Dagen D

Hej vännen!

Tack för att du får vår besöks-status att stiga :D Och förlåt för att du fått vänta så på svar - vi skriver svar på frågor på löpande band här så det ryker om tangentborden, men frågorna ramlar in snabbare än vi hinner med.

Och ett ännu större tack för det ljuvliga och igenkännande skratt du gav oss just genom den sista meningen du skrev. För du träffade huvudet så på spiken att det bara rungade om det - precis just så är Kärleken: att få sjukt överallt för att man försöker ha bra hållning när Han ser en!!! Det var så bra sagt att vi hoppas det är okej med dig att vi lägger in det under L.O.V.E på Information?! Ibland kan ni uttrycka er så bra att man borde göra en citatbok av meningar ur era frågor!!!

Oj, var ska vi börja med din fråga nu... För om vi får säga vad vi tycker, bara utgående från det du skriver i din fråga, så låter du väldigt mogen för din ålder och SAMTIDIGT verkar du vara en nybörjare på det här med kärlek. Du kommer med så kloka och djupa ord och tankar, men vissa andra tankar är väldigt typiska medan man ännu är oerfaren och lite romantiskt naiv. Och det är helt okej att vara det, kärlek och förhållanden är ju något man måste lära sig - tyvärr ofta genom många stötar och sår i hjärtat - och ingen kunskap man föds med. Innan man har en hel ryggsäck full av egen erfarenhet av kärlek och förhållanden, så tar man ju det man får i andra hand via kompisars berättelser, kärleksfilmer, böcker osv osv osv och då blir det man kan om kärlek ofta lite stereotypt och på något vis förenklat. Innan man har en hel hög med erfarenheter, så tar man ju också varje "misslyckande" hårdare, som tex att du hade misstolkat blickar förr. Du blev lite svedd - inte bränd, men lite mer försiktig säkert - men knepet här är att inte bli alltför rädd för att försöka igen.

En annan typisk sak för nybörjare är nämligen att försöka få ordning på kärleken, ta reda på "reglerna" för hur den ska funka, liksom få kontroll över den. Som du nu som skulle vilja ha allt i klartext istället för i antydningar så att du inte kan missuppfatta något, eller som skulle vilja veta omärldens åsikt om en viss kille innan du vågar satsa på honom. Det är helt förståeligt, för allt annat i livet brukar man ju kunna få kontroll över. Men det strider tyvärr mot kärlekens natur. Kärleken är totalt opålitlig, ofta helt ologisk, väldigt subjektiv, proppfylld av möjligheter till missförstånd, överreaktioner, överanalyseringar och "humörsvängningar" på grund av andras åsikter. Kärlek är en känsla och därför följer den inte strikta regler - vi blir lätt väldigt lite förnuftig och väldigt mycket emotionell - och därför är ingen kärlek den andra lik. Samtidigt går hjärnan på övervarv och tankar på "var han är, vad han ska tycka, tänk om han tittar hit nu, undras hur det sku vara att kyssa honom osv" snurrar som humlor i skallen. Plus alla tokiga homroner då, som leker tornado i kroppen när man är kär: pulsen åker berg- och-dalbana, fjärilarna fladdrar i magen osv.

Visst är det jobbigare när man måste genomleva allt det här känslo-kaoset varje dag när man ser Honom flera timmar per dag. Klart att man bekymrar sig för hur man ser ut och hurudan hållning man har under tiden han kan råka få ögonen på en - för man vill ju verka så tilldragande på honom som möjligt. Så ett visst "putsande" rent utseendemässigt är helt naturligt - så länge det inte går till överdrift. Det var det vi menade med att sitta timtal framför spegeln. Men OCKSÅ att inte kunna koncentrera sig på ett ord läraren säger för man har fullt sjå med att kasta sexigt med håret eller rätta till kläderna för att Han sitter tre pulpeter bort. För precis som du skriver så är det bäst ifall han tycker om en precis sådan som man är. Inte bra att förändra sig för mycket för någon annans skull, nejnej. Men man behöver ju inte heller visa sina värsta sidor för honom, även när den himlastormande nyförälskelsen lite övergått i varmglödande vardagsförälskelse som det verkar ha gjort för dig nu. Så istället för att påstå "Var dig själv, så blir du omtyckt" kanske man kunde säga "Var den bästa versionen av dig själv, så blir du omtyckt".

