besvarad kärlek, men för blyg

Hej kettu!

Jamen köööör!!! Go for it!!! <3 :D

Fast jo, vi vet precis hur det är när det känns som om man fastnat och inte vet hur man ska våga gå vidare eller hur man ska gå vidare. Tänk att det kan bli så när romantiska känslor är inblandade - skulle du bara vilja bli kompis med honom skulle du säkert ha seglat förbi det här steget lätt som en plätt. Det är nu bara så att även den mest självsäkre och sociale kan drabbas av plötslig tunghäfta och hjärnsläpp så fort det är ens en gnutta love in the air. Men lösningen brukar faktiskt vara mirakulöst enkel. Det brukar gå så att paret sedan efteråt kan skratta tillsammans vid minnet av hur nervösa de var och hur de båda hade stått där och inte vetat vad de skulle säga. För just nu kanske muren känns jättehög - men från andra sidan, då när ni väl tagit steget över, ser ni vilken pytteliten trottoarkant det var!

Äsch, ser på klockan att ni troligen redan tagit era cyklar och cyklat åt respektive håll för den här skolveckan. Men på måndag, då du! Då säger du hej och i samma andetag så säger du något mer. VADSOMHELST! Tro oss, det spelar absolut ignen roll vad du säger, huvudsaken är bara att du fortsätter prata efter det där första hej:et! Är han det minsta intresserad, så nappar han fort som ögat på din inledningsreplik (oavsett om den handlar om multiplikationstabellen eller farfars kalsonger) - och även om hans tunghäfta fortfarande skulle lägga krokben för hans tunga, så fortsätt prata du tills han mjuknar. Vi skrev just lite tips på samtalsämnen åt en annan tjej, vi stjäl dem från det svaret och ändrar lite, så att du ska få lite exempel på att det inte behöver vara kärnfysik att hitta på något att tala om:

Hej, pissigt väder idag! men skönt att snön smält! Du skulle ha sett den där grusvägen jag ska cykla hem på...
Hej, såg du den där skrotiga motorcykeln som for förbi? Den lät ju som en...
Hej, vad tyckte du om skolmaten idag? Bläää, det kan man ju inte äta, jag är sååå hungrig. Vad tyckte du om gårdagens mat då?
Hej, vad tyckte du om rektorns tal på morgonsamlingen idag (med ett ironiskt flin)? Ja eller minns du när den där gubben kom och föreläste om...
Hej, har du sett vaktmästaren idag? Jag skulle behöva hjälp med att hitta...
Hej, kan du sätta på en cykelkedja som hoppat av? Det hände mig igår...
Hej, har du varit och sett till den översvämmade ån? Jag hörde att det är värre i...

Som vi skrev åt den andra tjejen. Fortsätt prata. Fråga gärna om vardagliga saker som han har en chans att säga något mer om. Be om hjälp eller råd. Hitta något gemensamt att skratta åt eller sucka över i samförstånd eller som kan intressera båda (som översvämningarna nu)... Ha ingen brådska - och "måste" du börja gå så led din cykel istället för att bara hoppa upp på den och peda iväg. Pyssla så länge du kan med något så att han förstår att han har all tid i världen att svara.

Vännen, du är inte så blyg som du tror! Jo, på riktigt! Ju mer du nu tjatar på dig själv om hur blyg du är och hur rädd du är för att göra bort dig, desto värre kommer det att bli. Du kommer att hjärntvätta dig själv så att det bara känns värre och värre. Det ÄR INTE farligt att göra bort sig - det farliga är att förstöra alla chanser till lycka man har genom att hela tiden ge näring åt sin blyghet och låta den kontrollera hela livet. Det blir man bitter av, eftersom man ändå fortsätter sparka sig själv i huvudet och fråga sig "Varför gjorde jag inget, varför var jag så feg?" Tjata inte på dig själv om hur blyg du är, för det kan du ändra på. Inget är någonsin för sent att förbättra och utveckla. Alla hinder kan överkommas - och det är alltid det första lilla myr-steget som känns värst, redan nästa gång ni pratar med varandra så kommer det att gå sååå mycket lättare. Så håll inte blygheten som en sköld framför dig som du kan skylla på sedan när han tappat intresset för dig eftersom du aldrig uppmuntrade honom och aldrig tog något initiativ själv. Hans nerver kommer inte heller att hålla i evighet! När man är ens en gnutta kär, så överreagerar man lätt så att minsta lilla motgång blir ett jättelikt nederlag.

Men på samma sätt så kommer han att lyckligt ta emot minsta lilla försök till kontakt av dig! Så modigt bara! Dra ett djupt andetag och fortsätt prata efter det där hej.et. Och redan nu i helgen kan du ju adda honom på Facebook (och är ni redan vänner där, så gilla något han skrivit eller något annat smått). Då har ni redan tagit ett halvt steg färdigt och har mer "ursäkt" att börja prata med varandra på måndagen vid pedställningen ;)

Vi håller tummarna! Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna