Jag har träffat en underbar kille. Vi har redan träffats en gång och det gick jätte bra. Nu har vi bestämt att vi ska träffas igen på Lördag. Vi bor 1 timme ifrån varandra och jag bor fortfarande hemma. Borde jag berätta för mina föräldrar att jag ska träffa en kille på Lördag? Jag gick och shoppade då vi skulle träffas första gången så jag kunde använda det som orsak att gå dit. Jag är rädd att dom kanske börjar misstänka något. En av orsakerna varför jag inte vill berätta är pga alla frågor dom kommer ställa, allt från vem han är, om hans liv osv. och det känns onödigt att berätta att jag träffar en kille som jag kanske inte ens blir tillsammans med i framtiden. Vad tycker ni jag ska göra?
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej!
Nja, personligen skulle jag kanske låta bli att berätta något om killen för alltför många andra personer innan jag vet vad jag själv känner för människan ifråga.
Se, det här varierar ju från person till person och gång till gång, men ibland kan man bli väldigt påverkad av vad tex kompisar tycker eller vad man tror att mamma förväntar sig av ens framtida partner - och det påverkar inte bara hur man känner för den man ska på dejt med, utan även på ens egna förväntningar och uppfattningar. Och det kan påverka ens eget beteende. Säg att man tex blir lite väl klängig och får för stora förhoppningar på den nya relationen bara för att man vet att mamma så hett önskar att man ska börja hitta någon trevlig pojkvän snart och inte hamna på glasberget. Eller att man börjar tycka att han låter för bra eller för dålig för en i andras öron när man berättar för honom och att känslorna man har för honom påverkas av det. Och vad kan du egentligen berätta för dem om honom som på något vis skulle vara till hjälp? Vad han har för yrke eller varifrån han är kommer ju inte att säga allt om hurudan han är som man, eller hur, eller hur han kommer att få dig att må?
Visst kan andras åsikter vara värdefulla ibland också, tex att personer som känner en väl hejdar en från att tex falla för samma typ av kille gång på gång och såras gång på gång, eller säga att jamen nu är den här killen bara en re-bound efter förra pojkvännen, eller liknande. Men kanske blir det ändå bäst om saker och ting får ske utan andras inblandning. Du kanske dessutom har passerat högstadieåldern då man behövde kompisarnas godkännande för att tillåta sig bli kär i någon viss person, dvs att du kanske inte längre behöver någons/allas OK-stämpel på den du är intresserad av ;)? Kärlekslivet är nog kanske ändå en av de där sakerna man i något skede nog måste ta ansvar för själv, även om det samtidigt kan kännas lite betryggande att höra ifall andras åsikter om personen stämmer överens med ens egna.
Å andra sidan kan det ju hända att du står dina föräldrar väldigt nära och delar allt med dem, uppskattar deras råd och livsvisdom osv? Då kanske det känns som att hemlighålla något eller inte lita på deras omdöme eller beteende om du inte berättar att du dejtar - sådär utöver eventuella praktiska begränsningar, som att de funderar ifall du är borta hemifrån utan orsak och blir misstänksamma. Men samtidigt är det en del av barns naturliga frigörelseprocess att inte inkludera föräldrarna i sina kärleksliv - det är nog det vanligaste ämnet som unga hemlighåller för föräldrarna - så kanske de förstår dig i så fall? De flesta föräldrar är säkert nyfikna på sina barns partners och kärleksliv, men det ger dem ändå ingen rätt att lägga sig i. Och på din fråga låter det nog som om du skulle känna deras frågor som för inkräktande nyfikenhet. Det är kanske det tydligaste svaret på huruvida du borde berätta för dem eller inte att du dejtar ;)
It´s up to you, och lycka till oavsett! :)
Kram, Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar