Jag kan vara ganska introvert av mig, och den här tiden han har varit borta har för mig varit så otroligt skön! Att inte ha några planer alls, att inte ha någon att träffa på mina lediga dagar, att inte ha någon annan att tala med eller ta i beaktande. Jag har njutit något otroligt! Medan njutningen sakta men säkert avtar mot kvällen.
På kvällarna har vi lite tid att tala/chatta, och jag märker allt mer vartefter tiden går att jag gärna skjuter upp tiden, så att det ska bli senare, så att vi hinner tala kortare. Jag har börjat föredra att arbeta kväll, för då hinner vi inte tala lika länge. Igår märkte jag av det som bäst, när jag var med en kompis, och hon hade tid att vara på telefonen (vilket jag inte alls störde mig på), men jag "hade inte tid" att chatta med min pojkvän när jag var med min kompis. Ja, när jag är med kompisar så vill jag inte gärna vara på telefonen (alltså chatta med någon annan), för jag vill inte att kompisen ska få för sig att jag inte är intresserad av vad han/hon säger eller hellre skulle vara någon annanstans, så det var min ärliga ursäkt att inte svara på hans meddelanden. Men ja kan ha varit lite vag i mitt svar igår, så istället för att rakt ut säga "Nej jag har inte tid" så blev det ett "Får se om jag hinner eller inte", så då satt han och väntade i timtal, sköt upp och avbokade egna nöjen för att hinna tala med mig ens några minuter, och så hann vi inte i slutändan. Jag sårade antagligen honom, iallafall lite, och han verkade smått sur nu på morgonen. Jag mår lite dåligt av det, för det sista jag vill är att såra honom ju. Och ändå vet jag att jag ikväll kommer att försöka skjuta upp saker och ting..
Jag tenderar att så långt som möjligt undvika konfrontationer, konflikter, argumentationer och sådant, alltså verkligen undviker, flyr från. Det är inte bara det att jag inte tycker om konfrontationer, utan jag tål dem faktiskt inte, jag tenderar att så snabbt ta på mig rollen som "skurk" i ett argument, att vara den som har fel (och det är min egen syn på situationen, ingen den andras), och därför känner mig väldigt försvarslös, som att jag inte har rätt att ens försöka tänka ut något motargument till mitt försvar, men det är ett problem för en annan dag...
Åååh det finns så mycket mer jag vill säga! Men jag har varken tid eller hjärta att öppna upp allt det..
Tack så otroligt mycket Decibel för att ni finns, det är det perfekta stället att öppna upp sig på, känna stöd och trygghet. Ni har så många gånger gjort min vardag lättare bara av att få skriva här, och veta att någon lyssnar utan att döma, och att det inte gör någon skada att skriva här <3
Osäker
Caroline svarar
Hejsan kära du!
Det låter som att du har det lite jobbigt och har mycket du funderar på. Det är bra att du har fått lite tid för dig själv nu och möjlighet till att fundera men också vila upp dig lite. Det verkar som att du är ganska osäker på erat förhållande och att du har en del att tänka på. Att du undviker din pojkvän och tycker att det är skönt att vara ifrån honom en längre tid tyder kanske på att dina känslor har svalnat lite? Trivs du bättre utan honom och skulle må bra om ni tog en paus? Men det är svårt för mig att ge några råd. Endast du kan veta vad du känner för honom och hur du vill fortsätta med ert förhållande. Det kanske också hjälper att ni pratar ut ordentligt med varandra. Även om du är rädd för konflikter så skulle det vara bra att försöka prata med din pojkvän och berätta hur du känner. Försök att stå på dig och tänk på att dina åsikter är precis lika viktiga som alla andras! Det kanske sårar honom men samtidigt så tär det på förhållandet också om du undviker honom och ni är sura på varandra. Men du ska göra det som känns bäst för dig!
Det verkar som att du tänker mycket på andra, vill vara andra till lags och att alla ska vara nöjda, oavsett hur det påverkar dig. Det är omöjligt att göra alla andra nöjda i alla situationer. Hur man än försöker går det inte alltid och det bara tär på en själv till slut. Såklart är det bra att tänka på andra och vara omtänksam, men du ska ta hand om dig själv också och inte alltid låta andra gå i första hand. Var inte så hård mot dig själv, utan försök att behandla dig själv med samma omtanke som du ger till andra! <3
Angående sex, så ska du inte göra något som du inte vill. Om du inte vill ha sex, så ska du inte "ställa upp" bara för att din partner vill det! Och han ska respektera dig. Det du har varit med om tidigare har säkert påverkat dig då det gäller sex och nakenhet, precis som du säger. Ta det i din egen takt och försök att bli bekvämare med dig själv och din kropp så blir det småningom kanske lättare med nakenheten. Det kan också hända att du behöver bearbeta det som hände och försöka "släppa det" så att du kan gå vidare och bli mer bekväm med sex och nakenhet. Om du vill, så tror jag att det skulle vara en bra idé att du går och pratar med någon, t.ex. en kurator. Så att det blir lättare för dig att hantera allt :) Jag tror att det skulle vara bra för dig, med tanke på att du har mycket du funderar på och att du oftast sätter dig själv i andra hand. I din närhet finns Klaara ungdomsstation, dit du kan vända dig om du vill prata med någon. Det kostar ingenting och du väljer själv hur ofta du vill gå dit. Här finns mer info om Klaara: https://www.decibel.fi/decibel-besoker/ungdomsstationen-klaara
Roligt att höra att Decibel har kunnat hjälpa och stöda dig, det är det vi finns här för <3
Hoppas att också detta svaret var till hjälp och att du fick lite svar på dina funderingar.
Kramar från Caroline
1 Kommentarer
:) 14/07/2017 8:40am (7 år sen)
Hej! Hur är dina känslor för din pojkvän? Är du kär i honom? Du kan inte undvika honom hela tiden eller inte vilja tala med honom i telefon.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar