Fel på mig eller andra?

Jag och min pojkvän har varit tillsammans kring 1 år. Vi har annars haft de rätt bra, egentligen så bra att de nästan blev tråkigt ett tag. För att göra en lång historia kort så blev det strul mellan oss för ca 2 månader sen då de visade sig att vi hamnade båda till olika städer för att studera. Jag har förr varit i ett förhållande som slutade väldigt dåligt, och jag har annars svårt att lita på människor (inte på ett sjukligt sätt direkt skulle jag tro, men har blivit ordentligt sviken av både pojkvän och kompisar tidigare).
Men nu till själva saken: Senast idag har jag blivit irriterad över att min ena bra kompis och pojkvän är bra kompisar. Inget fel i sig, men jag vet inte varför men de har inte kännts så bra (har funderat över om de kan bero på att min förra pojkvän inte ens ville bli bekant med mina kompisar , att de känns för intimt nu då min nuvarande kommer bra överens med dem?Och att jag hade min förra mera för mig själv då?) men jag tror de har att göra med att jag känner mig som utanför av det, speciellt då min pojkvän skulle också kunna vara piggare att ge mig uppmärksamhet. Sedan har jag länge känt att många av mina "vänner" inte e så intresserade av mig (ingen kontaktar mig typ, alltid jag, för det mesta iallafall. Sedan har jag annars haft svårigheter att känna mig in nånstans och nu vill jag kanske ha mera loyalare och närmare vänner än förr?) och speciellt nu när de ganska just varit stul och då vi har distansförhållande kan det kännas svårare att vara delaktig, och jag känner mig avundsjuk?Nå de e ju de också kan jag tro att jag vill att denna kompis skulle vara mera "på min sida" eftersom vi har kännt varandra längre än min pojkvän och jag vill ändå ha som vissa av mina kompisar för mig själv. Man vill ju ha några loyala vänner om det händer något med pojkvännen, jag skulle inte vilja att nån av mina vänner skulle vara kompis med expojkvännen då (nog för att denna vän var för mitt stöd när de var strul med min pojkvän).
En orsak kan ju vara varför de nu har lite mera med varandra att göra är att de båda är i samma studiestad och kan lätt känna sig ensam (de känner ej så många ännu och vi är alla från samma ort från tidigare och hängde i samma kompisgäng) min vän har sin pojkvän också i en annan ort. Har annars talat en del me pojkvännen var gränserna går fö otrohet och sådär eftersom han har gjort vissa saker jag inte direkt har tyckt om (inte nå stora egentligen)men jag måste ju säga som flickvän om något känns dåligt!
Har talat lite om att vara me mina kompisar tidigare och ja vill lita på honom annars också som pojkvän, eftersom vi annars kommer väldigt bra överens och kan vara ärliga mot varandra. Han har dock inte haft ett seriöst förhållande tidigare vilket kanske därför jag varit fundersam och lite svartsjuk ibland. Egentligen så vill ju de flesta flickvänner att ens pojkvän skall komma överens med sina kompisar eller hur? Så vill ju inte heller förstöra deras kompisskap, men vill inte att jag skall bli åsidosatt. de skulle ju vara självisk att förbjuda honom att få vara me vilka han vill också.
Alltså har haft såå humörsvängningar och grät av dehär? Men de jag funderar mest på: är det något jag som person behöver jobba på mera, eller är det något jag borde ta upp?Detta eftersom jag ändå har ganska många gånger känt lite dåligt över detta.
Hoppas jag snart kan få svar, eftersom jag funderar såå varför jag känner så mycket om dehär egentligen (de e ju jag som hamnar att lida egentligen), kan nog gissa lite vad de är som jag nämnde här tidigare men vad jag riktigt kan göra åt saken skulle ja vilja ha tips om.
Fundersam tjej