Dålig självkänsla+kärlek=katastrof...

Hej!

Jaaa du... Det här med kärlek är aldrig lätt, för det är ALLTID självkänsla och självförtroende inblandat i det. Vi ska försöka svara på din fråga, för det finns ju inga riktiga kärleksexperter. Men lite tips har vi ju plockat på oss under åren, så vi ska försöka dela med oss av våra tankar, erfarenheter och kunskaper för att hjälpa dig.

Tyvärr är det alldeles sant att man nog måste älska sig själv först innan man kan älska någon annan. Fast kanske det inte är den enda sanningen. För alla människor vi kommer nära, så hjälper ju oss att bygga upp oss själva. Tex en kompis kan genom att bara vara ens kompis göra att man blir gladare, modigare, tryggare osv - vilket ju gör att man får bättre självkänsla. Detsamma kan ske med en pojkvän. Genom att vara tillsammans med honom och inse att han älskar en, så kan man börja våga älska sig själv, se sina egna goda sidor, göra dem starkare, utvecklas och mogna.

Men ja, sällan står det någonstans hur man ska lära sig att älska sig själv. Men det är klart att det går - människor gör det hela tiden. Här på Decibel har vi sammanställt en massa tips på hur man ska bygga upp sitt eget självförtroende och sin självkänsla, så läs mer under Information och Själ. Men vi ska ge lite tips här: Hjärnan är ett otroligt starkt verktyg som man faktiskt kan påverka väldigt mycket själv. Oftast gör man det på ett negativt sätt, för det verkar gå mycket lättare att INTALA sig själv att man är värdelös, ful, dum, fet osv. Lika lätt borde det ju vara att hjärntvätta om sig själv att man är värdefull, vacker, smart, passlig osv. Det gäller att tjata på sig själv, envisas med sig själv, nöta in positiva tankar istället för de negativa. Tex kan man varje kväll skriva ner tre bra saker med sig själv eller saker man är nöjd över att man gjort under dagen eller bra saker som hänt en.

Och varje gång de negativa tankarna kommer så ska du stoppa dig själv. Du får inte tänka ord som "inte", "inget", "aldrig" eller andra negativa ord, tex "jag är inte tillräckligt snygg för att någon ska kunna gilla mig" eller "jag är inte värd lycka". Använd inte negationer om dig själv, tex säg inte "å vad jag är dum som gjorde si eller så, vilken idiot jag är". Tro inte heller att om du bara... så skulle allt bli bra, tex att om du bara var smalare, så skulle du nog gilla dig själv. Tänk på att tankar är så starka att de kan få folk att tro att de är feta fastän de är sjukligt underviktiga - de kan till och med dö av undernäring för att de fastnat i "fel" tankar. Så starka är vära hjärnor, så vänd din till att jobba FÖR dig, inte emot dig.

Vi kan också trösta dig lite med tanken - du har nog hört det här förr - att aldrig har man så usel självkänsla och så dåigt självförtroende som i tonåren. För aldrig har man det så jobbigt som då, för då ska man plötsligt "hitta sig själv", utveckla vem man är och bli Någon för sig själv. Samtidigt kämpar alla andra runt en med just detsamma, så då blir de också så mycket snabbare på att jämföra sig med andra, döma ut andra, racka ner på andra för att lite framhäva sig själva. Så för att citera Linda Skugge (istället för "Life sucks and then you die"): "TEENAGE sucks, and then you grow up". Det blir bättre med tiden. Du kanske har dålig självkänsla nu ja, men det kommer att bli bättre. Vi lovar!

Sedan det här med att vara rädd för att gå in i ett förhållande: det finns en annan sida av det också. Det handlar inte alltid bara om att man tror att man är så värdelös eller att man ändå inte räcker till att man kommer att sumpa det och bli sårad. Det handlar ofta också om att kärleken ÄR nervös och okänd och pirrig och betydelsefull och komplicerad... och det skrämmer många av oss. Det kan kännas lite lättare att bara ge upp innan man ens prövat på. Lite som att aldrig vilja bli vuxen, för det verkar så tungt och svårt. Så då är det så lätt att intala sig själv att det ändå kommer att gå åt pipan och det är ens eget fel, så lika bra att SKYLLA på sig själv och tänka just att man inte förtjänar det eller är för dålig. Man är rädd, helt enkelt. Men det är helt naturligt att vara rädd. Knepet är då bara att ändå göra det man är rädd för. För man kan ju inte låta rädslor styra hela ens liv. Livet kommer att vara skrämmande och man kommer att crash and burn emellanåt. Men tänk på allt det underbara med kärleken. Du har så mycket ljuvligt framför dig ännu som du inte har en aning om hur fantastiskt det kommer att kännas i verkligheten (du har ju bara sett det på film, hört om det osv ;) ) Första gången killen du är kär i tar din hand och håller den... WHOA!!! Vi skulle aldrig i världen ha velat missa den känslan och skulle ge vår högra hand för att få uppleva den igen. Och igen och igen... :D Varje ny kärlek är dessutom alltid 1000 gånger bättre än den förra! Så snälla, försök! Våga! Vi lovar och svär att det kommer att vara värt det!

Stor kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna