bara vi två.

Hej!

Japp, vi känner igen det du pratar om. Vi har hunnit se samma sak både en och fem gånger, så tyvärr är det väldigt vanligt. Man skulle nästan kunna tala om det här som en av de stora "Förhållande-Fällorna". Vi ska förklara i allmänna ord - allt kanske inte stämmer helt in på just ert förhållande, men kanske ni får en och annan fundering och en och annan idé av våra förslag.

Det är supervanligt när två unga människor blir ihop (fast det blir nästan oftare så här när folk är äldre när de hittar mannen/kvinnan i sitt liv), så vill de ju vara tillsammans var endaste vaken minut. De är ju nykära och vill dela allt och saknar varandra så fort de inte är tillsammans. Till en början går det oftast bra att de båda vill vara för sig själva och inte hänga med varken egna eller gemensamma vänner. Vännerna förstår det och är oftast glada för deras skull - eller tolererar det ett tag. Och det är normalt att paret i början hellre hänger som ett par med den enas kompisgäng än på varsitt håll med varsitt gäng eller vän - om de nu alls syns till ute bland folk.

Men vartefter veckorna går, så glider paret bara längre och längre ifrån gänget och längre och längre ifrån de egna kompsiarna. Här beror det lite på hur paret beter sig när de är tillsammans med kompisar/sitt gäng. Om paret är ofantligt pluttinuttigt romantiska när de är ute bland folk, bara pussas och viskar i varandras öron och inte kan gå en meter utan varandra, så får kompisarna ganska snart "lejdon" av dem. Ingen vill se på när folk hånglar eller liksom stänger in sig tillsammans i sin egen rosafärgade bubbla fastän det är andra människor runtomkring. Vissa blir avundsjuka, kanske önskar att de också skulle få vara så där lyckligt kär. Och avundsjuka brukar lätt bli till irritation och ilska - lyckan kan uppfattas som skryt och ingen orkar se på den någon längre stund. Inte heller orkar kompisar höra om hur underbar han är eller hur söta hans smilgropar är eller vad han har sagt i mer än någon minut åt gången - speciellt om hon glömmer att fråga kompisen hur kompisen har det. Kompisar tar lätt illa upp ifall det blir för ensidigt, ifall paret blir för "ego".

Andra kanske känner sig förbisedda eller dissade av paret - kanske kompisen, som annars var en så kul och förstående kompis som lyssnade och var med på allt kul, nu bara bryr sig om sin drömprins/prinsessa. Och hänger paret inte längre med på gängets äventyr, tex bastukväll med pojkarna eller förfest före dansen - eller ens på "vanliga" grejer som veckans zumba i parken som alla de andra tjejerna alltid far på - så slutar kompisarna snart bjuda med dem. Kanske paret tackat nej till en inbjudan för mycket? Kanske de valt varandra framför sina kompisar en gång för mycket? Det kan räcka med att paret nog är med på tex festen, men bara sitter i ett hörn och gullas istället för att bete sig som de alltid gjort, som de gjorde på var sitt håll före de blev ihop. Det behövs inte mycket "dissande" alls eller lång tid alls när man är så unga som ni för att kompisarna ska tänka "skit i att ringa dem, de hänger ändå inte med...", eller "hon är inte alls samma människa som förr, nu är hon ju bara fastklistrad i honom..." Killkompisar kan också vara känsliga för hur en kille kan förändras när han blir ihop med en brud, om han slutar festa som förr, slutar prata båtmotorer eller motorcykelmärken som förr, slutar skämta och "pjasa" med kompsiarna som förr...

Det värsta man kan göra åt kompisar i en sådan här situation är kanske just att hela tiden vara ett par, aldrig sig själv. Inte bara så att man slutar göra allt med kompisarna som man gjorde förr, kanske till och med hoppar av fritidsintressen eller sviker tjejgängets shoppingtur för att man ska hinna vara de där timmarna med sin älskiling istället. Utan för att man är så mycket Flickvän och inte längre bara den människa man är, som en självständig och självgående individ. Man är inte Kompisen längre utan talar om "vi" hela tiden som om man var siamesisk tvilling med pojkvännen - hej, vissa som är ihop börjar nästan bete sig som om de var bättre än sina singelvänner, som om de tyckte synd om vännerna som inte ännu funnit Den Stora Kärleken.

