Efternamn

Hej!

Det här med att byta namn är ingen lätt sak - jag råkar nämligen själv stå inför liknande problem (gifter mig nästa sommar) ;)Byter man namn, förblir man då den man var? Och vad betyder släktnamnet för en själv?

Rent juridiskt är det inte så stor skillnad: ni måste faktiskt inte ha samma efternamn som varandra (du kan tex välja att behålla det efternamn du hade som ogift), du kan välja att ha dubbelnamn (som att jag kommer att heta Nyström-Forsén) och han kan lika bra byta till ditt efternamn som du till hans. Och så har ni dessutom möjligheten att ta ett tredje namn som ingen av er heter nu, men det är betydligt mer komplicerat. Allt det här kan du läsa mer om på Magistraternas webbsidor med början här http://www.maistraatti.fi/sv/Tjanster/namnarenden/Basuppgifter/. Det är alltså magistraten som håller reda på namnen här i landet ;) Här kan du läsa mer utförligt om reglerna för efternamn. http://oikeusministerio.fi/sv/index/julkaisut/Broschyrer/puolisonsukunimijalapsensukunimi/puolisoidensukunimiavioliittoasolmittaessa.html

Slutligen har ni nog under äktensapet rätt att byta efternamn en gång till, men då till något som någon av er tidigare hett. Om din pojkvän har haft sin biologiska pappas namn någon gång eller hetat som sin mamma, så är det vad han har att välja på. I alla fall så där enkelt, vemsomhelst KAN nog anhålla om att byta till ett helt annat efternamn, men det är inte sagt att magistraten beviljar bytet. Just angående att ta ett helt nytt efternamn tillsammans, så vet jag att det är möjligt, men inte speciellt vanligt (ännu, gissar jag) och nog väldigt krångligt alltså. Jag tror att det dessutom ställs rätt höga krav på namnet, exempelvis att det ska ha funnits i någordera av era släkter, kanske till och med i rakt nedstigande led. Nu hittade jag faktiskt ingen sida om det så här snabbt sökt, men det kan ju vara ett alternativ för er ifall ni inte alls trivs med någordera av era nuvarande efternamn.

Men namn betyder så mycket mer än bara registrering och vad som står på passet. Traditionellt har det såklart varit så att det är kvinnan som tar mannens efternamn, men de gamla reglerna håller på att luckras upp. Jag har ett flertal par i bekantskapskretsen där antingen tjejen behållit sitt flicknamn som efternamn, där han tagit hennes efternamn och till och med ett där båda bytte efternamn till ett gammalt namn hon hade haft i släkten ännu på 1800-talet. Jämställdhetssträvan och till och med feminismen blir allt starkare bland moderna människor och det börjar ifrågasättas allt mer varför det skulle måsta vara kvinnan som byter namn. Speciellt numera när egendom och mark, mantal och släktrötter inte alls spelar samma roll som för 50-70 år sedan. Vem vet, kanske är det inte alls längre någon självklarhet om 20-30 år att heta samma som den äkta mannen, kanske det till och med ses som könsdiskriminerande?

Många kvinnor argumenterar ännu att "jamen jag vill heta samma som mina barn", men samtidigt ökar ju andelen par som inte är gifta i Finland med stormfart. Deras barn har ju olika namn och i en skolklass kan det vara allt från 10 till 50% av barnen som inte heter samma som mamma - och det har nu inga lärare klagat på än så länge vad jag vet i alla fall. Likaså är andelen skilsmässor hög, vilket betyder att många kvinnor byter tillbaka till sina flicknamn eller gifter om sig och alltså inte längre heter detsamma som barnen.

Min personliga åsikt i den här frågan är att du är vad du heter. Du identifieras med ditt namn, "alla" känner dig enligt just den kombinationen av bokstäver. Så antingen måste du vara bekväm med ditt namn eller så måste du bli bekväm med ditt namn. Känna att det är DU. Make it yours. Att byta namn kan vara en synbar markering över att ditt liv och du som person förändrats och hör man på intervjuer med personer som tex bytt förnamn, så är det sällan för att de tycker att det gamla namnet var fult. Det var ofta för att de inte längre kunde identifiera sig med det namnet. Det nya namnet kanske symboliserar det de vill bli.

Så vill man ingå i en viss släkt, vill man höra till en viss grupp människor (sin egen familj) och markera det med namnet, ja då tycker jag personligen att man ska byta. Om inte, så ska man inte. Kan du inte identifiera dig med Johansson och kan du inte göra det namnet till ditt eget, så tycker jag personligen inte att du ska byta. Betyder Johansson en släkt och en man (hans styvfar) som du inte känner dig som en del av, så ska du inte byta. Men om Johansson för dig betyder mannen du älskar och du vill göra er två till en enhet som markeras med just det namnet, så ska du byta. Det är ju inte hans styvfar du ska gifta dig med! Styvfadern förstår säkert oavsett om han älskar pojken.

Det här var mina personliga åsikter, men varje människa -tycker jag- bör på djupet fundera över valet av namn. På vilka grunder vill man heta det man heter/det man byter till. För vissa är traditionen en tillräckligt bra orsak, för andra inte. Ditt efternamn blir förhoppningsvis det namn du ska leva med i upp till 80 år till, så visst lönar det sig att känna efter ordentligt först ;).

Hälsar ungdomsinformatören Liselott