Fånig fråga men...

Hej!

Inte för att man nu borde inleda med att dra till med en dammig visdom, men vem har sagt att kärlek ska vara enkelt... Ibland verkar hindren oöverstigliga och ibland går det liksom bara inte överhuvudtaget. Det kan eller borde inte bli något, men ändå har man känslor för en viss person.

Och vet du, det kanske är första gången du känner så här, men garanterat inte den sista. Igen, med risk för att låta dammig, så är även det här en del av kärlekslivet. Nu som då under livet så kommer man att bli förtjust i någon man inte kan få, eller inte borde få, tex för att man själv är gift, eller han är gift, eller på grund av något annat hinder. Och i de allra flesta fall, så är hindren och allt vad de innebär (exempelvis om det skulle kännas moraliskt fel, om det skulle förstöra lyckan för andra, om det skulle komplicera livet för mycket osv) starkare än förtjusningen/förälskelsen.

I de allra flesta fall handlar det dessutom faktiskt bara om förälskelse eller intresse eller liknande mera flyktigt och ytligt, mera sällan om djup och varaktig kärlek. Klart att undantag finns, annars skulle folk tex inte skilja sig för en ny kärleks skull. Och en del otrohet sker ju med förlskelse som ursäkt. Men för en vanlig medelålders österbottning, för att ta ett exempel, så har det nog hänt minst en handfull gånger under livet att man blir förtjust i någon. Kanske har man då önskat att man skulle ha kunnat klona sig, men är ändå inte beredd att göra något konkret åt situationen. Och oftast har förälskelsen dött ut av sig själv efter ett tag, den har då oftast liksom svultit ihjäl för att man inte matat den.

Så det låter ändå som att det - i alla fall just nu - inte kan bli något mellan er. Det är inte bara det att han är 5 år äldre än dig, utan han är dessutom i en sådan position i ditt liv som gör det förbjudet. I ert fall gäller skyddslagen om 18 år, alltså att minderåriga inte ska ha en romantisk eller sexuell relation med någon som de står i beroendeställning till (som tex lärare-elev, läkare-patient). Det skulle inte vara lagligt, men inte heller riktigt moraliskt korrekt i de flestas ögon. Där kommer kanske också då den här åldersskillnaden in, det brukar inte ses med så blida ögon om det är för stor åldersskillnad i så där unga år. Det beror på att folk har en mer eller mindre uttalad uppfattning om att det inte är hälsosamt med för stora skillnader i mognad och utveckling och livssituation och mål i livet osv. Om man drar alla över en kam i alla fall - och folk har ju en tendens att döma andra enligt stereotyper. Så jag skulle gissa att OM ni blev ihop så skulle ni stöta på ett visst motstånd av omgivningen, ja.

Men det kan ändå finnas en och annan fördel med försälskelser som man inte kan uppfylla, om man väljer att se det så. Det kan ju vara lite skönt också att få vara kär utan risker, så att säga. Man får känna fjärilarna fladdra när man ser honom, dagdrömma om honom osv, men inte ta alla de tänkbara konsekvenser som ett faktiskt förhållande skulle kunna innebära, som hjärtesorg, undran om man ska duga mm. Så kanske det inte vore så illa att fortsätta kolla på honom i smyg så länge han finns i din närhet och liksom njuta av det, utan att hoppas så hårt att det ska bli något? Bara som en idé ;)

Kram, Liselott