Det riktigt farliga i den här situationen är när det tar slut mellan paret. För ofta så försvinner den där rosafärgade nyförälskelsen efter några månader och den tråkiga vardagen, alla fel och brister som man inte velat se förr, smågräl som snabbt blir jättegräl osv kryper fram. Och det händer såklart snabbare och starkare om man inte har något eget liv utan bara varandra. Speciellt illa utsatt är man då om man inte har stöd och förståelse av sina vänner när det är jobbigt. Och tar det slut så står man där helt ensam. Vet du, det finns många som inte vågat göra slut eller kämpat i evigheter med ett dåligt förhållande för att de skulle bli helt ensamma om de inte hade honom/henne.

Nå, ingen fara, inget är förstört och förlorat för alltid för just er två. Om det nu är så att allt det här passar in på er. Råd nummer 1: ISOLERA ER INTE!!! Nu måste NI anstränga er för att komma tillbaka in i era gäng igen. Sitt inte och vänta på att de ska ringa. Nu vet vi ju inte alla detaljer, som ifall din pojkvän kanske sagt eller gjort något speciellt som fått hans kompisar att "ta på näsan" och dra sig undan honom. I så fall borde han såklart reda upp det med sina kompisar. Kanske var orsaken bara den att han, enligt kompisarna, inte riktigt verkar vara sig själv när han är med dig - alltså han är inte längre som han var förr, inte längre den människa de kände och gillade. Han var deras kompis av en orsak, det fanns saker hos honom som de gillade och därför ville de hänga med honom. Dina tjejkompisar har säkert längre tålamod och förståelse med dig, men de saknar dig säkert också.

Så råd nummer 2 blir då: Måste ni alltid göra allt tillsammans? Måste ni alltid vara tillsammans när ni är med andra människor? Kan du inte fara tex på fest med dina kompisar och han med sina? Har ni egna liv? Det är en början på vägen tillbaka mot att umgås med kompisar, tror vi. Ring upp era egna vänner och föreslå träffis. Visa att ni inte glömt era vänner.

Råd nummer 3: Sedan kanske ni måste ändra ert sätt när ni som ett par är tillsammans med andra. Nu igen, vi vet ju inte hurudana ni är när ni är ute bland folk. Men kanske är det något i ert sätt tillsammans som stör andra? De flesta som varit ihop en längre tid hittar nya roller åt sig i kompisgänget. De är nog någons flickvän/pojkvän, men det är bara en DEL av dem som personer, de är mycket annat samtidigt. De tillbringar inte all tid tex på festen tillsammans med flickvännen/pojkvännen, de kan nog hänga på skilda håll och de bevakar inte varandra som om de skulle äga varandra. Ofta är de här paren mera säkra på varandra också, de kan lita på att pojkvännen/flickvännen finns kvar när kvällen är slut. För många par kan ju vara så fastklistrade i varandra också för att de är svartsjuka eller osäkra på varandra.

Och slutligen, råd nummer 4: Hitta andra par att umgås med. INTE när ni är tillsammans med era kompisar/kompisgäng utan kanske helt nya människor vid helt andra tillfällen. Kanske ni träffar andra par som är i samma situation som ni, tex på en kurs, en marknad, någon större fest eller dans? Sådana par kan ni ju också umgås med, fara till villan med, fara ut på eller laga mat tillsammans med, gå på marknad med osv. Ni måste ju inte ligga och slöa i sängen, så det är upp till er att fylla både era egna privata fritider och er gemensamma tid.

Bli inte ledsen nu för allt vi har skirivt här. Ingen är den perfekta "förhållande-specialisten" från födseln. Alla faller i någon liten eller stor grop och även om varje förhållande är unikt, så är det något man måste LÄRA sig att ha. Inget förhållande är heller perfekt och det största misstag man kan göra är nog att tro att det måste vara det. Och att tro att förhållandet är det viktigaste man har i livet. Jo, det är viktigt, men man ska inte ge upp resten av sitt liv - eller för mycket av sitt liv - för det. Så hoppa upp från sängen nu och bevisa för era kompisar att ni nog är samma människor som förr, fastän ni är i ett förhållande nu!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna