturligt att vi tycker att det är viktigt tex vem vi väljer att tillbringar vår dyrbara tid tillsammans med. Där formar också våra värderingar hur vi tycker att den tiden borde fördelas, tex hur ofta man borde träffas tillsammans med sin pojkvän för att det ska kännas bra och tillfredsställande och värdefullt. Men som alltid när det handlar om relationer, så är det två människors värderingar och tidsfördelning och känsla av vad man får ut av relationen som ska passas ihop. Och när de inte passar ihop, så tenderar åtminstone den ena att bli missnöjd.

Som jag förstår din fråga, så är du nu egentligen missnöjd med att han inte verkar vilja satsa lika mycket tid på dig som du skulle önska, som du tycker att är "rätt" enligt dina värderingar, enligt dina behov och enligt din livssituation just nu. Du tycker dessutom att det finns en obalans i att ni sällan träffas hemma hos dig. Och du har såklart rätt till att vara missnöjd, men samtidigt handlar relationer väldigt ofta om kompromisser mellan två personers viljor. Han har ju också sina behov och sin prioritetsordning för sitt liv. Vi kompromissar ju nog i andra relationer, tex med kompisar om närvarhur vi ska träffas, men i en kärleksrelation är våra behov oftast klarare för oss själva (vi vet snabbare när vi blir missnöjda och har ofta mindre tålamod). Tyvärr brukar vi inte alls vara så duktiga på att berätta för varandra i parförhållandet vad vi behöver för att hållas nöjda och glada. Ibland klagar vi faktiskt mer åt våra kompisar när vi är missnöjda med våra partners än vad vi faktiskt berättar för själva partnern. Och råkar det dyka upp något annat intressant när man redan är missnöjd med det man har, så står man snart inför ett aktivt val: ska jag fortsätta vara ihop med pojkvännen eller satsa på den nya tänkbara kärleken?

Det sägs att medeltalet idag är att man har 4 lite allvarligare kärleksförhållandet och att det är det femte som sedan varar livet ut. I medeltal alltså, det kan ju variera massor. Poängen är dock där att vi troligen "prövar på" några relationer innan vi lyckas skapa en som passar och som därför håller i längden. Observera att jag använder ordet skapa, för den perfekta relationen hittar man inte så där bara utan ansträngning, för perfekta förhållanden existerar helt enkelt inte. Men för varje relation blir man förhoppningsvis lite bättre på att vara i en relation, sköta den, vårda den. Och klart att det då är lättare att försöka prata om småproblem innan de blir stora, lära sig medan man är i relationen än att lära av misstagen gjorde när det redan tagit slut.

Så mitt råd blir då att du borde diskutera lite med din pojkvän om hur du skulle vilja ha det i er relation. Berätta bland annat att du är lite ledsen på att han inte har tid med dig på kvällarna. Och ge honom en ärlig chans att ändra sig eller en ärlig chans för er att hitta en kompromiss båda kan vara någorlunda nöjda med. Ingen av er kan bli helt nöjd, eftersom två personer ytterst sällan har exakt samma behov, tidsprioriteringar osv, så får den ena allt hen saknat kan det ju bli obalans åt andra hållet istället. Tex kan han ju börja tycka att om ni träffas precis så som du vill, så hinner han inte med sina kompisar som han borde, eller med sina plikter hemma.

Visst kan du göra slut nu mitt i missnöjet också, och säkert är det extra lockande när du har den här nya killen på lut, men det kan hända att det "lämnar dålig smak i munnen" efteråt. "Varför sa du aldrig något, jag visste inte ens att du var missnöjd - jag är inte tankeläsare!" från hans sida och en känsla av att bara ha övergett något halvbra för något mer spännande hos dig. Skulle du dessutom rätt snabbt få ihop det med den nya killen skulle ditt ex säkert lämna med känslan "Vad gjorde jag för fel, varför valde hon någon annan"? Okej, de allra flesta relationer slutar inte bra - för skulle allt vara frid och fröjd så skulle det troligen inte ta slut - så risken för sårade känslor, besvikelse osv finns alltid där. Sedan är det ju en moralisk fråga huruvida man anser att man borde avsluta en sak snyggt innan man kastar sig in i nästa, där alla måste ta ställning själva till hur de vill göra. Tex är ju den vanligaste orsaken till otrohet att man redan har problem och missnöje i sin nuvarande relation - man skulle helt enkelt inte fara med någon annan om allt var frid och fröjd med den man var ihop med.

Så du står inför ett val som ingen annan kan göra åt dig. Så är det rätt ofta i kärlekslivet - varje dag om vi ska tro de gamla klyschorna. Och inga garantier har vi för att vi gör rätt val, ingen facit att kika i på förhand. That´s life och jag kan bara önska minsta möjliga missnöje och sårade känslor åt er alla tre, hur du än väljer. Kram <3

Hälsar Liselott