Ändå finns det vissa "regler" för kärlek, eller kanske mer typiska uttryck för kärlek. Det är de där grejerna som när någon gör dem, så börjar alla runt att misstänka att "jamen han är nog säkert förtjust i henne". Leenden och ögonkontakt är klassiska tecken på intresse. Jo, visst går det att misstolka det någon gång, men här är det kvantitet och inte kvalitet som gäller (alltså ju fler gånger någon tittar och ler, desto större är sannolikheten att det betyder intresse). Men intresse kan ju också försvinna lika lätt som det uppstår, man kan vara smått intresserad av någon en liten stund, men i nästa stund bli mer intresserad av någon annan - och man KAN vara intresserad av flera på en gång och ögonflirta med fler, men sedan kanske "bestämma" sig för en av dem och satsa på henne. Så kanske du ändå inte direkt misstolkade de andras blickar utan det fanns bara inget mer än ytligt intresse bakom deras blickar. Tydligare är det alltså om man kan kombinera flera typiska uttryck för intresse. Som tex att ta varje chans att råka röra vid människan man gillar, kanske vara lite "bråkkär" och kittlas eller knycka hans mössa och skrattande springa undan, eller vara väldigt nyfiken på vad han tycker och tänker, leka med håret och sätta huvudet kokett på sned när du talar med honom, eller hålla tät kontakt via fb-chatten...

Vi förstår att du väldigt gärna skulle vilja få allt uttryckt i klara ord och handlingar. Men kärleken funkar inte så, tyvärr. För på samma sätt som du nu är för blyg för att visa dina innersta känslor och är rädd att bli dissad och utskrattad, så om han är intresserad av dig så är säkert HAN också blyg, osäker och rädd för att bli avvisad. Inte vill han heller visa helt tydliga tecken på intresse, för tänk om DU dissar honom. Därför blir början på ett förhållande, tiden innan det riktigt ÄR ett förhållande och man blir ihop, ofta nervpirrande, osäker, fumlig, pinsam och som sagt full av möjligheter till missförstånd och överreaktioner. Det finns nog ingen genväg runt det. Det finns inget sådant att "du vill ha honom speciellt om han vill ha dig". Det är bara att våga eller inte våga du har att välja på. Antingen försöker du få honom, fastän du inte vet vad han tycker om dig, eller så fegar du ur. Så enkelt - och så svårt - är det med kärlek.

Alla har vi en massa förväntingar på kärleken, men en av de största fällorna med det är att man då kommer att bli besviken, för INGEN kan motsvara förväntningarna. Så att måla upp en bild av hur kärleken borde se ut istället för att se den verkliga personen framför en och ta kärleken som den kommer är dumheter de flesta av oss gör i början. Att du nu är så bekymrad om vad andra kommer att tycka om honom och om er är garanterat att sätta krokben för dig själv. Snälla tänk inte alls på vad andra tycker - för lite visar det ju på att det inte är HONOM du gillar utan mer bilden av honom och av er tillsammans utåt. Inte heller lönar det sig att spela en massa spel med honom, som att samtidigt spela svårfångad OCH försöka få sina känslor bekräftade. Det är supervanligt att man får en massa tvetydiga och mixade signaler från någon som är kär, ena sekunden verkar de helt klart vara upp-över-öronen-kära och i nästa sekund nonchalerar de en. Allt av rädsla för att det ska synas för tydligt, samtidigt som man är rädd att missa chansen om man inte är tydlig nog.

Som sagt, nog finns det vissa typiska uttryck för intresse, men att försöka pricka av dem på en lista för att få fram önskat resultat är ju inte heller bra. Så kanske du kunde gå in i dig själv och fundera på hur DU skulle vilja flirta? På vilket sätt skulle du vilja ha kontakt med honom, vad är naturligt för just dig? Det är svåra frågor, men vi har en känsla av att det skulle funka bättre än att försöka göra något by the textbook. Försök inte vara en tjej du inte är. Ta fram det bästa hos dig och tex fnittra inte sött ifall du inte är typen som brukar fnittra sött till vardags. Låt honom sedan se den riktiga du - men sitt inte på rumpan och vänta på att han ska göra det, för då får du nog sitta där och hålla in magen tills du kvävs. Du måste nog anstränga dig för att få hans intresse - utan det kommer nog inget att hända, tyvärr. Läs igen alla de flirttips vi har under Information -> Kärlek&sex -> L.O.V.E, där finns säkert något som känns naturligt för dig. Kom ihåg att visa dig intresserad av honom som människa, inte bara som potentiellt bra pojkvänsmaterial, så ska du se att han "upptäcker" dig också. Varje dag innehåller tusen tillfällen att börja prata med honom, men det är du som måste våga börja göra det. Du kan också skapa tillfällen genom att tex föreså att hela klassen ska göra något speciellt tillsammans. Den där kärleksförklaringen kan du nog vänta med tills ni verkligen känner varandra ordentligt och den kommer naturligt, inte framtvingat.

Pust, det här blev långt och vi skulle kunna skriva dagen lång - men många frågor väntar på sina svar. Men skriv in igen ifall det är något mer du fundrar över, okej :)

Stooor kraaam och kom ihåg att du är värd att älskas!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna